Kategori: Familjeliv

I dag har jag och ö-grannen hunnit med massor, i morse tog vi en promenad på bygden och hade som vanligt massor att prata om. När vi passerar ett av husen brast vi ut i skratt, jag älskar folk med humor.

Mina ö- grannar är verkligen påhittiga. Bredvid deras grill hittade jag ett föremål som jag inte riktigt tyckte passade in i naturbilden, en toaborste… Ö-grannen förklarade att detta var deras potatisrengörare. Han berättade vidare  att de brukar sätta toalettborste skaftet på borren för att sedan tvätta potatisen med den roterande toaborsten.

Jag blev mållös, så genialt och enkelt. Varför har inte jag tänkt på det tidigare?

Det blev även en åktur i  deras båt, den har lite mer kräm i sig än vår.  När vi kom ut i farleden sparade hon inte på krutet utan blåste på i full fart.

Självklart blev det några  selfies också.

Nu inväntar jag min man som jobbat hela dagen, stackaren. Han tar också med sig tvillingarna från stan. Sonen har blivit sjuk och vill hellre ligga här ute på landet än hemma själv. Bra val tycker jag!

Ha det gott!

I dag är det jag och röjsågen som har umgåtts. Vi har slitit hela förmiddagen för att få det snyggt , där den nya bryggan ska ligga. Skakigt och tungt var det också. Det har inte funnits en tillstymmelse till någon som helst glamour i detta. Där stod  jag  i mina gymnastikbyxor och med alla mina skydd på. Mina orangefärgade foppatofflor satt perfekt när jag vadade runt i dyn och skakade runt med den stora klumpen som jag hade i mina händer.

Men visst är det fint med alla syrener som börjar blomma? Det luktar helt ljuvligt från dem. Vi har ganska mycket syrener utanför vår altan och de är helt underbara. De har inte riktigt slagit ut än men ge det en dag eller två till så är de utslagna.

Den här tiden på året tycker jag är den absolut bästa, dagarna är långa och ljusa och naturen blir så intensiv i sina färger, gräset är klargrönt, rapsfälten tar nästan andan ur en med sin gula prakt. Äppelblommen som spirar så fint med sina vita och rosa små knoppar och för att inte tala om alla dessa blommor i skiftande skira färger som slagit ut. Vilken naturexplosion!

Jag njuter i fulla drag av allt det fantastiska runt omkring mig. Det gäller att passa på att närvara i tillvaron när det är som vackrast.

So long, så länge!

Barnen var inte supertaggade på att följa med till landet, de blir hemma i stället. Möjligtvis kommer någon av dem ut till helgen, jag hoppas på det.  Det är svårt att vänja sig vid att de blivit så stora att de inte längre är intresserade av att följa med ut till ön eller för den delen hitta på andra saker med oss. Det är tur att vi har den minsta, hon däremot älskar att hänga med oss, än så länge.

Den här långhelgen ska vi att bygga en ny brygga. Den nya kommer troligtvis att bli en mer renodlad båtbrygga.Den gamla ska renoveras upp och även fortsättningsvis användas som kombinerad  bad och båtbrygga.

Jag har även tänkte ta tag i lite målararbete. Jag gillar att slipa, måla och fixa men just det här projektet är en aning tråkigt. Jag behöver nämligen måla om våningssängen i barnens rum. Alltså, den är skrikblå, jätteful. Jag har stört mig så inåt bomben på det länge, men insett att det är ett fruktansvärt trist jobb att ta tag i, därför har det projektet legat på is bra länge.

Innan vi åkte hemifrån bunkrade jag upp med god mat i kylskåpet samt skafferiet. Jag passade samtidigt på att plocka in en blomma, nu kan de  njuta av god mat och även vila blicken på en vacker blomma medan vi är borta.

Lite ögongodis är aldrig fel.

So long, så länge!

Det där med knopar är inte alltid lätt, dödmansgrepp, en pålstek och allt vad de nu heter, min man försökte tålmodigt lära ut de olika knoparna, samtidigt som han fixade i ordning repen.

Ett tag kände jag mig ganska säker på hur jag skulle göra tills jag fick pröva på in real life. Varken jag eller min man blev särskilt imponerad, tyvärr.

Barnen hämtar sig tydligen fortfarande efter det att jag  var ”hopp i land Kalle” när vi for till Ica. Med ena benet på land och det andra i båten hoppade jag runt likt en spindel med benet på bryggan för att få stopp på båten. Att jag kändes vig är en kraftig överdrift men jag lyckades dock med konststycket att få stopp på båten. Såklart hade vi fiskande åskådare också.

