Kategori: Familjeliv

Det här är andra dagen i rad som jag har varit hos samma barnläkare. Denna gång var jag med den yngsta förmågan, i går var jag med den äldsta. Läkaren kunde konstatera att den yngsta har astma.

Hon har känt av att hon har haft svårt med andningen ett tag och eftersom hon sällan brukar beklaga sig sökte jag snabbt vård.

Hon fick en hel arsenal med astmamedicin utskriven och i och med att de flesta i familjen har en inhalator så visste vi båda två hur den används.

De passade även på att göra ett pricktest, inga allergier vad de kunde se, puh! Det räcker med att äldsta dottern och min man har en massa allergier, det är knepigt nog som det  är.

En sak är då helt säkert, barnläkaren som vi haft i 16 år är helt fantastisk. Vi har haft så många husläkare och andra läkare inkopplade genom åren. Men vår barnläkare är verkligen något utöver det vanliga, helt enkelt outstanding. Jag är så glad att vi inte har släppt taget om henne.

Det blev en tuff dag med många tester och en massa stick i armen. En  belöning i form av äppelpaj med vaniljsås tänkte jag att vi skulle njuta av i kväll, som ett litet plåster på såret kan man säga och för att det är pi-day, hehe.

Ha det fint!

Måndagsmorgonen kunde inte starta bättre tyckte barnen. Jag satte igång och började stekta pitepalt och detta knappt innan jag hade hunnit slå upp mina blå. Eftersom palt är den godaste maträtten alla barnen vet så var det inga som helst problem med att servera denna kulinariska rätt redan sju på morgonkvisten.

Mätta och belåtna rullade de iväg till skolan. Jag tyckte mig höra något om paltkoma men jag kan ha hört fel.

Recept på palt finns här:  Paltkoma

Apropå tonåringar…

Enligt äldsta dottern är jag den mest pinsammaste mamman som finns, jag förstår inte vad hon menar eller var hon har fått det i från. Ofta brukar hon väsa åt mig att jag måste uppföra mig normalt, men vilken mamma är särskilt normal i våra tonårsbarns ögon? Antagligen ingen.

I dag var jag tydligen extra pinsam. Jag och dottern står i pendeltåget när jag hör hur mannen bakom mig sliter fram sitt dragspel och drar igång en mycket högljudd trudelutt i örat på mig och mina medresenärer.

Jag grimaserade och stönar till en aning över bullret och tycker synd om mina stackars hörselsnäckor som fick stå ut med allt detta oväsendet.

Det ogillades av dottern som tyckte att jag  skulle stå där i mitt hörn av tåget och bara vara tyst och lida mig igenom eländet.

Suck, det är inte lätt att bete sig rätt!  I alla fall inte runt en tonåring…

So long, så länge.

Vann bästa mello-låten? Vi var inte helt överens om den saken där vi satt hos våra goda vänner i deras soffa. Personligen tycker jag att låten var en smula trist, men allt handlar till syvende och sist om smak.

Yngsta dottern som är ett FO&O fan blev djup besviken och hade hoppas på att de skulle ha vunnit. Särskilt efter att ha fått låna min telefon för att rösta fram dem. ( Jag i min tur höll tummen att hon skulle slå fel nummer, se där så olika smak vi har.)

Kvällens bästa var nog maten vi blev bjudna på, en grekisk gryta med en massa goda tillbehör som avslutades med crème brulée  med jordgubbar.

I dag åkte mellandottern till Romme för lite skidåkning, hon var uppe före tuppen denna arla morgon.

Vi andra har njutit av det fina vårvädret här på plats.

Vi åt en grillad korv till lunch och för första gången detta år intogs den sittande utomhus med gassande sol i ansiktet. Riktigt härligt om jag får säga det själv, jag har verkligen längtat efter en sådan här värmande vårdag. Låt oss hoppas på att det fortsätter så.

Välkommen våren!

Ha det gott!

Veckobrevet som mailades ut till oss från yngsta dotterns skola fick min man att gå i gång ordentligt. De skrev att de skulle ha en tävling i vem som snabbast löser Rubiks kub i skolan. Min man hann knappt läsa klart mailet förrän han stod inne på Teknikmagasinet och köpte en.

Yngsta dottern hade inte alls funderat på att delta i tävlingen, men håller i detta ögonblick på att bearbetas av min man. Han har under dagen försökt lossa på några fjädrar i kubens mitt för att få den i snabbare skick.

