Kategori: Familjeliv

Häromdagen berättade Chelsie att hon redan gjort en komplett lista över vad hon önskade sig i julklapp. Jag gapade i flera sekunder. Är inte det lite väl tidigt att börja förbereda det? Tydligen inte, enligt henne. För mig känns det mer som om hösten just börjat. Nåja, vi tänker nog lite olika i det fallet. Det jag älskar med hösten är att det är så vackert i naturen. Alla fantastiska löv som ändrar färg och då tänker jag särskilt på lönnlöven, det brukar bli en makalös färgbombning i stort och smått. Extra mysigt är det ju förståss att tända ljus och mysa framför en brasa.

På eftermiddagen när solen tittade fram mellan regnskurarna passade jag och Corinne på att dricka en kopp kaffe på farstukvisten.

 Då var det dags att njuta av den annalkande helgen, härligt.

Trevlig helg!

Hela köksbordet är numera fylld av en massa kakor och kex. Sofies gymnasieklass säljer dessa härligheter för att få in pengar till klassens student.

Själv köpte jag ett paket av ”mammas chokladbollar” som jag tänkte sätta i mig helt själv, eller kanske inte. Visserligen var de goda men 570 g onyttigheter att sätta i sig vete tusan.

Vilken höstdag vi haft; kallt, regn, betonggrå himmel och vindpustar som nästan fäller en ek. Bekymmersamt läge blev det också när jag tittade ut genom fönstret  och såg hur regnet hällde ner från skyn för att sekunden senare bli medveten om att allt kaffet tagit slut. Sådana mornar krävs det nästan att man vaknat på rätt sida av sängen.

I går fastnade den här videon med David Byrne på min näthinna, my, my så bra.

Det har varit en skön och härlig söndag, solen har synts till och det är alltid lika uppskattat. Vi har pysslat med lite pool- och trädgårdsarbeten samt tagit en svampsväng i skogen. Det enda vi lyckades hitta var ett par stackars svarta trumpetsvampar och det var tyvärr allt. Vi såg inte en tillstymmelse till några trattisar. Jag hoppas att de dyker upp snart för mitt förråd i frysen har sinat rejält.

Äppelträdet i trädgården dignar av mjälla stora röda äpplen. De är otroligt söta så nu när jag gjorde äppelmos var jag väldigt försiktig med att ha i socker. I förr förra veckan gjorde jag en ordentlig sats och den har familjen satt i sig allt av. André var upprörd över att han knappt hunnit smaka av det, därför har jag gjort ytterligare en stor omgång mos så även han får smaska i sig av den goda sylten. Jag passade också på att göra en äppelpaj när jag ändå höll på och den tänkte jag att vi ska äta till efterätt i kväll. Japp, det känns som om den här dagen har gått i äpplets tecken, minsann.

Sitter med en filt och höstmyser med en  rykande het kopp kaffe i handen och njuter av tillvaron. Lugnet  som brett ut sig i huset när alla gått iväg till skola och jobb är helt oslagbar. Hela huset andas frid.

Det är som lugnet före stormen. När sedan barnen trillar in en efter en och ordningen blir återställd, då blir det mer tjo tjim och klackarna i taket. Jag älskar det med men jag gillar också den tiden då jag har huset bara för mig själv. I kväll däremot lämnar vi ungdomarna åt sitt öde här hemma. Vi andra åker till landet en kortis. Det blev hastigt och lustigt en lucka i schemat  och då passar det fint att åka dit.

Det är alltid lika skönt att gå över bron och sedan sätta fötterna på vår lilla ö. Jag har redan förberett en å annan delikatess som vi ska smarra på i kväll till ljudet av det kluckande Mälarövågorna. Jag hoppas bara inte taket på torpet flyger i väg med tanke på blåsten som dragit in över landet.

Dags att sätta fart med både packning och tvätt. Jag önskar alla en trevlig helg.

Chelsie är en riktig sångfågel. Hon sjunger nästan hela tiden. För två år sedan gick hon på kör på kulturskolan i närheten av där vi bor. Förra året krockade kör-tiderna med skolschemat och därför blev det ingen kör för hennes del. I förra veckan fick vi glada besked att hon och en annan flicka blivit antagna för särskild sångundervisning och kommer att sjunga tillsammans på tisdagskvällar, vilket kändes jättekul. I morse flög hon upp ur sängen och medelade att hon längtar till kvällens sång

Mina fina och underbara tvillingar fyllde 19 år i går. Vi firade detta med pompa och ståt. De fick frukost och presenter i sängen och såklart lite skönsång innan.

Otroligt vad tiden flyger i väg. Det känns som om de nyss var små bebisar och var sådär yttepyttigt små. Det var de förvisso också när de föddes. De kom redan i vecka 36. Corinne vägde 1825 g och André 2050 g. Nu med några år på nacken och med facit i handen har de utvecklats till två helt fantastiska individer.

Den ena något längre än den andra…

André fick syn på den här ljusorkidén för tårtbruk i affären när vi handlade. Den insisterade han på att ha i tårtan. När vi 50 kr fattigare satte oss i bilen log sonen brett och var mäkta belåten.

Inte nog med att orkidén hade ljus, den spelade även en trudelutt om och om igen. När själva tårtätandet var överstökat prövade min man stänga av den utan att lyckas,  när inte det gick försökte han till slut dränka den i vasken i hopp om att missljudet skulle försvinna. Men nej då, det gick inte det heller. Efter en del diskussioner bestämde vi oss för att kasta ut eländet  utanför huset. I morse när vi knallade förbi den, lät den fortfarande. En riktigt seglivad rackare om ni frågar mig.

