Kategori: Ö-livet

Pju, vilken värme vi haft i dag. Det har inte blivit mycket vettigt gjort. Jag har googlat mig fram till hur man kittar fönster, för den biten ska jag snart sätta i gång med. Jag håller på att renovera glasdörrar till vårt förråd. Det går sakta men säkert framåt.

Det blev en promenad till vårt närmaste badstrand som ligger en bit härifrån. Den har sandstrand och en glasskiosk som tyvärr var helt igenbommad

Grannpojken är som en säl i vattnet till skillnad från Chelsie. Det tog lång tid innan hon ens hade doppat fötterna och då är det ändå 27 grader varmt i vattnet.

Min bikiniöverdel hade rymt så jag fick snällt stanna kvar på stranden och tittade på medan de badade i den gassande solen. På vägen hem träffade vi på en av grannarna på ön som precis varit och handlat. Hon trollade fram varsin glass till de glass-stinna barnen. Den lyckan.

Nä nu är det dags att fortsätta med att ta bort färg på mina glasdörrar. Min man kommer ut till ön om en stund och då funderar vi på att ta en liten båttur.

Hela dagen har jag stått böjd över glasdörrarna till vårt förråd. Jag har slipat, svurit och dragit bort färg från dem. I sittande stund skänker jag min stackars rygg lite kärlek, för oj vad det är jobbig att stå med böjd rygg sådär onaturligt en längre stund.

I förra veckan när min man kom ut till ön åkte vi ganska omgående i väg till vår mysiga fiskebod och köpte på oss en massa parmesanräkor och god aioli. Tidigare hade vi lyckas få tag på Hjälmarekräftor, vanliga räkor och ett gäng rökta. Det blev dags för årets första kräftskiva som jag och min man njöt av på tu manshand.

Det blev skaldjursfrosseri på hög nivå. Jösses vad vi åt. Det var nästan så att man hade kunnat tro att vi aldrig sett mat förut.

Vilken sommar det har varit. Många av dagarna har varit otroligt varma, medan andra har innehållit mer dramatik. Jag och Chelsie har vaknat upp vid ett flertal tillfällen mitt i natten av att värsta regn -och blixtovädret dragit fram. De nätterna har vi gått upp och satt oss i vardagsrummet och blickat ut över Mälaren där vi fascinerat tittat på väderdramat. Båda två tyckte att det har varit mysigt men samtidigt lite läskigt när åskan mullrade till i huset.

Fast det märkligaste av alla väderfenomen var nog när vi åkte tillbaka till landet i lördags. Då fick vi se ett pridemoln. Vi kunde inte sluta att titta, det var verkligen något i hästväg att uppleva och se.

Det blev en tur till en minigolfbana i Västerås i dag med våra ö-grannar.

Vi hann knappt att slå den första bollen innan det spårade ut. Vår yngsta förstod inte alls charmen med att slå på en boll. Särskilt inte när det inte gick som hon ville. Hack i häl efter oss stod en annan familj med sina två söner som blixtsnabbt blev klara med sina hål. Vi var inte lika snabba, så vi fick även dem som publik. Vår ö-granne bjöd på sig själv, så när det blev hennes tur gjorde hon ett par fantastiska golfdansmoves, som imponerade stort på alla. Några av oss lyckades även vid flera tillfällen skicka iväg bollen utanför hela golfbanan och ner i ett dike utanför. Man skulle inte tro att det vore möjligt med en putter. Dessutom ven golfbollarna över huvudena på andra spelare vid något tillfälle.

 Jag och min man bet ihop lite mer allvarsamt och hoppades på att den yngsta skulle rycka upp sig. Mitt i spelet insåg vi att vi tappat bort hennes klubba. Alla minigolfentusiaster bakom oss hade stenkoll på var den låg och pekade snabbt ut den. Överraskningsmomentet på banan var en båt som vi behövde åka med för att  ta oss över till nästa hål.

Ö-grannens son blev eld och lågor över båten och hade nog kunnat varit chaufför på den hela dagen. När sista bollen var slagen  öppnade sig himlen och det började ösregna. Den yngsta muntrades upp när vi avslutade turneringen med en glass. Hon å andra sidan undrade på vägen till bilen om vi kunde åka hit igen och spela. Hon upphör aldrig att förvåna mig…

Chelsie har tjatat halva sommaren på att hon vill att vi ska åka till Vingåkers outlet. Vi tyckte det passade bra som i går. Då dök grannen upp och undrade om hon kunde låna Chelsie och ta med sig henne till vattenlandet Lost City i Örebro. Dit ville hon såklart hellre  följa med än att åka  till Vingåker. Och med det sagt  blev det bara jag och min man som åkte till outletten.

