Här sitter jag på kvällskvisten och undrade när Wahlgrens värd ska börja. Va? ingen Pernilla i rutan. Va? är det inte torsdag? Senil, moi? Ehh, det är tydligen dags för lite minnesträning för min del…och jag som trodde att mitt minne var på topp eftersom jag nästan kom i håg hela den glömda inköpslistan utantill i affären i dag. Nåväl, så kan det bli när man inte är tillräckligt vaken…
Ciao!
Jag är inte alltid helt genomtänkt när jag går och handlar. Men i dag var jag beredd med en lång inköpslista som dock visade sig ligga hemma när jag väl stod på Coop. Som tur var kom jag ihåg det mesta jag skulle köpa, inte allt, men det viktigaste kom med.
När jag irrat omkring i butiken en stund fick jag syn på ett gäng orkidéer som stod hoptryckta på golvet, det måste finnas en anledning till varför de stod där i hörnan mol allena. Mycket riktigt, de såldes ut för endast 30 kr stycket. Tre (3) styckena fick snabbt följa med mig hem, vilket kap, vilken lycka.
Glad i hågen och med ett leende på läppen hoppade jag in i bilen och for snabbt hem. De är verkligen pangsnygga mina nya fina orkidéer.
I kväll kommer jag att sitta klistrad framför tv-apparaten, det är Wahlgrens värd. Den familjen är verkligen för sköna och så roliga att titta på. Igenkänningsfaktorn är rätt hög i vissa avseenden.
Ha en fin kväll!
So long, så länge!
Man kan inte annat än älska att yngsta dotterns bjuder på sig själv. I dag när skolfotot dök upp skrattade jag så att frukostsmulorna flög över tangentbordet.
Redan nu har jag beslutsångest över att behöva välja mellan dessa bilder, se nedan.
Ja, ni ser ju själva ..
Oftast när man får hem skolfoton brukar de se väldigt tillrättalagda ut, men inte dessa. Förutom de här bilderna finns det såklart en hel uppsjö av lite mer normala kort. Men just de här två gillade jag allra bäst, lite som min körkortsbild, mer levande på något sätt.
Ett av mina familje-fans har till och med hängt upp min körkortsbild i sitt rum. Jag är mycket smickrad.
I morse bestämde sig jag och min man för att äta lunch ihop, det var nämligen väldigt länge sedan det hände. På avtalad tid stod jag utanför lunchrestaurangen och väntade in honom.
När han inte dök upp greppade jag mobiltelefonen och ringde upp den icke punktliga mannen. Hoppsan, han hade tydligen helt glömt bort att vi skulle ses.
När han några minuter senare dök upp med andan i halsen meddelar han med andfådd röst att han skulle iväg på ytterligare ett möte och därför måste det bli en snabblunch.
Jag hann inte ens svälja ner det sista av fiskgrytan förrän han stod i givakt och var på språng igen. Kvar blir jag med den halvätna fiskgrytan och en kopp kaffe.
Låt mig uttrycka mig så här, roligare lunchdate har jag haft.
På vägen hem trodde jag ett ögonblick att jag skulle smälta bort. Min höstjackan åkte ganska omgående av. Härligt att vi fick massor med sol och en del värme. När jag kom hem passade jag på att ta en tretår på verandan, så skönt att bara sitta och lapa sol och göra ingenting , helt ljuvligt.
Ha det fint!
So long, så länge.
Det bästa med att kvällarna börjar bli mörka är att få tända ljus och titta på den fladdrande lågan. Än har vi inte börjat elda i de öppna spisarna, men det kommer när kylan börjar dra in. Jag börjar faktiskt halvlängta lite dit.
Jag och min ”syster” besökte Zetas trädgård i dag. Vi gick runt och inspekterade det mesta av växtligheten. Det finns så mycket fint att titta på och inspireras över.
När vi mer eller mindre tittat klart drog vi oss upp till det mysiga trädgårdscafét som ligger lite undanskymt bland träverken. Min ”syster” åt en palsternackssoppa medan jag beställde in något mer rejält, en högrevschili con carne. Efter lunchen satt vi i halvskuggan insvepta i filtar och uppdaterade varandra om vad som hänt sedan sist vi sågs.
Det här gulliga höstblomstret fick också följa med hem samt några lökar.
Nä, nu gott folk är det dags för mig att ställa mig och steka pannkakor.
Ha’t fint.
Ciao!
Nope, för tillfället är jag inte ute i kvarteren och visar upp min nuna, om jag inte måste. Förutom att jag är albylvit i ansiktet samt resten av kroppen efter den här sommaren, toppar jag numera det hela med ett illrött öga. Jajamän, vageln från hell vägrar försvinna, fastän jag ber den allra ödmjukast att dra.
Suck, den här hösten inleddes inte bra.
Yngsta dottern provsjöng häromdagen, tanken är att hon ska börja i kör. Allra först ville körledaren kolla upp om hon var alt eller bas. Efter testet sa han att hon kunde sjunga både lågt och högt men framför allt var hon tonsäker.
Minsann…det kan hon inte ha ärvt i från mig i alla fall.
Snart ska jag och min lilla näktergal iväg till kören. Som tur är ligger den runt hörnet. Jag ska nog föreslå att vi ska joddla upp rösten medan vi tar oss dit. Om hon nu skulle tycka det är en bra idé.
Under tiden hon är borta ska jag förbereda en saffransfisk som ska in i ugnen. Den såg förövrigt väldigt smarrig ut redan nu och då är det inte ens i ugnen än. Fisk är gott! Passar bra att äta på en onsdag också.
Ha det fint.
Ciao!
