Kategori: Inredning

Det är inte mycket med yngsta dottern i dag. Hon har ont i halsen och känner sig helvissen. Det händer jättesällan att hon är sjuk, detsamma gäller för övrigt de andra barnen också. I dag gick det tyvärr inte att hålla förkylningen stången längre utan hon ligger nu helt utslagen i sängen och gör inte så mycket mer än sover, stackaren.

I går på skridsko-lektionen gjorde hon dessutom en riktig praktvurpa och landade på tummen. Den är numera inslagen som den finaste julklappen, det fattas bara lite snöre.

Eftersom jag varit hemma under dagen har jag haft tid att pyssla. Jag gjorde i ordning dotterns Lucia-krans. Den har jag pimpat en smula och sedan sats upp på ytterdörren. Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd.

Hoppas ni får en fortsatt skön kväll!

I våras när jag och min ”syster” var på trädgårdsmässan hittade vi dessa fantastiska små pärlor som efter några timmar i vatten expanderat till kulor av gelé. Man kan använda dessa i vaser med snittblommor eller som ”jord” till krukväxter. Kulorna håller fukten så bra att man kan sätta ner växterna bland kulorna utan att fylla på med annat vatten än det som kulorna innehåller. De finns i olika färger också.

Jag har experimenterat mig fram lite och satte min hyacint med dessa gelékulor, det blev så snyggt. Jag är supernöjd.

De finns att köpa på nätet. Googla bara på: gelékulor, vattenkristaller, m.m så dyker de upp.

Lycka till!

För en månad sedan letade jag runt i vår byrålåda i hallen efter mössor och vantar och såg då ett kuvert med mitt namn på i all röra. Jag öppnade det och där  låg ett gratulationskort med ett presentkort i. Jag stod och gapade en lång stund innan jag fiskade upp hakan av pur förvåning.

Där har alltså ett presentkort legat i ett halvår och väntat på mig, utan att jag känt till det.

Genast bestämde jag mig för att ringa upp boven i dramat och till mannen jag funderade på att strypa. Han svarade glatt tills jag undrade om han möjligtvis hade glömt bort att ge mig  ett presentkort från hans mamma.

-”Hoppsan” mumlade han.

I dag slog jag till och köpte den här godingen för presentkortet. Oj, vad nöjd jag är.

Han är numera förlåten eftersom jag är en snäll hustru och är dessutom mor till hans barn, annars vete katten hur det hade gått…

Nu ska jag och ”syster” ut i det  fina vädret och promenixa.

Here we come ”ski 2017”.

Men vilka tvära  väder-kast vi har: I går regn och jämngrått, i dag strålande sol och någorlunda varmt.

Mycket höstigt.

Med tanke på den strålande väder-situationen passade jag på att  parkera mig på ett av barnens sittunderlag på altantrappen med en stor kopp kaffe i handen. Där satt jag och bara njöt av det underbara vädret.

I godan ro lät jag solen bombardera mig med d-vitaminer tills yngsta dottern kom hem och undrade om jag strykt hennes pärplatte-pumpa. Jodå, även det har jag hunnit med.

Tanken var också att jag skulle hinna räfsa lite löv.

Krattan har stått där jag ställde den och vad jag vet har den inte rört på sig en millimeter sedan jag parkerade den där för ett, ehh, tag sedan. Den står på ett mycket strategiskt ställe med tanke på att man nästan snubblar över den när man ska gå in till entrén. Svår att missa med andra ord.

Det jag faktiskt har hunnit med var en sväng till Indiska där jag  hittade dessa fina löv,  de var bara tvungna att följa med hem. Det som är lite roligt med Indiska är att man faktiskt kan göra ett och annat litet fynd emellanåt.

Det är inte klokt att man kan glömmer bort saker man köpt. Men nu har det hänt, i våras hittade jag ett fat som jag redan när jag fick syn på den visste var den passade här hemma. Någonting kom emellan och jag glömde bort fatet helt och hållet tills nu. Gissa om jag blev glad när jag åter fick syn på den.  Och lite brydd… Likheten med Doris från söndagens film blev allt för slående…

Nu är fatet på plats, upppiffat och placerat på rätt ställe. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Det behövs inte så mycket för att det blir en stor skillnad.

