Kategori: Familjeliv

Otroligt men sant. I dag blir min yngsta dotter 13 år.❤️

Det var ju inte länge sedan hon var ett litet knyte.

Nu är alla mina barn i tonåren. Tiden bara flyger iväg och plötsligt är de…ehh, stora.

Födelsedagsbarnet fick själv välja frukost. Det blev amerikanska pannkakor med lönnsirap och granatäppeljuice till.

När frukosten var avklarad åkte vi till Mall of Skandinavia. Chelsie fick en slant i födelsedagspresent att shoppa loss för. Väl där blev hon ganska snål och köpte inte så mycket, men det spelade inte så stor roll för hon älskar varenda minut som hon är där tillsammans med sin kompis och med oss. Varje år önskar hon sig samma sak, en dag på M.O.S. med shopping och lunch. Rekommenderar det varmt.

När hon shoppat klart fick hon själv välja lunch-restaurang. Såklart valde hon att äta sushi.

Tack Chelsie för att du är du. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Massor med kärlek till dig och dina fantastiska syskon. Jag är lyckligt lottad som har er. Tack för att ni berikar mitt liv. ❤️ All kärlek ❤️

Milda makaroner, hela jag befinner mig i någon sorts julmatskoma. Jag har doppat i grytan, ätit sill och potatis  och slukat varenda jordnötspralin. Det har varit en matorgie utan dess lika. I morgon är det jag som hänger på låset till Sats…nu är det nog.

Varken på julafton eller i går var jag utanför dörren. I morse kände  jag att jag bara måste komma ut och skaka ner resten av sillen. När jag tittade ut genom fönstret anade jag att det skulle behövas ett par riktiga tantvarningsdubbar på fötterna så dem slet jag fram ur garderoben. När jag och min man hunnit ta några steg utanför huset kändes det som om jag tagit helt rätt beslut. Min man däremot hade kängorna på sig och mumlade något om att det bara var på vår uppfart som det var sådär halt. Och hur fel hade han? När han några meter senare höll på att tappa balansen på en av isfläckarna, tackade jag de högre makterna att jag välbehållen tog mig ur det, herre Gud, som han viftade med armarna… Resten av promenaden kröp åtminstonne han fram medan jag såg betydligt spänstigare ut. Härligt var det i alla fall att komma ut och andas in den krispiga luften, det kändes stärkande.

Ännu en minnesvärd jul att lägga bakom sig.  I år var det flera nya spännande ingredienser i allt julstök. Efter att ha jobbat som en gnu med att pynta upp julbordet i topp notch-klass spiller Sofie ut nästan hela sitt glögg-glas på den nystrukna och stärkta vita julduken, nåja sådant händer. Efter att alla försiktigt tassat ut till vardagsrummet utan att spillt en endaste droppe av glöggen satte sig  alla i soffan och njöt av den varma drycket, vilket jag stunden innan råkat koka bort varenda gnutta alkohol i de vuxnas glögg.

Som vanligt blev det trångt mellan alla julmatsfaten. Jag serverade allt från Janssons frestelse, sillar, västerbottenpaj till revbenspjäll, skinka och kålrotslåda.  Alla försåg sig som om de aldrig sett mat tidigare. Jag älskar när alla äter så bra.

På kvällen tittade tomten- och tomtemor förbi med några klappar.

André och Corinne missade tyvärr tomten och tomtemor när de var iväg ”köpte chips”. När de kom tillbaka hem blev det fullt ös. Barnen/ungdomarna kastade sig över paketen. I år var det hysteriskt mycket. De slet och drog i julklapparna som aldrig verkade ta slut. Då händer det som inte får hända. När Corinne och Chelsie ligger utsträckta under granen ger den plötsligt vika. Vi ser hur den ramlar in i  Sofies rum med ett brak.  Alla stirrar förvånat på det som utspelar sig. Barnen är helt oskadda men spiran och de flesta julkulorna går i tusen bitar. När vi till slut dammsugit upp de sista vassa och trasiga julkulorna och satt oss ner för att pusta ut råkar jag i samma ögonblick svälja en salivdroppe i fel strupe. Jag får ingen luft. Jag känner paniken komma, studsar upp från stolen och ställer mig intill diskhon. Börjar då hosta så pass mycket att hela julbordet kommer upp på ett bräde. Efter den pärsen kände jag mig helt slut och färdig. Försökte pigga upp lugorna med min astmasprey, vilket gick riktigt bra. Resten av kvällen satt jag med en ömmande hals och vi kunde skratta åt julaftonens alla tilldragelser, my God, vilken dag.

Granen i dag…

Granen innan den fick slagsida.

I dag har det varit betydligt lugnare. Vi har tittat på film och jag har knappt rest mig upp ur soffan. Det tänker jag fortsätta med resten av kvällen, alltså, inte göra så mycket. Bara mysa och äta.

God jul till er alla.

Önskar er en riktigt fin och härlig  julafton.

Phu, som vanligt varje år den 23 december jobbar jag hem julmaten som en iller. Ingen rast ingen ro på hela dagen. Tack och lov hann jag med det mesta på listan som skulle göras. Förutom all julmat har vi även pyntat och nu trängs en massa tomar lite varstans i stugan.

En illgrön julgran har flyttat in i Chelsies rum, lyckligt har hon pyntat den ordentligt. Det gröna i granen är numera ett minne blott.

När Corinne slutade jobbet var det dags att klä granen.

Tvillingarna bjöd på en julsvängom…

Fjärde ljuset är tänt och nu är det bara att vänta in tomten. Vilket kommer att bli ett spännande moment i morgon. Just det lilla delen av julafton kommer att bjudas på en liten överraskning. Dags att sätta sig och pusta ut en stund innan stormen tilltar.

