Kategori: Motion

På förmiddagen mötte jag och mellandottern upp min ”syster” på Friskis & Svettis. Mellandottern pustade ut när hon såg att det bara var pensionärer där. Hon brukar gå dit på eftermiddagarna efter skolan liksom alla Söder om söders  ungdomar.

Min ”syster ”har lyst med sin frånvaro på gymmet ett bra tag så hon startade lite försiktigt. Jag tog det gyllene tillfället i akt nu när dottern var på plats och undrade om hon kunde visa mig hur rumpmaskinen fungerade, det var inte svårt. Men nog  tycker jag att det är en av de mer konstiga maskinerna på gymmet, för man ligger ju bara där på mage och lyfter upp underbenen i skyn. Men så här i efterhand måste jag erkänna att jag fått  träningsvärk i just de regionerna och det måste väl betyda att maskinen gjorde sitt till. Jag blir nog en look a like med Kim kardashian så småningom, om det här håller i sig…

Ingen var sugen på att vara med på bild efter passet, så vi får nöja oss med ett par spänstiga ben i stället.

När jag kom hem gjorde jag i ordning ett egetsnickrat hemmaspa. Det blev hårinpackning, ansiktsmask och fötterna slipades och smörjdes in med en fet kräm. Ja, det blev till och med rosa nagellack på tånaglarna. Ibland måste man ju bara göra en helrenovering. Det är sällan jag prioriterar mig själv så det kändes bra.

I morse när jag kom till Friskis &Svettis var det knökfullt i själva motionsrummet med ett gäng träningsmänniskor som inte brukar vara där när jag är där. Det var proppfullt  till sista träningscykeln. Inklämd längst in i ett av hörnen stod en av roddmaskinerna helt ensam kvar, den hoppade jag genast upp på tills en av cyklarna blev lediga. När jag illröd och uppvärmd gick in i själva gym-avdelningen ekade det ödsligt tomt. Det enda jag såg var en spenslig kille som satt på en av träningsmaskinerna och softade och pratade i mobiltelefon.

Likt en Duracell-kanin sprang jag fram och tillbaka i lokalen och försökte hinna med så många övningar som möjligt innan hela ligan från motionsrummet skulle dyka upp. Inget hände, oroligt började jag undra var alla dessa motionärer och pensionärer tagit vägen. Efter en hastig blick i motionssalen såg jag att motionsnissarna försvunnit och nu hade rummet intagits av de gamla vanliga  ansiktena igen, ordningen var återställd. Visserligen tyckte jag att det var ganska skönt att husera själv bland medicinbollarna, hantlarna och gym-maskinerna men ändå.

På vägen hem från  F&S var det nära att jag höll på att snava över en stor råtta som sneddade över vägen, äckligt lång svans hade den dessutom. Den var kanske inte lika stor som denna men nästan…

Ha en fin lill-lördag.

So long, så länge.

Efter morgonens möte  tog jag  en snabb promenad till Friskis&Svettis och satte igång med att slita i maskinerna på gymmet.

Vilken underbar skön känsla det är när sista delen av gympaschemat äntligen är avklarad. Håller det här i sig kommer jag troligtvis att  kunna göra piruettskruvar i slalombacken till nästa år.

Helt slut och svettig blev det svårt att uppbåda något som ens liknar ett leende.

Men jag har nog aldrig i hela mitt liv tränat så mycket som jag gör nu, det blir runt 3-4 gånger i veckan. Det tog mig över 50 år innan jag började anamma denna träningsform. Jag har varit lyckligt ovetande om behovet av att behöva styrketräna och hoppa runt på ett gympapass, nu vet jag bättre.

Det bästa med allt  är att jag just nu är  inne i ett härligt flow och bara längtar dit…trodde aldrig jag skulle uttala de orden.

Förra veckan köpte jag nya träningskläder. I provrummet i butiken kändes de rätt ok och därför slog jag till.  När jag kom hem ställde jag mig framför spegeln med mina nya superslimmade kläder… men denna gång kändes det inte alls bra. När jag stod där och velade kom jag plötsligt ihåg att min man hade ett par jättesnygga  joggingbyxor, de letade jag upp och insåg att de passade bättre på mig än på honom (visserligen skulle han nog inte hålla med om det, men det hör inte till saken.)

Jag ringde upp min man och frågade om jag möjligen kunde få  dem. Utan att tveka sa han glatt ja. Hm, undrar varför det gick så lätt?

På kvällen kom han hem med en stor kasse med ett par ännu snyggare byxor än de gamla, tydligen blev han glad över att bli av med det gamla paret.

Nu till den bittra delen, herregud vad mina byxor är för varma att motionera i… jag måste skaffa nya.

Ha det fint!

So long, så länge.

Jag ska väl inte tråka ut er allt för mycket om min träning, men i dag har jag varit på yoga. Det var första gången för mig och absolut inte den sista.

