Kategori: Familjeliv

Den här veckan har gått i gåstakt, långsammare än det här kan det nog inte bli. Dagarna har verkligen inte rasslat förbi. Jag har ingen aning varför det blev så men så har det känts i alla fall.  Men nu är det  äntligen helg och det gör inget om helgen står helt stilla, för den vill man  ju bara njuta av, i alla fall jag.

Corinne har just dammat av sitt elpiano som stått i lägenheten en längre tid. Hon parkerade pianot i vardagsrummet och har klinkat på det av och till under dagen. Min man kom på att det var dags att även fixa till gitarren så han åkte till gitarraffären i centrum och köpte diverse delar till den. Nu har vi nästan instrument för en hel orkester, det fattas bara en triangel och sedan är vi i hamn. Jag ska höra med kidsen om jag kanske ska stå för movsen i bandet. Vi får se om de nappar på idén.

Sofie hänger på rummet och pluggar…hmm, Frued, han går tydligen aldrig ur tiden.

Med ren tur lyckas jag ibland hitta henne i all röra i rummet. Gissa om hon får bakläxa av städpolisen, d.v.s jag, alla dagar i veckan.

Nu ropar min man på mig,  det är dags att tända grillen. Det vankas många små och stora goda rätter på kvällens matsedel.

Årets första surströmminsintag är nu till sin ända.

När de mjälla firrarna var avvaskade och klara vaknade spyflugorna till liv och kastade sig hungrigt över oss och de stackars jäsbomberna som låg i den vita skålen och såg helt oskyldiga ut.

Vi flydde in till köket och satte oss i säkerhet. Det blev helt omöjligt att sitta ute.

Alltså, så gott med kokt mandelpotatis, surströmming och massor med lök i en tunnbrödklämma. Min man som inte är lika förtjust i den illaluktande fisken åt endast en liten fisk, medan jag klämde i mig tre fetingar.

När jag var liten brukade min Norrländska mamma och våra Norrländska grannar äta surströmming på balkongen i vårt hyreshus. Jag kan bara tänka mig hur poppis det måste ha varit bland grannarna. Min pappa brukade hota med att sätta på en klädnypa på näsan om de ens funderade på att sätta sig på vår balkong. Han slapp det, men doftströmmarna spreds sig  i alla fall  i hela huset även om sällskapet satt på balkongen.

Det är tur att vi bor i villa, de enda som lider av lukten är våra kära barn. De å andra sidan har storgnällt varenda minut sedan surströmmingarna landade på våra tallrikar. Roligare var det att plocka svamp tyckte i alla fall Corinne.

I morgon så är det jag som kommer att göra pastamiddag med alla Karl-Johan svamparna som vi skördade i dag. Jag har hittat ett nytt spännande Italienskt recept som jag tänkte göra, det lät jättegott.

Efter den goda svampsmörgåsen som vi åt till förrätt häromdagen känns det som om hösten smugit sig på ännu mer. Det blev heller inte bättre av att titta ut genom fönstret i morse och mötas av den betonggråa färgen på himlen och regnet som bara öser ner.

Tanken var att jag skulle dammsuga och städa huset i dag men det har varit fullt upp med möten och diverse andra saker som kommit emellan. Tyvärr försvinner ju inte dammtussarna i väg bara för att jag önskar dem ur livet. De finns säkerligen kvar tills jag kommer att ta ett fast grepp om den stora bullrande insugningsapparaten och ge dem en omgång, vilket blir vilken dag som… helst.

Corinne har inspark i dag. Hon ska börja på Stockholms universitet och ska gå en kurs i statsvetenskap, vilket hon tycker ska bli jättespännande. Hon är fortfarande osäker på vilken utbildning  hon ska satsa på framöver så för att mjukstarta det hela tycker hon att den här kursen blir ett bra alternativ och det håller jag med om. Det är bra att hon tar det lugnt och fundera igenom vad hon verkligen vill göra innan hon sätter sig i skolbänken på allvar igen.

Hurra, det är fredag, så skönt. I kväll är det jag som tänder ljus och myser loss med Taco-middag. Chelsie tyckte det var alldeles för länge sedan vi åt det så jag gjorde henne till viljes och ska servera det. Som vanligt lär vi väl inte se röken av de större barnen. De är ute och roar sig förmodar jag. Dags att sätta fart med allt mysande.

I går firade vi min man som fyllde år. Han har inte passerat 50-sträcket än, men det börjar närma sig. I present fick han en skärmaskin som han önskat sig. Tanken är att vi ska kunna leva på carpaccio under de närmsta tiden. Vi har nämligen suktat efter att kunna skiva tunna, tunna skivor av både oxfilé och tonfisk för att göra dessa salivrinnande rätter.

Födelsedagsbarnet fick välja middag och valde kräftor. Till det gjorde jag en kräftsoppa, recept kommer senare, för den var verkligen jättegod. Jag dukade även upp en västerbottenpaj. Men först bjöd jag på det här.

