Kategori: Familjeliv

Det första som stod på programmet i morse var att gå till frisören med yngsta dottern. Efter 45 minuter började jag undra om hon inte var klar snart. Frisören grymtade något om att ungen hade väldigt mycket hår att klippa. Det var bara att fortsätta luta sig tillbaka ytterligare en kvart till.

Visserligen blev det jättefint men 1 timme för toppklippning, nytt rekord?

Jag håller förövrigt med barnen om att det knappt syns att hon kapat en rejäl bit på längden. Damen i fråga blev nöjd förutom att hon hade hoppats på att få en klubba.

Frisören såg rätt slut ut efter allt klippande och glömde antagligen bara bort det. Men det gjorde inte dottern så det blev till att springa in i en affär och hugga tag i en av godispåsarna som såg lagom god ut för att sedan gå hem och smaska i sig allt.

Lite hjälp fick hon faktiskt av sin sega-råtta-lovers till mamma. Tur att hon har en sådan snäll och förstående mor som ställer upp och hjälper till med godiset och allt…glufs.

Resten av dagen gick i motionens tecken, oj, vad vi har sprungit runt och letat efter den sista julklappen, my god så svårt det blev.

Med misslyckat resultat kom vi åter hem något spänstigare  (alltid något) men utan klappen. Det blir en ny sittning i kväll med att försöka lösa sista julklappsknuten.

Ha en mysig lördag på er.

I går morse hade jag en nära döden upplevelse i köket och det är ett rent under att jag fortfarande har kvar alla ben i kroppen.

Stunden innan gick jag  omkring i min ensamhet och fixade med disken och råkade halka till på en blöt fläck. Jag kände att nu jäklar blir det splitt. Insåg att då är det kört.

Funderade på att snabbt kasta mig framåt för att ta emot mig med händerna, men förstod samtidigt att jag inte kommer att vara tillräckligt snabb för att klara det.

Tillslut lyckades jag på något märkligt sätt att styra upp kroppen med några piruettsteg, för att sedan åter vara på banan.

Men herregud, mitt hjärta, min puls…Detta kan bara inte vara bra för en 50 +(are)  att utsättas för någonting sådant kroppsligt så tidigt på morgonen.

Bör tilläggas att det tog nästan hela dagen att återhämta sig från detta balettdrama.

Fredag, så härligt det ser ut, kommer vi möjligtvis få mer snö måntro? Tyvärr ser jag att vi har is på uppfarten, visserligen hade jag tur igår med lårbenshalsen, men vågar jag utmana dagen utan broddar, eller rättare sagt avsaknaden av dem? Hm, tål att tänkas på…

Jag måste snart iväg för lite shopping, det ska nämligen inhandla en del godsaker till kvällen. Det kommer att  blir mycket viktiga inköp såsom en till liten plastgran, chips, läsk och kvällens middag: Nachos, mums. Kanske ska man slå till på en Mexikansk öl? Nä, inte så gott!

Jag har fått ett hett tips av en god vän till mig som sa att alkoholfritt öl ”is da shit.” Tja, inte för att vara motvalls, men ”nej, tack.”

Min man är en ganska kräsen öldrickare och älskar nästan bara äckliga ölsorter, det räcker med en sniff på kapsylen och jag ligger avtuppad på golvet. Inte på grund av alkoholstyrkan i sig utan snarare över doften, so help me god!

Julmust låter som det mest förnuftigaste alternativet i den här situationen. Det blir nog att köpa en eller möjligtvis två flaskor till kvällen, så bra. Då var allt löst för denna gång.

Hörrni ha en toppen fredag på er och stressa inte ihjäl er där ute.

Jag följde med mellandottern till tandregleringen häromdagen. Det blev goda nyheter, hon slipper tandställningen i slutet av januari.

Hurra! Jag slipper allt som har med gummiband att göra, så skönt. Vet ni hur svårstädade dessa rackare är? Inte? Vad skönt för er. Ni andra, ni vet vad jag pratar om…

Såklart firade vi det glädjande beskedet med en lunch,  vi slog till på en veggi-wok båda två.

Suck, vad jag ångrade mitt val av mat när jag såg de spröda friterade räkorna som bordsgrannen smaskade i sig, det var nästintill olidligt. Skarpt  funderade jag på att försöka byta bort min tallriken mot hans, men samtidigt förstod jag  att han troligtvis inte skulle var särskilt sugen på att byta till mitt veggo-tråk.

Bara en vegetarian skulle gå igång på en sådan trist rätt.

Nä, jag kommer då aldrig att bli vegetarian, jag gillar kött, fisk och skaldjur alldeles för mycket för att bli en greengirl.