Jag ser inte klok ut på vänster öga, en ny bomb-vagel har dykt upp och ställt till det för mig. Med jämna mellanrum dyker det upp såna som från ingenstans och voilá är det som en nagel i ögat. Alltså, gud giv mig styrka, vad jag hatar denna bula från hell.
Igår kväll efter middagen fick jag lite annat kul att vila vagel-ögat på. Tre gymnasister höjde partytemperaturen rejält i vardagsrummet när de bjöd på dans och sång.
Jag älskar att ha huset fullt med barn, ungdomar och vänner, det är livet på en pinne. De kommer och går lite hur som haver och en del passar samtidigt på att sova över. I natt var det yngsta -och mellandotterns kompisar som blev kvar över natten.
Om en stund blir det hemmagjord pizza som min halvitalienare till make lagar med stor kärlek. Sedan ska jag allt greppa tag i fjärrkontrollen och zappa in någon bra film.
Ha en fin kväll på er!
Ciao!
Nämen höst…
Och äntligen fredag!
Trevlig helg!
So long, så länge.
Det här med vilka kläder man sätter på sig på mornarna är inte särskilt lätt numera, på morgonen brukar det vara ganska svalt för att senare under dagen bli varmare. I dag var vädret ganska förutsägbart med tanke på det smattrande ljudet på fönstret.
Men likt Melania Trump när hon äntrade katastrofområdet i Texas i sina skyhöga ormskinnsskor funderade jag på vilka av mina snyggskor jag skulle ta på mig i regnet, men nja… ett litet problem uppenbarade sig ganska omgående, jag har mina begränsningar gällande det högklackade, jag kan nog påstå att sådana inte existerar i min garderob alls. Dessutom…orm på fötterna? Mja, det är nog lite väl magstarkt även för min del.
Dessa regnunderverkare blev kanske lite mer högskaftade än de som Melania hade på sina tossingar. Visserligen duggade det bara på den södra sidan, till skillnad från stormen Harvey som Melania med sina ormstiletter vistades i. Och med tanke på allt vatten och de byiga vindarna kanske hon skulle valt krokodilskor ändå.
Apropå mode så kom mellandottern in genom dörren häromdagen och visade upp en jättereva i sina jeans. Jag kan inte påstå att jag vet vad som hade hänt, men jeansbenet fladdrade som en frisk fläkt i vinden. Två sekunder senare hade hon piffat till det andra benet också.
Förutom att mellandottern antagligen har Sveriges längsta ben, så funderade hon på om hon kanske kunde bli en ny trendsättare i och med detta. Tja, varför inte med tanke på att det är många som går runt med hål i byxorna. Det mest märkliga är att man faktiskt köper byxor med stora hål i. Men å andra sidan när jag var ung på 80-talet köpte man tröjor/blusar med axelpuffar som man nästan inte kom igenom en ytterdörr med. Modets nyck med andra ord.
Ha det fint!
So long, så länge.
Vilken fin dag vi haft på den södra sidan av Stockholm, det har både varit varmt och vindstilla mest hela dagen. Det firade jag med en glass.
Läste i tidningen att det är 155 år sedan vi haft en kallare sommar än denna. SMHI flaggar tydligen också för att det kan bli samma väder till nästa sommar, hm, det lät ju inte så kul.
När jag kom hem på eftermiddagen blev jag jättesugen på en kopp kaffe och började genast rota runt i köksskåpet efter kaffefilter. Upptäckte ganska omgående att min man tagit det sista… utan att ens meddela mig, grrr. Jag löste det hela med lite hushållspapper, men jag kan ju inte säga att kaffet smakade lika gott som det annars brukar göra.
Allt var inte av ondo för jag fick trevligt sällskap av mellandottern och hennes vän. För någon vecka sedan började hon i första ring och hon verkar ganska nöjd med att börja i gymnasiet, de flesta lärare verkar bra också så det känns ju skönt. I går satt hon i köket med flera mattetal som omöjligt gick att lösa, enligt mig.
Tvillingarnas matte ska vi inte ens tala om…Den här terminen och nästa har de tagit extrakurser i både matte (matematik 5) och engelska (engelska 7) De får högre meritpoäng när de söker till högskolan om de har dessa kurser med sig i bagaget. Det och att yngsta dottern får betyg i år bäddar för en hel del plugg framöver.
Ha det fint!
Ciao!
När äldsta dottern hastade ner till köket i morse sa hon plötsligt rakt ut att hon vara sugen på att ta en tur i skogen och leta svamp. Mållöst tittade jag på henne och undrade vart det kom ifrån. Snabbare än fantomens skugga tryckte jag in henne i bilen och for iväg som en slips på vägen, hon skulle definitivt inte hinna komma på andra tankar…
Vi kunde dock konstatera att det skulle kunna behövas ett rejält uppfriskande regn för att det ska bli lite mer fart på svampen, de var en aning torra. Detta gällde inte enbart svampen, hela skogen kändes torr och frasig i sin helhet.
Som tur var lyckades vi med konststycket att hitta ett par svarta trumpetsvampar. De är en av mina favoritsvampar. De smakar himmelskt när man smörstekt dem, mmm.
Förutom dem hittade vi även ett par trattisar och en (1 st) Carl-Johan. Nöjda med dagens svampfångst övningskörde dottern hem.
Så skönt att komma ut på en naturtripp igen och denna gång med en svampkorg i högsta hugg.
Jag ser fram mot fina härliga höstdagar när trattkantarellerna dyker upp på riktigt. Då kommer jag att mer eller mindre kasta mig över skogens bruna guld, de skulle lätt behöva överfallslarm när jag är i närheten av dem, hehe.
So long, så länge.
lamatrona.net 