Avslutningsvis klämde vi i oss en tryffeltårta som var helt fantastisk god.

Om knappt en månad är det dags för nästa födelsedagsfirande. Tvillingarna fyller 19 år. Då är det deras tur att komma överens om vad som ska dukas fram på bordet.

Igår kväll bestämde jag och Corinne att vi skulle ta en tur till skogen och leta svamp i dag eftersom hon skulle ha en ledig dag. Vid nio i morse ringde de in henne och ville att hon skulle arbeta. Tråkigt för mig som sett fram emot en skogs-svamp-letar-dag med henne. Det verkar inte bättre än att jag själv får åka ut i någon av skogarna om det ska bli någon svamp. Dock inte lika roligt då.

Just nu är jag inne i ett riktigt härligt fredagsmood. Jag har inte ens funderat på allvarligare saker än om jag ska ta en kopp kaffe till under hela dagen, helt avslappnad med andra ord.

Häromdagen gjorde jag en utrensning av mina gamla sommarkläder. När jag såg att flera av kläderna fortfarande stod orörda i garderoben efter denna sommar förstod jag att de nog aldrig kommer att sättas på. Jag har sparat på mig en del genom åren eftersom många av dem är ganska fina, men tyvärr inte på mig. Nu är det dags att någon annan kan glädja sig över dem, särskilt mina klänningar från Italien.

Längtar dit.

När jag släpat mig hem från träningen på F&S bestämde sig jag och André för att åka till Ikea. Han har sin lediga dag så vi tänkte att det kunde passa bra att åka dit och se Corinne in action.

Det blev ett smygkort på henne innan vi gav oss tillkänna.

När jag var liten och familjen åkte till Ikea, vilket inträffade högst sällan, åt vi aldrig där. Min far avskydde att gå på Ikea, det inbegrep visserligen nästan alla andra affärer också. Jag visste redan från början hur besöket skulle gå till, oftast blev det en snabb marsch till avdelningen som sålde det de valt ut, vilket mina föräldrar redan hade bestämt innan vi for iväg. Far rafsade snabbt åt sig det vi skulle ha. Om det inte var alltför stor sak åkte det ner med rutschkanan vid kassan, annars jäktade vi iväg till gaveln på Ikea och hämtade ut varan. Som sagt, vi åt aldrig på Ikea och när vi väl var där blev det alltid ett blixtbesök. Sedan träffar jag en kopia av min far när det gäller att shoppa. När barnen var små fick även de genomgå samma procedur som jag gjorde när jag var liten, med ett litet undantag: att de fick tillbringa en kortare stund i Småland. När Corinne började arbeta på Ikea var hon helt ensam om att inte ha ätit där tidigare, vilket hon tyckte var lite pinsamt.

I dag blev det Andrés allra första restaurangbesök på Ikea. Vi åt grillad kyckling, bea och pommes. Han avslutade lunchen med att sluka en chokladboll.

 Efter att ha svalt den sista tugga, bar det iväg mot sängarna. André var bara tvungen att provligga dem alla. Han låg där och drömde sig bort om en egen lägenhet.

Himla mysigt att få tillbringa dagen med sonen. Jag är så otroligt stolt och glad över hur genuint snäll och fin han är som person, man kan nästan tro att han kommer från en annan planet, min fina.

Ja, jösses vilken träningsvärk jag fick i axlarna och ryggen efter gårdagens håll i gång-övningar på Friskis och Svettis. Jag känner mig som minst  100 år i dag, knappt rörlig alls. För att glädja mig själv och min familj gjorde jag i ordning en god efterrätt som alla slukade på nolltid.

Fortfarande känns det som om jag är i något sorts lyckorus efter sommaren. Det var säkert därför som jag i min iver lyxade till det på en helt vanlig vardag med lite smått i gotti. Sommaren är ju faktiskt inte riktigt över än så i kväll bjuder jag på en enklare förrätt. Jag håller minsann på mina lill-lördagar, de får man ju inte glömma bort. Till middag har jag förberett en krämig pastarätt med sojabönor och massor med vitlök i. Jag älskar färsk pasta med olika tillbehör till och numera bjuder jag också på ett flertal vegetariska alternativ. Dags att sätta fart.

Samma dag som skolorna startar kändes det nästan som om hösten redan har infunnit sig.  Betonggråa moln med inslag av regn har i dag lägrat sig på den södra sidan av stan.

Den numera stora högstadieeleven kom instormande efter att ha avverkat sin första skoldag med ett stort leende på läppen. Hon tyckte det var jättekul att börja skolan igen. Såklart känns det kul att höra, hoppas den känslan sitter i ett tag till.

Tänk att få starta sin skoldag så här…

Jag älskar när det drar i hop sig till höst så jag kan ut och plocka svamp.Just nu undrar jag om det kanske finns en gul liten läcker kantarell där ute i enbärssnåren. Det blir nog snart en liten tur ut i naturen så jag kan kolla läget. Är extremt sugen på en kantarelltoast.