Dessutom har jag väldigt svårt att inte se mig själv i framtiden med en stor bit ansjovis i munnen. Hua lia, vilket skräckscenario.

Så var det med det, ha en fin dag på er.

Vilket fantastiskt fint Lucia-tåg vi såg i går, vilka underbara toner de bjöd på. Jodå, jag känner att jag börjar komma in i lite julstämning så smått.

Yngsta dottern var stel som en fiskpinne när hon hade lussat klart efter dryga timmen utomhus. Näsan kunde lätt förväxlas med Rudolfs röda mule i stället för den gnistrade stjärnan hon ändå utgav sig för att vara.

Vad tror vi om vanten? Girl power?

När vi kom hem beordrade jag yngsta dottern att sätta sig i ång-bastun men hon var inte med på det tåget. Hon bestämde sig för att kura ihop sig under täcket i stället, vilket absolut inte vare en dum idé.

Slut som artist…

Jag tyckte att det passade bättre med varm choklad och lussebullar än glögg och pepparkakor, gårdagen till ära. Alla var med på noterna och ville vara med och mysa framför brasan. Åhh, vad  jag älskar när alla är samlade.

Tja, Lucia var nog inte så pjåkigt ändå.

I går var vi bortbjudna på middag hos min ”syster”. Såklart bänkade vi oss framför tv:n en stund för att beundra damernas klänningar och det får jag nog lov att säga att det fanns en hel del fint att titta på.

Somliga satt som förtrollade i soffan andra inte…

Min  ”syster” bjöd på en förrätt som var helt underbar. Jag  återkomma om receptet i ett senare inlägg.

Sonen och kusinen är otroligt lika varandra, tycker jag, en del till utseendet men mest av allt deras personlighet. Båda två är otroligt omtänksamma och genuint fina och snälla, en oslagbar kombo helt enkelt.

Det blev lite lek med ett av loppisfynden, min man hängde genast på.

Kvällen fortsatte med både dans och kramkalas.

På kvällskvisten fick vi skjuts hem av vår chaufför som tog sitt körkort i somras, det kallar jag lyx.

Men hörrni, vilket underbart väder vi har. Roligt att vi har fått snö, dags att ut och njuta av härligheten.

Ha det bra!

Det händer att jag åker pendeltåg ibland och tycker att det är ganska spännande. Det är så mycket att titta på, mycket mer intressantare än att titta på mobilen. Visserligen brukar jag ha den framme, men mer som ett kamouflage.

I går när jag precis hade klämt mig ner i en av stolarna och lyfte blicken såg jag ”mannen”, eller rättare sagt ”mannens” halva tatuering. Jag spärrade upp ögonen för att jag skulle kunna se bättre men misslyckades. Jag satt och stirrade som besatt och samtidigt funderade jag över den? Vad föreställde det? Jag såg ju två tjocka ben sticka ut från tröjan och rent förnuftsmässigt förstår jag att det troligtvis inte är en pepparkaksgubbe som jag vill få det till, men säker var jag inte.

Innan jag klev av pendeln kliar det enormt i fingrarna på mig, jag ville bara dra upp ”mannens” tröjärm och titta efter.  Med nu lär jag få gå här omkring i ovisshet och fundera: hade han verkligen tatuerat in en pepparkaksgubbe på armen? Tja, det här är en del av livets gåtor …

Tänk er att det såg ut ungefär så här… Och vem tatuerat in något sådant fult? Jag bara undrar…

Nu är det dags att bege sig ut i vinterlandskapet.

So long!

Dagen till ära bjöd min man mig på lunch. Det var nästan så att jag inte ville gå in i restaurangen eftersom solen värmde så skönt, för vem vill sitta inne då?  Men jag anpassade mig och slog till på en fisksoppa som var ok. Det är alltid lika trevligt att lunch-dejta min man. Vi hann med lite småprat om ditten och datten utan att någon bröt sig in i samtalet, vilket aldrig händer när barnen är med.

När vi satt på restaurangen och  småpratade kom han plötsligt på att han behövde köpa nya skjortor. Fortare än blixten gick vi in en butik och kom ut två skjortor senare, inga krusiduller i den butiken inte. Min man hatar verkligen att shoppa, själv hann jag inte ens blinka förrän allt var betalt och klart med kvittot  i påsen, suck.

Det märkliga var att han liksom greppade skjortorna i luften, utan att ens ha provat dem var han redan framme vid kassan. Vem shoppar på det sättet liksom? Själv står jag där i provhytten och känner mig tveksam till allt jag provar för att inte tala om beslutsångesten när jag väl bestämt mig. I bland önskar jag faktiskt att jag vore lite mer som honom.