Innan vi åkte i väg till affären undrade jag oroligt om jag kunde ha på mig mina långkalsonger eftersom kortbyxorna kändes för kalla. -”Visst”, svarade alla -”om du inte visar dig för någon.-” Nä, verkligen inte,” svarade jag

Yes! Där stod jag på bryggan i splitt med mina svarta långkalsonger på och beundrades av ett gäng fiskare. Barnen ryser fortfarande efter det pinsamma intermezzot.

Det blir mycket grillande så här års. Vi bestämde oss för att prova på lite nytt och köpte Jack Danielsspån som vi la på grillen och jösses vilket grillmoln det blev.

Fortsättningsvis ska vi använda oss av dessa spån när vi grillar för oj vad gott det blev. Köttet luktade både rökigt och smakade  gott. Nu har vi tagit grillandet ytterligare en nivå och det här är bara början på grillsäsongen.

So long, så länge!

Tjohoooo fredag! Och inte nog med det, vi har över tjugofem grader varmt på den södra sidan av stan. Jag var helt lyrisk av det fina vädret tills jag plockade fram mina shorts.

När jag som bäst letade fram dem i garderoben insåg jag snabbt att jag inte bara hade ett par av dem utan 6 styckena i nästan samma färg, jamen, hur är det möjligt? Jag kan inte minnas att jag köpt så många likadana shorts, men det hade jag tydligen.

Nåväl, jag valde ut ett par av den beige-sorten. När jag väl lyckades komma i shortsen svepte jag med blicken över mina ben och såg till min förfäran att de inte har tittat fram ur sina mörka hålor på mycket länge. Det var ju inte bara det att de var likbleka utan de blå ådrorna stack ut ännu mer än tidigare, suck.

För min del blev det shortsväder på tomten, jag ville ju inte skrämma slag på någon. Men jag såg att det var många andra som vågade sig på lite mer lättklätt. Jag däremot kommer att vänta med det ett tag till.

Kycklingen ligger i en god marinad och väntar på att få slängas upp på grillen. Till förrätt har jag gjort en västerbottenspaj som jag tänkte att vi skulle avnjuta.

Men inte nog med det,  jag tänker servera min man en riktigt god och kall öl när han kommer hem efter en lång dag inomhus på jobbet.

Ha en fortsatt skön fredag.

När alla hade lämnat hemmets trygga vrå klev jag ut och tog en långpromenad, när jag kom hem var jag sådär lagom uppvärmd och bestämde mig för att göra några enkla gymnastikövningar.

Det gick ganska bra till att börja med, mina sit-ups gick lysande men när det var dags för armhävningarna höll jag på att dö, det blev en halv sådan. Det här är ju inte klokt, jag har ingen som helst styrka i armarna.

Lite deppig blev jag över det dåliga resultatet och bestämde mig för att genast ta tag i gäddhänget på överarmarna, det här går ju inte..

Efter att jag planterat om min Mårbacka  och flyttat in den i köket hoppas jag att den kommer att pigga på sig, häromdagen slokade den markant. Jag gissar att den fått för lite sol och värme (och vem har inte fått det?) Framöver ska den flytta vidare till altanen är det tänkt.

Jag längtar efter att börja pimpa därute, oj, vad jag ska fixa och greja.

Just nu har vi knappt börjat fundera att ta bort plåtarna från poolen eftersom ingen har varit sugen på att hänga på en iskall altan, än mindre bada.

So long, så länge!

Jag tittade in i garderoben och bestämde mig för att göra en liten utrensning. Jag hittade gamla tröjor som efter denna vintern inte behållit något av sin forna glans utan som bara låg där och tog upp en massa utrymme. Det blev en hel del, släng, släng, vilket känns jätteskönt.

Numera gapar galgarna rätt tomma och det känns väldigt luftigt på sina håll, men inte mig emot, nu är det bara att införskaffa lite nytt.

Äldsta dottern diagnostiserades med halsfluss förra veckan och har ätit penicillin sedan dess, problemet är att hon har haft så ont i halsen att hon ogärna svalt de stora tabletterna hela, vilket har resulterat i att hon delat upp dem i mikroskopiska bitar.

Stackaren har suttit långa stunder för att få i sig dessa bitar, det har verkligen varit en plåga. Efter halva dosen tagen börjar hon sakta men säkert komma igen. Det börjar även gå lättare och lättare att både äta och svälja tabletter.

Haha, så här sjuk är hon inte…Mellandottern håller på med ett bildprojekt i skolan och stylade om syrran ordentligt. Det var inte bara hon som agerade modell, yngsta dottern fick också vara med på ett hörn.

Jag följer hennes projekt med spänning.

So long, så länge.