Oj, vad jag andades, faktiskt en hel timme trimmade jag upp min djupandning och då mest i magen. Jag sträckte ut mina ben väldigt elegant så att de nästan nuddade taket. Min rygg lyckades jag stretcha ut så pass mycket att jag numera tror att jag är tillbaka på mina modiga 182,5 cm igen.

När passet var slut hör jag hur yogainstruktören tackar för denna gång och berättar att nästa gång är det den sista yogan. Amen, va?

Djupt besviken stod vi i receptionen och försökte övertyga de ansvariga på  Friskis &Svettis om en fortsättning under hösten, de var iskalla…Nix, detta var en sorts bonusprogram som de bara kommer att ha under september månad.

På tal om kall, så var min ”syster” just det när hon hängde upp och ner i den här anordningen.

Men nog om alla spänstigheter.

Jag lyckades hitta ett par fina tallrikar på en second hand. Dem ska jag ha på landet. Vi har inte någon diskmaskin i torpet därför tyckte jag att det passade bra att köpa in några fina gamla tallrikar i olika mönster som inte tål maskindisk. Roligt att jag fann flera tallrikar från Rörstrand också, himla söta tycker jag.

Alla får välja sin egen favorit. Jag tror och hoppas att familjen kommer att inse charmen i det hela. Jag vet redan vilken tallrik  jag vill ha första tjing på.

Ha det gott!

Ciao!

Jo då, jag kom iväg till gymmet även i dag, kanske inte med det största leendet på läppen på vägen dit, men det blev desto större när jag och min ”syster” gick därifrån. Nöjd och påfallande glad vacklande jag hemåt, mycket belåten efter min insats på gymnastikgolvet. Träningsvärken har lättat något och för det är jag så tacksam, mina ben känns mycket bättre.

I smyg kollade runt vad alla hade på sig för träningskläder, man vill ju inte sticka ut. Till och med pensionärerna hade slimmade träningskläder på sig från topp till tå.

I måndags på mitt allra första träningspass råkade jag få syn på mig själv i spegeln, blicken fastnade först på min t-skirt, suck, inte mindre än tre stora fettfläckar satt som smäck mitt på tröjan, dessutom var mina mjukisbyxor något för korta.

Jag bestämde mig på rak arm för att leta rätt på ett helt nytt modernt gympaställ, mja, det var inte det lättaste. Ganska snabbt insåg jag att jag överhuvud taget inte passar i dessa tajta idrottskläder.  Det blev alltså ingen affär…den här gången.

Det är mycket nytt man bör tänka på när man ska börja motionera. Förhoppningsvis kommer jag dit så småningom.

Ha det fint.

So long, så länge.

Hejsan hoppsan, redan fredag, tjohooo! I morse vaknade jag upp med träningsvärk i anklarna ( tydligen så har de varit bortglömda i sekel för jag kan inte minnas när det sist kändes så här.) Två dagar i rad har jag tillsammans med de övriga i familjen varit ute och rört på mig.

Tvillingarna och min man pep snabbt iväg in bland buskagen vid det motionsspår vi valt. Jag och yngsta dottern bestämde oss för det kortare varvet. Även hon satte fart i spåret medans jag tog det lilla lugna. Efter bara några meter frustade jag  som ett gammalt ånglok, mer än en pigg motionär. Himmel, vad jobbigt det var att se spänstig ut.

Yngsta dottern for fram som ett torrt skinn och stod trampande högt upp på ett backkrön och undrade när jag skulle komma. -”Lugn, lugn” lyckades jag flåsa fram och tänkte, här och nu kommer jag att dö i denna uppförsbacke…tillslut lyckades jag ta mig runt varvet. För att vara en 50 plussare i mina bästa år utan någon särskild kondition så är jag nöjd. Visst det var väl ingen jättesträcka att prata om, men bara att jag sprang hela vägen gjorde att jag fortfarande ler.

I dag när vi tog en promenad  ner till pendeltåget för att åka in till stan, kände jag av varenda steg  jag tog…men det gick kvickt över när jag och yngsta dottern såg den här jackan som vi genast började dregla över, så himla snygg. Utan att blinka stod vi stunden senare och betalade den.

Jag tycker både färgen och modellen på jackan är jättefin, den andas vår.

Jackan är köpt på Zara. Vi hittade även lite annat smått och gott i butiken som utan förvarning också damp ner i kassen. Jag gillar deras sortiment för att det är både brett och varierat. Ofta när jag är här brukar jag hitta små guldkorn att inhandla, me like.

Då så, nu är det dags att fortsätta njuta av denna fredag. I kväll ska vi ut på restaurang och äta middag i goda vänners lag, något jag verkligen ser fram emot.

Jag önskar er en riktigt härlig fredag. Ha det gott!