Mellandottern är för härlig. Här visar hon mig hur jag bör se ut vid pulpeten.

Jag får helt enkelt träna på att se ut så där… jättemycket.

Jag hade kunnat påstå att min man hade köpt dessa vackra rosor till mig, men då skulle jag ljuga. De här har jag köpt ur egen plånbok, det är ju fredag trots allt.

Hoppas ni också får en fabulös fredagskväll, jag tänker nämligen jobba på den saken.

Första luciatåget av tre går av stapeln ikväll, yngsta dottern är beredd. Sångerna behövdes inte repeteras allt för mycket, de satt ändå. Lustigt det där, utan att nynnat till dem allt för mycket de senaste åren kan även jag stoltsera med att jag kan dem utantill. Hm, det kanske betyder att minnesträningen får vänta ett tag till, så skönt.

Hur är det med kunskaperna runt Lucia? Kanske dags att höra med:

Wikipedia

Lucia är en högtid som firas den 13 december, samt namnet på högtidens huvudperson. I Sverige markerar luciadagen tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Den svenska Lucian är en blandning av både förkristna och kristna figurer och denna tradition har spridit sig till andra nordiska länder, och i viss mån också utanför Norden

Lucia är även ett helgon i romersk-katolska kyrkan med ursprung från Sicilien. Dagens nordiska luciafirande har dock inte mycket gemensamt med helgonkulten.

Ordet lucia kommer från latinets lux, vilket betyder ljus.

Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra. Även husdjuren fick extra foder. Under 1300-talet, då Europa hade den julianska kalenderräkningen, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet.

Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet och namnet på ljushögtiden som är en senare företeelse än själva firandet

Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena; omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige. Den moderna svenska luciatraditionen (se även Sveriges Lucia) har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, i Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige.

Under 1900-talet har luciafirandet spritts till andra områden och delar av världen såsom finlandssvenska områden i Finland, delvis i Danmark och Norge. Under 1920-talet spreds luciafirandet till USA genom svenskamerikanska föreningar, och kompletterades 1939 med luciatävlingar liknande de i Sverige.

På Sicilien, där helgonet Sankta Lucia föddes, firas en luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en ”flygande åsna” som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda.

Vill ni läsa mer om Lucia-firandet så är det bara att läsa mer på Wikipedia.

Ha det gott!

De senaste dagarna har varit en aning hektiska, yngsta dotterns nya skola tar just nu mycket tid och kraft. Jag har varit lite orolig för hur hon ska trivas eftersom hon är ganska blyg, men allt har gått bra. Hon tycker att de nya klasskompisarna är trevliga och snälla och hon känner sig mycket positiv till skolan i sig.

Jag fortsätter att hålla  tummarna för att det fortsätter så.

I går slog jag in julklappar så att jag trodde att jag skulle slå knut på mig själv . Ett tag var jag så irriterad på tejpen att jag trodde jag skulle få ett psyk-bryt. All tejp brukar gå att riva av med tänderna, gjorde denna det? Nej då, den korvade i hop sig hela tiden, morr…Jag var tvungen att sitta och klippa i eländet,  jag var inte glad. Det blir att införskaffa ny och tandvänligare tejp.

Vilken problemlösare jag är…

Det är dags för mig att åka i väg på några möten och förhoppningsvis kanske jag hinner klämma in en liten promenad också, det vore skönt.

Ha en riktigt fin torsdag!

Med blandade känslor gick yngsta dottern till skolan i morse. När hon kom hem efter skolan var hon lite sorgsen men ändå glad över att hon ska börja i en ny skola i morgon.

Hon och jag ska även dit på onsdag när skolan har ”klassens kväll” då ska de ha redovisning och visa vad de gjort under hösten. Det blir bra med ett  avslut där och då.

I kväll har hon även lucia-genrep med kulturskolans kör, hon kommer inte bara att gå med i ett lucia-tåg utan tre stycken. Hon kommer att bli värsta lusse-proffset efter det här.  Roligt är också att hon  tycker  om kören hon sjunger i, hon strålar lyckligt varje gång hon varit där. Dessutom har hon en jättebra sånglärare, vilket bidrar jättemycket.

Mellandottern ligger i sängen och är sjuk, det finns inte mycket till ork i henne alls. Jag har försökt  förmå henne att äta, utan framgång. Jag håller tummarna att ingen annan går detta öde till mötes, vi har helt enkelt inte tid eller lust att vara sjuka.

Sådana här leenden brukar mellandottern vanligtvis bjuda på, men inte i dag.

Hoppas att ni får en riktigt mysig måndagskväll.