När jag kom hem efter mitt inköp av ved-eländet ser jag i ögonvrån hur grannens katt kastar sig fram från deras altan till min dörr på 0,1 sekund, fasligt snabb för att vara 15 år gammal.  När jag öppnat dörren hinner jag inte ens blinka förrän hon är framme vid kylskåpet och ställer sig och jamar. Det var bara att släppa allt jag har för händerna och ge den lilla damen en bit goskinka.

Jag måste nog säga att hon ser väldigt pigg ut efter ha fått i sig lite mellis.

Förutom att jag var tvungen att införskaffa lite ved på morgonkvisten (haha, känner mig som värsta skogshuggaren) så blev det också  lite ljung inköpt. Fint att titta på nu i höstrusket.

I många år har jag med ljus och lykta letat efter det ultimata vinglaset. De tidigare glasen som jag köpt har aldrig riktigt hållit måttet, några har varit riktigt charmiga, men inte riktigt nått toppen. Visst, jag inser också att jag är en smula kräsen och näst intill lite nördig när det kommer till vinglas. Men faktum kvarstår jag älskar vinglas med tunn fot, ju tunnare desto bättre.

Så i våras stod jag där i en inredningsbutik, min blick fastnade på ”the vinglas”,  det uppstod ljuv musik och jag kände hur jag svävar fram som på moln och greppade tag i denna fantastiska  skönhet. Vilket lyckorus, jag blev helt förstummad över att ha  hittat rätt.

Äntligen har de hittat hem till ”mama”.

Dessutom tycker jag att vinet blir så mycket godare i ett glas som man verkligen tycker om, eller vad tycker ni?

Tada…

Vinglasen kommer från: Riedel, ett tyskt märke. Själva sorten på glasen heter: Oaked Chardonnay. Jag inhandlade dem på Cervera.

Håll i hatten och på återseende!

Nu kommer vi att ägna oss en liten stund åt toapappershållare. Jag köpte en sådan silvrig historia i går. Egentligen slutade jag att andas när jag såg den i guld, tankarna förde mig bort till ett arabiskt harem. Tja, associationerna kanske inte riktigt stämmer till punkt och pricka, men fanns ändå där i bakhuvudet. En lång stund stod jag med den guldiga i handen och övervägde för och nackdelar med inköpet. Den silvriga vann med knapp marginal, jag insåg att den passar bäst i badrummet.

Jag kunde inte ens drömma om att jag skulle gå i gång på en toapappershållare men det gjorde jag.

Nu ser den ju inte så märkvärdig ut på bilden, men den är fin, kolla in de snygga fötterna. Den här skapelsen köpte jag på Stalands.

Förutom detta inköp funderar jag på att införskaffa denna papperskorg.

Den klassiska pedaltunnan från Vipp, med tätslutande gummiring som förhindrar att dålig lukt tränger ut.

Historien om VIPP börjar i Danmark 1939, hantverkaren Holger Nielsens fru ber honom att göra en soptunna till hennes nya frisersalong. Till en början tillverkar han bara en tunna för sin frus salong, men den lokala tandläkaren och läkaren vill också ha en tunna till sina respektive praktiker och Holger Nielsen startar en mindre produktion.

Under de följande åren blev VIPP, som Holger Nielsen kallade tunnan, en vanlig syn på de flesta danska tandläkar- och läkarpraktikerna. Holger Nielsen fortsatte tillverkningen i den lilla fabriken i Randers i över 50 år. Idag driver Holger Nielsens dotter Jette Egelund VIPP och utökar hela tiden sortimentet med nya produkter.

En bedårande liten solskenshistoria bakom min blivande papperskorg i badrummet.

Nu vet jag att min man kommer att ha åsikter om priset på min nya papperskorg. Han kommer troligtvis inte ha någon som helst förståelse för varför jag väljer att lägga pengarna på något som kommer att befinna sig undanskymt på toaletten.

Men å andra sidan  införskaffar han sig en hel del  dyra pryttlar till sina borrmaskiner eller något annat i maskinväg. Dessa saker ligger i källaren och syns aldrig. Mina saker syns åtminstone ibland.