Kategori: Familjeliv

Min man fyller år i dag så han blev väckt med pompa och ståt. Motvilligt fick jag upp barnen redan vid 7 i morse, med sömndruckna röster pep de fram ” med en enkel tulipan”, därför kände jag mig illa tvungen att klämma i för full hals för att kompensera deras ynkliga sång och med det missljudet i öronen avrundade vi det hela med ett par hurra-rop.

Det blev kaffe och smörgås på sängen samt ett stort paket.

Nyfiket slet han upp paketet för att se vad det var. Kan man tänka sig… han fick precis det han önskade sig.

Fint väder fick han också på sin födelsedag.

Äldsta dottern övningskörde till eftermiddagens aktivitet.

Vi bestämde oss för att gå en bit på Sörmlandsleden, det blev en promenad på en halv mil. Jag tänkte att jag skulle hålla utkik efter svamp men jag var så upptagen med att titta på vart jag satte ner fötterna så det var bara att glömma svampen.

Vi avslutade varvet med kaffe och äppelkaka som de sålde i ett litet rött torp som låg precis bredvid där vi parkerat vår bil.

Det känns skönt att komma ut i skog och mark och sträcka på benen en stund innan matorgien sätter i gång på allvar i kväll.

Ha det fint!

So long så länge!

Häpet hörde jag hur magen högljutt kurrade när jag satt på dagens möte, ett långt och utdraget  ljud hördes. De övriga runt bordet såg nyfiket upp och tittade undrande på mig. Raskt petade jag i mig en kaka för att få tyst på lätet, log mellan de smuliga tuggorna och mumlade ursäktande att det snart vankades lunch. Min mage är tydligen inte helt i form efter gårdagsnattens utbrott.

I brevlådan damp det ner tre röstkort till kyrkovalet, ett för mig och varsitt till tvillingarna, äldsta dotter såg nästan ut att börja hjula av lycka. Inte just för att det är kyrkoval, utan för att val-händelsen kommer att äga rum dagen efter hennes födelsedag. Från och med den 16 september får hon nämligen gå och rösta och förutom det får hon  ge blod och även gå på krogen. Jag menar kan det bli så mycket större? Inte enligt henne i alla fall.

Det är redan fredag, så underbart! I kväll är min förhoppning att njuta av lite god mat. I rockärmen har jag en liten överraskning: jag  kommer att serveras en ny förrätt som jag tänkte knåpa ihop inför kvällens middag. Blir det bra kommer recept senare.

Till huvudrätt tänkte jag fylla en fläskfilé (rapsgris) med lite godsaker och linda in den i massor av pancetta och till det blir det stekt potatis och sallad, mmm, det vattnas redan i munnen på mig. Det är nog bäst att sätta igång och fixa bland kastrullerna.

Ha en riktigt fab fredag på er.

So long, så länge.

Vår huskatt eller rättare sagt grannens katt har varit borta hela sommaren så numera har en ny katt lyckats hitta hit. Det tog inte särskilt lång stund förrän vi förstod att den här katten var mycket speciell. Det började med att vi svängde upp med bilen på vår uppfart när vi såg en stor fluffig vit boll sitta på vägen. Katten, som satt bortvänd från oss, lyfte inte ens rumpan när vi nästan hade kylaren intill den. Min man tutade lite försiktigt för att få den att flytta på sig, inget hände. Ny tutning lite högre den här gången, men nä, katten satt kvar. Jag klev ut ur bilen och närmade mig den vita albinon. Precis när jag skulle böja mig fram tittade katten upp och  formligen flög upp en meter i luften och kastade sig sedan in i en av buskarna. Märklig katt konstaterade vi allihop.

Några dagar senare kommer katten viftande på svansen och sätter sig med ryggen mot entrén. Just då är jag på väg ut, jag öppnar dörren och katten sitter tryggt kvar. Jag går ut och stänger dörren, samma reaktion igen. Katten vänder sig om och får syn på mig, flyger sedan upp och ser ut som om den ska få en hjärtattack. Jag börjar misstänka att den är stendöv.

Katten vistas ganska ofta utanför vår husknut och det stora problemet med den skräckslagna katten är att jag är rädd att jag åstadkommer en alldeles för tidig död för den eftersom den varje gång verkar bli  totalt överraskad över att jag eller någon annan familjemedlem råkar komma för nära den.

Vi har till och med börja prata om att skaffa första hjälpen för stackaren, kanske ett katt-sjukvårdkitt med kattdefillibrator?

Jag kan ju säga att jag inte är helt sugen på att gå till kattägaren och erkänna att det var jag som råkade skrämma ihjäl den.

Jag längtar tills vår 16-taggars grannkatt is back in town igen,  då kanske jag slipper alla dessa bekymmer. Den vita katten (som vi kallar Beethoven) vet kanske vem som bestämmer här i granngårdarna och förhoppningsvis sätter grannkatten ner tassen så  att detta katt-bekymmer ger sig. Jag håller tummarna.