Nämen, vi blev med gran ändå. Jag misströstade ett tag och trodde nog att vi kanske skulle få ett mega granproblem, det på grund av att vi både var sena med inköpet och att vi inte kunde åka runt bland alla granförsäljarna som vi brukar göra och välja ut en ståtlig rackare. Jag skyller detta på min man eftersom det var han som vägrade klämma in en barrande och kådaindränkt gran i skuffen på nya bilen. Hur som helst; i dag slog vi promenerande till. Vi lyckades hitta en ganska ståtlig kungsgran som med hjälp av sonens armmuskler släpades hem.

Nu står den utanför huset och väntar på att bli insläppt i värmen.

Två pysseltjejer har hållit igång med diverse fina skapelser under dagen.

I morgon ska skinkan in i ugnen och det ska lagas fullt med mat. Men nu är det dags att ta kväll och njuta av lugnet, ett tag till.

Då var det dags igen för det stora pepparkaksbaket. Vissa tog det till nya höjder.

Hon är verkligen tidernas bakdrottning. Allt bak hon rör vid blir…speciellt.

Nu håller vi tummarna att den står i givakt ett tag till, än är det inte jul.

Dagarna bara pinnar iväg. Det är och har varit väldigt mycket att fixa i ordning inför julen. Fortfarande lyser julgranen med sin blotta frånvaro. I år kan vi inte åka runt bland alla granförsäljare och välja ut den perfekta granen för att sedan slänga in den i bilen som vi brukar göra. Vår nya bil har inte det utrymmet.  Det innebär att vi måste kånka hem graneländet från ett närliggande stånd. Såklart är jag lite orolig över att vi inte kommer att finna en snygg-gran på grund av det begränsade utbudet. Jag kanske helt enkelt får nöja mig med en hatt-gran.

Det känns  skönt att det är en helg inklämd innan julafton, det blir inte lika stressigt att komma i ordning med alla julbestyr då. Jag gör mycket av julmaten från skratch och därför är det skönt att ha mycket tid på sig. Dagen före julafton brukar jag stå som fastnålad vid spisen, vilket jag tycker är jättekul, men stressigt kan jag tillägga. Några av rätterna har jag redan gjort och även hunnit frysa in. Julgodiset som barnen tillverkat har av någon konstig anledning sinat.. rejält. Frågan är om vi ens kommer att kunna servera en endaste läcker julknäck på självaste julafton eller om allt kommer att vara hopplöst slut. Jag gillar att laga mat, julbaket och all godistillverkning har jag däremot överlämnat med varm hand till barnen och det verkar ju gå sisådär.

Men tänk om vi får en vit jul? Vore inte det fantastiskt roligt? Jag håller verkligen tummarna att snön består. Det är man ju verkligen inte bortskämd med. Jag kan knappt komma ihåg att vi haft särskilt många vita jular under mina 54 år. Det vita landskapet piggar dessutom upp omgivningen.

 Innan Sofie fick sin tandställning för ett par år sedan drog tandläkaren ut 4 av hennes tänder. När hon 2 1/2 år senare äntligen blev av med den och det medföljande gummibandet drog alla en lättnadens pust, tills det var dags igen att sätta in nästa munmojäng. I våras fick hon en bettskena att sova med eftersom hon biter ihop käkarna så pass mycket att hon får huvudvärk. Det har gått ganska bra tills hon tappade bettskenan i golvet för någon vecka sedan och den gick sönder. I går var det dags för ny undersökning av bettet och skenan. Skenan gick att laga men bettet såg inte bra ut. Hon har brosk i käken och kan inte öppna munnen ordentligt och därför behövdes det ytterligare ett instrument för att få fason på det.

Den här käkböjaren ska hon göra några övningar med minst tre gånger per dag. Hon längtade särskilt till att göra den i skolan med start i dag.

Om alla i familjen tyckte det såg kul ut?

Haha, absolut. Vi har inte kunnat sluta skratta. Sofie själv, är ju väldigt underhållande i sig och väldigt rolig. Ju mer hon berättade om besöket på Eastmannainstitutet desto mer skrattade alla hysteriskt.  Hon kan verkligen konsten att liva upp sin omgivning och tur är väl det.

Då var det dags att börja värma på ärtsoppan och steka pannkakor. Visst, det är ju Lucia i dag men det är också pannkaks-torsdag, dags att sätta fart.

Det blev pompa och ståt i går på vår Nobelmiddag. Jag tycker att Nobeldagen är värd att uppmärksammans inte allra minst för att fira de fantastiska vetenskapsmännen/kvinnorna. Extra roligt tycker jag att det var att att kanadensiskan Donna Strickland fick delat Nobelpris. Hon blir den 3:e kvinnan som någonsin får priset i fysik. Dessutom verkar hon vara väldigt rolig, två flugor i en smäll. Kvällens höjdpunkt blev dock valet av klänningar. Av allas kreationer blev jag nog allra mest förtjust över Victorias recykling-klänning som Silvia bar för ett antal år sedan. Jag sitter här och funderar på vilket gammalt avlagt plagg som jag någon gång i stenåldern burit på och som barnen skulle uppskatta att bära på in case of  Nobelmiddag. En sak kan jag säga redan nu, det blir inte lätt.

På vår lilla Nobelmiddag sjunger alltid min man ut en liten fanfar och meddelar sedan vilken familjemedlem som vunnit vad och motivering till varför just den får priset. Det är alltid lika spännande att få höra vem som vunnit och varför. Innan vi kom till den lilla detaljen åt vi riktigt god middag, såklart med bubblande pommac och ett glas med lite andra bubblor i mitt och min mans glas.

Kan en veckodag starta bättre?