Förvisad för alltid.

Det blev inte så mycket poolarbete i dag som jag trodde. Dagen har i stället gått åt att åka runt på en massa ärenden. Vi hann dock pumpa ur allt vatten som ska bort, men det var allt. I morgon ska pooltäcket bäras bort och plåtarna ska på. För att inte tala om pumpen som måste släpas in i källaren, den hatar jag för den är både otymplig och tung att bära. Bara jag tänker på det får jag ont i ryggen.

Vi var förbi Länna sport i Huddinge och det visade sig att de hade värdens rea på både kläder och skor. Min min hittade ett par vita jättesnygga läderskor nedsatta med 70%. Han har efter det köpet strålat som en sol och sett märkbart belåten ut. Jag förstår honom för vem älskar inte att göra ett ordentligt kap?

I kväll blir det ”slow cocking.” I sous viden ligger det fullt med rotgrönsaker och gottar till sig i marinad. Till det blir det kyckling i ugn med en krämig gräddsås till. Jag kan bara sitta och titta på och vifta på tårna medan nästan allt lagar sig självt, fantastiskt.

Här går jag omkring och småler, kan det möjligtvis bero på att det är fredag och soligt ute? Inte helt omöjligt. Det har verkligen varit en fin och skön dag. I helgen ska vi stänga igen poolen, inte en kotte har simmat i den på ett långt tag och jag misstänker att ingen kommer att vara sugen på det framöver heller. Det är lika bra att bomma igen den. Numera är vi ganska rutinerade och vet precis vad som behövs göras. Det som tar tid är att tömma poolen på allt vatten, det brukar oftast ta ett par timmar. Därför är planen att vi startar med det tidigt imorgon bitti. Liksom varje helg finns det alltid lite smått och gott att pyssla med, den här helgen är inget undantag.

I går slet jag fram min gamla symaskin och tänkte passa på att sy upp ett par saker. Det jag inte hade räknat med var att den skulle vara heldöd. Det enda som funkade var lampan, men det hade jag tyvärr ingen hjälp av. Det var inte jättelänge sedan den var på service och blev ompysslad och oljad och sedan dess har den inte gjort många knop. Därför är det konstigt att den lagt av igen. Well, nu står den här på köksbordet  och behöver troligtvis servas igen. Jag lär väl få släpa mig fram till servicestället igen och hoppas på att den funkar efter det.

Äldsta dotter har att göra. Hon pluggar och pluggar och gör faktiskt inte så mycket mer. Att gå på universitetet tar på krafterna, vad det verkar.

Hela helgen kommer tydligen gå åt att ha näsan i någon svårbegriplig stadsvetenskapsbok.

Jag har under en ganska lång tid funderat på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Vissa dagar känner jag att jag kanske ska lägga ner den medan jag andra dagar valt att in i det sista fortsätta. Bloggen är ju en sorts dagbok, en klipp- och klistrabok där jag delar med mig av vissa utvalda bitar av mitt liv. Jag skriver oftast ganska lättsamt och med inslag av lite humor och det beror endast på att det är så det rör sig i mitt huvud. Jag funderar inte så mycket på hur intressant ett inlägg är utan jag skriver för att jag tycker att det är kul att formulera mig och att knåpa ihop en å annan rad över hur dagen varit, inte märkvärdigare än så. Familjen hejar på och tycker att jag borde fortsätta skriva och det uppskattar jag otroligt mycket och därför har jag också valt att fortsätta så länge det känns meningsfullt och kul.

En annan sak som jag funderat på  är att det oftast är kvinnor som bloggar. Jag undrar hur det kommer sig? Min teori är att kvinnor mer generellt är bättre på att prata/berätta om sina upplevelser. Vi kan älta oss igenom saker vi varit med om nästan in absurdum, vilket jag tycker är väldigt positivt. Jag tror att det är rätt väg att gå genom livet att vara mer öppen och våga/orka prata, skriva eller berätta om sina upplevelser. Det finns inget rätt eller fel, bara ett sätt att uttrycka sig. Det vill säga om det inte är troll, eller andra odemokratiska och hatiska/sjuka personer som går in för att förstöra för andra. Tyvärr är det ett ganska utbrett problem som många  som håller på med olika sociala medier har. Till det säger jag bara: Nolltolerans.

Ni är några styckena som kikar in i bloggen lite då och då. Jag vet ju såklart inte vilka ni är men jag passar på att tacka för att ni tar er tid att titta in här, det värmer i hjärtat.❤️

I vår trädgård är vi berikade med två äppelträd. Under åren vi bott här (snart 13 år) har träden vuxit så det knakar. Förra året beskar vi det ena trädet rejält, så i år blev det tyvärr inga äpplen på det. På det andra trädet däremot är det fullt med söta och stora äpplen.

I går och även  i dag har jag kokat äppelmos för ett helt kompani. Med tanke på den enormt stora satsen som jag har gjort tänkte jag frysa ner stora delar av det. Det blir toppen att ta fram en och annan påse under de mörka och kalla höst-  och vintermånaderna, en riktig vitaminbomb.

Fortfarande finns det röda vinbär kvar på buskarna. Funderar på att göra lite röda vinbärsgelé. Nu när jag ändå håller på, menar jag. Det låter jättegott med en syrlig gelé till en god  stek med potatis och sås till. Jummi.