Jag hittade ingenting som  jag ville ha. Däremot shoppade min man loss, my God, jag tror aldrig jag sett honom så shoppinginriktad tidigare.

Det blev jobbkostym, skjorta, slips och i samma veva ser jag hur han provar ut ett par läsglasögon som illa kvickt dyker ner i korgen. Va? Jag tror minsann att det är hans första. Ett par som han bara la vantarna på utan att rådgöra först med mig. När jag tvingade upp dem igen på hans näsa såg jag att han faktiskt hittat ett par som passade honom. Nöjda och glada kom vi ut därifrån och tyckte nog att han hade gjort ett par riktigt bra fynd.

Det var jag också sugen på att göra så vi stannade till i Jullita och gick på en jättemysig loppis. Tyvärr var det en man som kunde sätta pris på sina saker. Jag hittade ett slagbord som jag bara kände att jag måste ha, tills jag såg prislappen. På loppis vill man göra fynd inte bli ruinerad.

I morgon åker Sofie till Frankrike och ska bo i ett ekumeniskt kloster i en vecka. Hon var där förra året och tyckte det var jättekul och ville åka med även i år. I morse packade vi ihop oss från landet och begav oss av i ösregnet till stan för att hjälpa Sofie med utrustning och annat smått och gott.

Under dagen har vi  handlat ett uppblåsbart liggunderlag. I Taize ska de nämligen sova i tält. Hon behövde ett litet och mer behändigt liggunderlag än det vi har sedan tidigare.

När vi kommer ut  från affären ser jag fästingbussen och ringer snabbt hem till min man. Jag ber honom att ta med André så vi kan fixa den andra sprutan på vår vaccination. När det är min tur att få det lilla sticket säger sköterskan att vi lite äldre måste ta en tredje spruta inom 2 månader. Oförstående tittar jag på henne, vadå lite äldre? Vad menar hon? Sköterskan som var sisådär 100 år refererar alltså oss som om hon och jag var i samma ålder. Min man som är några år yngre än jag log brett så att snusen tydligt syntes, sa glatt-” jag slipper.” Morr…

Eftermiddagen har  gått i  poolbadetstecken.

I kväll åker vi åter till landet. Längtar redan dit.

Vi har haft en helt underbar dag på sjön. Vi packade ner lunchen i pick-nick korgen och lättade ankare. Några sjömil senare ankrade vi till vid en av kobbarna i Mälaren för att inmundiga vår lunch.

Jag bjöd på småpizzor och tunnbröd-klämmor med brieost och rökt skinka. Allt smakar så mycket bättre på sjön fastslog vi alla. Efter att ha slukat det mesta av lunchen och även två rullar kakor kastade vi oss i det 25 gradiga vattnet. Först hade jag tänkt att dyka, men sedan fegade jag ut när jag insåg att det var minst 15 år sedan jag dök. Det blev ett larvhopp från däcket i stället, kanske inte i det spänstiga  laget men i kom jag.

Och glad som en lärka.

Tänk vad lite sjöluft kan göra susen.

I dag har det varit näst intill olidligt varmt. Jag och ö-grannen tog en promenad i dag igen på morgonen. Vi är ena riktiga hurtbullar. Problemet var bara att när jag kom hem var jag blöt som en hund och har varit det i princip hela dagen förutom när jag gjorde några avstickare in i duschen.

När det var som varmast passade jag på att sätta på ugnen, det var lika bra att få det gjort, tänkte jag  nu när jag ändå flöt bort i värmen. Jag hade vid ett svagt ögonblick lovat Chelsie att göra en knäckig äppelkaka med vaniljsås till.

Det var tänkt att min man skulle komma ut till landet i kväll, men han fick förhinder och måste arbeta. Förhoppningsvis kommer han ut i morgon i stället, om vi har tur.

Jag känner mig helt strandsatt, nu när jag inte har någon bil. Jag gillar att ha bilen tillgänglig så jag kan raca iväg när -och vart jag vill. Just nu är jag väldigt sugen på att åka till vår fiskeaffär och köpa parmesanräkröra och lite annat smått och gott som de har till försäljning där, men det får bli när bilen anländer ut hit.