Han har även tittat på ett Youtube-klipp där en 10-årig pojke berättar hur man ska göra kuben snabbare, det slutade med att han blev arg som ett bi över att han inte  fick upp locket i mitten.

När 10-åringen i slutet av filmen sa att det var svårt att få upp luckan, satt min man med näsan framför datorn och nickade instämmande och tackade honom och höll med att det var en svår nöt att knäcka, ehh?

Alltså, jag älskar verkligen våra lördagsnöjen, är det inte så att det trimmas med en Rubiks kub så hänger vi på tippen. Svårt att välja vad som är roligast.

Nu kunde man ju tro att det är dottern som skulle tränas upp i konsten att bli expert på kuben men det är tveksamt om hon överhuvudtaget får låna den. Just nu ser det mer ut som om kuben är klistrad i min mans händer.

Det kan till och med bli så att han försöka ställa upp i skolmästerskapet, det tror i alla fall yngsta dottern.

Det är väl ingen som har missat att det är mellofinal i kväll? Tänkte väl det, barnen är jättetaggade. Äldsta dottern mumlade något om att hon trodde Viktoria skulle vinna.

I år har alla i familjen olika artister som de hejar på, det blir spännande att se vem som tar hem segern denna gång. Vi håller tummarna att bästa kvinna/man vinner.

So long, så länge!

Jag har varit på jakt efter ett par fröer att plantera, men insåg snabbt att jag inte var särskilt genomtänkt. När jag väl stod öga mot öga med fröpåsarna fick jag mer eller mindre beslutsångest.

I min fantasi hade jag sett mig själv vattna några plantorna och känt hur det riktigt kliade i mina icke gröna fingrar när jag stod lutad över dem och pratade med min lenaste babyröst med dem. Jag hade helt glömt bort vilka frön jag borde driva upp och bestämde mig därför att köpa några påsar som jag kan sätta direkt i marken lite längre fram i vår, när vädret tillåter såklart.

Lite besviken på mig själv blev jag.

När jag började snegla runt bland växterna föll min blick på ett gäng penséer, jag gick dit och började fundera om det fortfarande är för kallt för att ha dem stående ute. Eftersom jag inte visste det så satte jag kurs mot kryddväxterna.

Där såg jag alla dessa rosmarinbuskar och bestämde mig på stående fot att en dem skulle jag ha. Visste ni att rosmarin håller myggorna borta? Det hade jag ingen aning om förrän en äldre dam i prickig kappa upplyste mig om saken när jag stod  med näsan i en av plantorna och undersökte vilken av dem som skulle följa med hem.

Det kändes fint att bli upplyst så där och jag bestämde på stående fot att jag kommer att köpa upp mig på några rosmarinplantor till sommaren. De ska jag ha på vår veranda på landet där myggen brukar flocka sig.

Eftersom det inte finns några mygg just nu (vad jag vet)  får mitt nyinköp stå i hallen och dofta och glänsa där i stället.

Jag önskar er en riktigt fin fredag!

Ha det gott!

 

Äldsta dottern var på läkarbesök angående sin astma på förmiddagen, efter det fick vi lite tid över tillsammans. Det första vi bestämde oss för var att äta lunch ihop på ett sushiställe i närheten av pendeltåget. Det passade perfekt eftersom hon snabbt kunde ta sig tillbaka till skolan därifrån.

Som vi skrattade när vi åt med våra pinnar, allt ris hamnade i sojaskålen och plaskade omkring i en salig röra av soja och wasabi. Det är verkligen en konst att äta med pinnar och den behärskade vi verkligen inte fullt ut. När vi gick därifrån efterlämnade vi en stor sörja efter oss, haha, två grisar på vift.

Även i dag funderade jag på att strypa min man när jag insåg att han tagit med sig bilnycklarna till jobbet. Jaha det var bara att ändra dagens planer.

Jag slog till och storstädade huset i stället, så kul…

Well, nu är huset  i alla fall i tipp topp, skinande rent och fint, kanske tur i oturen att det blev en ofrivillig hemmadag med storstädning och allt, även om det är mördande långtråkigt att städa.

Grannens katt kom lagom förbi till att jag moppat klart och hårade av sig det mesta av pälsen i köket . Nu gjorde inte det så mycket eftersom jag  kunde passa på att ta mig en liten gospaus med den blivande 16-åriga hårbollen och ge henne en liten skinkrest.