So long, så länge.

Jag och yngsta dottern har passat på att njuta av det fina vädret, vi tog en långpromenad och köpte varsin glass och satte oss i parken  och myste tillsammans.

Hon börjar i skolan på torsdag och resten av gänget startar efter helgen. Att jag kommer att ha tre gymnasiebarn hemma känns allt bra stort.

Mellandottern börjar ett år tidigare i gymnasiet, hon är född den 1 januari och för oss var det ingen tvekan att hon skulle börja skolan tidigare. Hon hoppade helt enkelt över ett år på dagis och började på sexårsverksamheten i stället. Och så här med facit i handen  gjorde vi helt rätt. Hade hon gått kvar på förskolan hade det säkerligen hämmat henne utveckling och det hade vi troligtvis fått höra livet ut…

Nu tack och lov slipper vi det…

Här hemma är listorna långa med skolsaker som måste införskaffas. Mamma Mia, jag blir helt matt bara jag tänker på det, det är allt från suddgummi ( den billiga delen) till tjocka läckra anteckningsböcker. Det måste köpas nya gymnastikkläder för att inte tala om praktiska men jättesnygga skolväskor, ehh finns det sådana?

Nåja, själv känner jag mig som pojken med guldbyxorna ( fast utan sedlar, guldbyxor, eller för den delen att jag skulle vara pojke.) Ja, ja, ni fattar… just nu känner jag mig som rena pengakossan för här ska det handlas inför skolstarten.

Måttet var rågat när yngsta dottern stod och tryckte på en knapp där ett suddgummi for ut ur något tufft hölje på noll komma noll sekunder och skrek av upphetsning att detta måste hon bara ha. -” Va, 49,90 :- för en sådan, glöm det, du får köpa ett suddgummi för 11 kronor, inget annat.”

Alltså, vilken förhandlare jag är…

Ha det bra!

Ciao

I slutet av veckan är det dags för mig att börja arbeta igen. Jag känner mig både utvilad och alert efter denna långledighet. Jag har farit omkring som en virvelvind i dag och hunnit med att fixa både det ena och andra. Rallarrosorna är numera ett minne blott efter att jag hårdhänt drog upp rötterna på detta ocharmiga ogräs. Jag hann även med lite piffing i vardagsrummet också.

Barnen har jag knappt sett röken av, de har umgåtts med vänner och tvillingarna var iväg till trafikskolan. Båda två ser väldigt glada ut när de kommer därifrån, de längtar verkligen efter sitt körkort. Jag med för den delen, det blir toppen när de äntligen kan ge mig lift hem om jag råkar vara på vift i stan. Sååå många fördelar med att barnen skaffar körkort, jag vet inte vem som längtar mest.

I kväll är det jag som sitter klistrad framför tv’n och tittar på Game of Thrones. Varje måndag är det ett nytt avsnitt. Jag älskar verkligen den serien. Mina måndagskvällar är numera heliga,  ingen får störa mig när jag sätter mig tillrätta och ivrigt trycker på startknappen.

Ha det fint!

So long, så länge.

Det var planerat att yngsta dottern skulle ha dragit ut två av sina hörntänder i morse. Den ena tanden sitter som berg, hennes ordinarie tand har börjat komma fram över den, så det fanns ingen återvändo. Den andra tanden var ganska lös, så tanken var att dra ut båda två samtidigt.

Hon har oroat sig jättemycket för detta sedan hon fick beskedet att de måste ut, hon har knappt kunnat sova under dessa dagar. Tandutdragningen skulle ha skett redan i går men tandläkaren ringde och bokade om. Otur att det blev just i dag eftersom vi ska på stor baluns i kväll. Min kära ”syster” fyller jämt och det ska firas.

När dottern motvilligt satt sig i tandläkarstolen blev hon ännu mer ledsen och rädd och ville absolut inte ta någon bedövningsspruta. Det hela slutade med att tandläkaren gnuggade på en bedövningssalva och drog ut en (1) tand. Den andra tanden ska hon försöka vicka ut själv. Går inte det ska hon dit igen om en månad.

Med oss från tandläkaren fick vi både en tandkista och den utdragna tanden. Nu ligger den här i fönstret och väntar på att tandfen ska komma.

Med tanke på det kontantlösa samhälle vi lever i undrar jag såklart om det inte vore bäst om tandfen kunde swisha dottern dessa pengar stället. Annars kan det ju ta hur lång tid som helst innan dottern kommer att få se en tillstymmelse till någon slags glimmer i kistan, hm, den karamellen får vi allt suga på…

Då var det dags att förbereda sig inför kvällens party. Jag har fortfarande inte valt ut någon outfit så jag måste väl  ta något sorts beslut snart.

Ha en fantastisk helg på er.

So long, så länge.