För övrigt har jag inte gjort många knop, det blev endast ett hastigt ryck i källaren då jag städade ur det. Jag rensade bort ungefär 10-12 badmintonrack som vi sparat på oss under åren. Varför dessa hel -och halvtrasiga racketar legat där och tagit plats så länge är för mig en gåta. Kvar finns numera tre styckena i någorlunda skick. Nåja, nu har jag i alla fall gjort plats så att vi kan klämma in en kyl och frys där. Snart kommer vi att ha dubbla uppsättningar, vilket jag sett fram emot under många långa år.

På väg mot vårt glassinköp på eftermiddagen stod jag plötsligt öga mot öga med en orm. Barnen som fått syn på den slingriga kroppen stunden innan skrek. Jag backade och ormen tog satts och gjorde några utfall innan den rullade ihop sig på asfalten. Men rusande hjärta och ormens nylle i mitt synfält flydde vi snabbt fältet. -”Det var nära ögat” mumlade Chelsies kompis. -”Om”, tänkte jag skärrat.

När jag ser ormar på håll brukar de inte beröra mig särskilt mycket, men nu när jag nästan trampade på en blev det andra bullar. Fortsättningsvis kommer jag att titta extra mycket på vart jag sätter fötterna, jag är inte sugen på att råka trampa på en, hua lia.

Den tropiska värmeböljan som infunnit sig gör att jag helt har tappat allt intresse för matlagning. Allt känns jobbigt att tillaga. Helst skulle jag bara vilja bli serverad mat och slippa stå i köket. Till lunch åt jag och Chelsie varsin köttbullssmörgås på hårt bröd med lite kall rödbetssallad på, det kändes alldeles lagom i värmen. När jag stack in huvudet i frysen såg jag en oxpytt ligga där och ropa på att den ville bli uppäten i kväll. Och så får det bli. Chelsie är hungrig mest hela tiden, henne stoppar jag i en bit brieost lite då och då när hon knorrar. Jag börjar undra om hon är i någon sorts tillväxtfas, inte helt omöjligt.

För någon dag sedan var jag till affären och handlade. Jag drog mitt Visa kort och fick ett felmeddelande att jag slagit in fel kod. Jag försökte en gång till men vågade inte slå in en sista gång. Muttrande tog jag upp kreditkortet och betalade med det och undrade varför inte koden stämde. I går var det dags igen. Där stod jag i kassan på Ica och försökte återigen slå in koden men fick upp ett meddelande att koden inte stämde. Min man slet till sig kortet, tittade på det och började skratta. -”Men”, sa han ”det här är ju inte ditt kort utan Chelsies…”Tadam, där ser man. Tur att damen i fråga följt med dit för att köpa lördagsgodis och kunde betala ut oss, annars hade det blivit så mycket mer …omständigare.

Vilka fina sommardagar och kvällar vi har, helt magiska. Visserligen har det regnat en del, men temperaturen har ändå varit hög. Det har varit jätteskönt att sitta på verandan och äta och dricka gott och bara njuta av sommaren. Ungdomarna knorrade därhemma och längtade ut. Corinne har inte en ledig dag framöver inte heller Sofie, så de får snällt stanna hemma. André däremot nämnde något om att komma ut i veckan, eftersom han är ledig ett par dagar. Jag hoppas innerligt att det blir av.

Jag längtar inte ett dugg hem till stan. Jag fortsätter njuta av att bara hänga här ute på ön och fixa med ditten och datten. Detsamma gäller Chelsie, hon trivs också bäst på landet.

Vi hann inte mer än komma hem från Spanien förrän vi åkte ut till ön. Borta bra men hemma bäst, det gäller även landet. Hemma i stan behövde jag bara fylla på kyl och frys med mat till ungdomarna innan vi for. Min man hastade iväg en kortis till jobbet efter det blev det gasen i botten hit. I går kväll satt vi på altanen och åt tryffelchips med gräddfil och stenbitsrom till förrätt för att sedan sätta tänderna i en Italiensk kyckling med en potatisrätt till. Min man slicka sig belåtet om munnen och konstaterade att de här rätten hade slagit de flesta restaurangerna på solkusten.

I dag försökte vi åter fixa sommarvattnet, det vill fortfarande inte fungera, jätteirriterande.

Jag bestämde mig i stället för att klä om dynorna på köksstolarna, vilket jag blev nöjd med. Förutom att häftapparaten krånglade i ett. Jag och den här häfthistorian  är inte riktigt kompatibla med varandra  längre. Ett tag höll jag på att strypa den riktigt långsamt, men hejdade mig i sista sekund.

Alltid finns det någonting att göra här ute. Huset är fullt med projekt. Ingen idé att oroa sig inför morgondagens alla bestyr, de letar snabbt upp en, vare sig man vill det eller inte.