So long!

Mellandottern har varit på sista tandregleringsbesöket för en lång tid framöver, ni kan inte ana så skönt det känns. I två års tid har vi mer eller mindre bott i Liljeholmen.

Det första året var både mellandottern och yngsta dottern där samtidigt (yngsta dotterns tand i framkäken ville inte komma ner, se bild)

Jag försökt se till att de båda fick tid efter varandra, men eftersom mellandotterns gummiband aldrig ville sitta på plats, eller för den delen alla dessa krokar som böjde sig på härsan och tvärsan, så var vi tvugna att åka dit för att justera dem i tid och otid, i bland två gånger i veckan. Suck!

Ni hör, ett himla springande hos tandregleringen, men nu är det äntligen över. Jag kommer inte att sakna bilresorna till Liljeholmen alls och med det säger jag bara hurra! Så lycklig är jag.

Kvinnodagen till ära har jag skänkt en tanke till min mor i himlen, hon var en bra förebild. Jag har fått med mig en stark jämställdhetsbild tack vare henne och nu hoppas jag i min tur att min pojke och mina flickor också kommer att få med sig det.

Det finns fortfarande mycket att göra runt jämställdhetsfrågorna. Vi har kommit en bit men vi är långt ifrån i hamn.

Här kommer ett citat som  jag hämtat från Frida Boisen artikel i Expressens i dag. Gå gärna in och läs hela artikeln. Här:  Vi måste fortsätta att tjata – inte bara 8 mars.

”- Att vi fortsätter att tjata om flickors och kvinnors rätt till sina kroppar.

– Att vi fortsätter att tjata om flickors och kvinnors rätt till trygghet.

– Att vi fortsätter att tjata om flickors och kvinnors rätt till samma rättigheter som män.

– Allt vi fortsätter att tjata om allt detta som borde vara självklart, i dag och i morgon.”

Så aktuellt och så sant, hon satte huvudet på spiken, girlpower.

Ha det gott!

Barnen såg nöjda ut när de gick till skolan i morse, en vecka i fjällen gjorde nog susen för fortsatta studier (hoppas jag.)

I veckan fick jag min Glossybox och den kunde jag öppna i dag utan att ha ett gäng med gamar hängande över min axel. Jag kunde lugnt gå igenom produkterna och välja ut de jag själv gillade, resten la jag åt sidan. Barnen får slåss om dem vid senare tillfälle.

Det har varit lugnt och tyst här hemma och känslan av att vara alldeles själv har varit helt underbar. I fjällen var vi tolv personer som bodde i  fjällstugan. Det mesta har flutit på bra, men det blir såklart på ett annat sätt att kampera ihop med så många.

Mina lår är numera på topp och det är inte illa, nu måste jag bara underhålla dem ett tag till framöver, de får ju inte changsera så här på direkten.

Mellandottern tog såklart ett flertal selfies,  även jag fick hänga med på ett hörn som ni ser.

Vi har också ätit en massa goda semlor, bara för att det är måndag och såklart bara för att det är så gott.

Ha det fint.

Efter åtta dagar i Åre ligger jag här hemma i soffan helt utslagen och kippar fortfarande efter andan. Det har verkligen varit en härlig men intensiv vecka.

Jag tror nog inte att jag har åkt så här mycket skidor någonsin som jag har gjort i år.

Pjäxorna har mer eller mindre suttit klistrade på fötterna konstant under veckan. Så nu ligger jag här i soffan och viftar med tårna och njuter av att slippa marinoullstrumpor och skavsårsplåster.

I går var vi till Björnen och kastade oss ner för branterna där.

Vi skidade in på en restaurang i  en av backarna och där fick jag bland annat nöjet att få njuta av en vilthamburgare.

Det går ju inte bara att sitta stilla och äta och dricka gott, lite motion måste det också till.

I går kväll  kom min mans moster och kusin över och hälsade på till Melodifestivalen och det är alltid lika kul att träffas och hinna med ett par ord.

Min mans kusin sjunger dessutom helt fantastiskt (kanske vårt nya blivande stjärnskott?)

Nyss parkerade jag in all tvätt i badrummet och känner mig inte helt laddad inför morgondagens tvättdag. My god, vad med smutstvätt och för den delen lite annat smått och gott som måste tas hand om.

Jag fortsätter nog med att vifta på tossingarna och förtränga morgondagen, det blir nog bäst så.

So long, så länge.