Kategori: Familjeliv

Jag kan inte säga att vädret varit på topp. Det har mer känts som man lindat en fuktig halsduk över ansiktet när vi begav oss ut. För att pigga upp oss tog vi bilen och åkte iväg och fikade. Alltså, vilket ställe vi hamnade på…svårt att beskriva med ord.

På tomten stod två vagnar uppställda. I den första vagnen huserade en glad kvinna som tog emot våra beställningar i en lucka. När det var avklarat gick vi och satte oss i  vagnen intill. Med stora ögon tittade vi fascinerat på inredningen och såg häpet att flera av sakerna i fönstret var till salu, som det här:

Eller…det här:

Snögubben på vårt bord  granskade vi ganska ingående och undrade  över belysning som skulle sitta i hatten. Den icke befintliga belysningen var nämligen  till salu.

Ivrigt satt vi och väntade på att damen i andra vagnen skulle komma in med våra beställning. Till slut dök hon upp och serverade mig  detta.

Vem har hjärta att klaga på det här? En äppelkaka indränkt med vaniljsås, samt att  det mesta av såsen hamnade på bordet när hon serverade.

Det här konstverket satt på fikets utsida, en rätt udda detalj liksom fiket i sig. Vi var ändå rörande överens om att det blev en riktigt uppfriskande utflykt vi gjorde.

Ha det gott!

So long, så länge.

 

Yngsta dottern har sovit över hos en klasskamrat och i eftermiddags hämtade jag hem henne. Det märks att hon  håller på att bli stor och självständig. Det kan också ha att göra med de förpubertala hormonerna, de spökar för jämnan. Ena sekunden är hon arg, ledsen, frustrerad medan hon i den andra sekunden är helt avslappnad, glad och trallvänlig, allt detta i en salig blandning. Antingen är man den bästa mamman i världen eller inte, numera lutar det mer åt det senare hållet. Det är tur att jag har haft träning på de andra barnen tidigare annars skulle jag antagligen bli galen.

Likt en virvelvind svepte dottern in här hemma och började genast möblera om i sitt rum för kompisens rum såg  så mycket finare ut. Ramen till sängen dög inte heller så den lovade jag i ett svagt ögonblick måla om. Förutom ommöbleringen hann hon med ta några snapchattbilder på oss.

Jag tar tillvara på varje ögonblick som vi har roligt ihop och njuter av varje sekund som vi umgås. Detta gäller alla mina barn. Jag vill inte titta tillbaka i backspegeln och konstatera att jag missat allt det fina med dem. Självklart vill jag att de växer upp och blir självständiga individer och att de blir så pass trygga i sig själva att de vågar ta för sig av livet. Som förälder vill jag finnas för dem och vara en trygghet och en förälder som de kan luta sin axel mot i alla lägen.

I min vardag ser jag att alltför många barn inte har detta skyddsnät och faller igenom det stormaskiga nätet. Många gånger tar inte samhället  sitt ansvar som sig bör utan ser mellan fingrarna och låter övergrepp, alkohol och narkotikaproblem, psykisk ohälsa, hedersrelaterade händelser med mera ske med samhällets goda minne. Jag önskar av hela mitt hjärta att också de får en stabil, varm och kärleksfull uppväxt, precis som mina barn.

Med de orden önskar jag dig en fin kväll.

So long, så länge.

I morse väckte jag de stora döttrarna okristligt tidigt och det var heller inte med ett skutt av glädje de hoppade upp ur den varma sängen. Innan åtta satt  jag på träningscykeln och döttrarna på varsin crosstrainer. När vi var tillräckligt uppvärmda visade jag dem runt på Friskis & Svettis-gymmet. Mellandottern har varit där tidigare så hon fixade och trixade med sitt.

De kändes ganska vältränade. Stora dottern la på vikter på både armar och ben som inte ens  jag klarar av, det märks att hon tränar jujutsu. När vi kom hem såg de väldigt nöjda ut och tyckte ändå att det var ganska skönt att börja höstlovet med att kliva upp tidigt på morgonen och motionera, en bra start på dagen helt enkelt.

Det har också tillverkats halloweengodis för fullt. Ironiskt nog kan inte stora dottern äta något av det. Hon har ett skolprojekt där hennes lärare tyckte att hon skulle starta projektet  just denna höstlovsvecka. Experimentet  går ut på att hon ska äta samma maträtt till frukost, lunch och middag varje dag fram till söndag. Det är en hel del meck med det för hon måste kolla upp blodsockernivåerna och skriva upp  vad värdena ligger på både före och efter frukost, mycket naturvetenskapligt med andra ord.

Det ville sig inte riktigt…allt godis höll inte ihop, suck och stön.

I går började jag titta på en ny serie på Netflix, Stranger Things, mja, den kanske var i läskigaste laget för mig, men jag  har bestämt mig för att  ge den en ordentlig chans. Efter en bit äppelpaj med massor av vaniljsås  ligger min blodsockernivån  på topp så nu är jag beredd  på massor med ruggigheter…hoppas jag.

Ha det fint.

So long, så länge.

I dag kunde man komma utklädda till yngsta dotterns skola. In i det sista var hon tveksam om hon skulle våga sätta på sig spökkläderna och allt ansiktssmink innan hon gick iväg. Efter en stunds funderande kom hon fram till att hon klär ut sig i skolan i stället, det kunde ju hända att någon blev skrämd av hennes åsyn på tåget. Med nerpackad blodig vit långklänning och ett gäng med fake blood begav hon sig av.

Jag ville inte vara sämre jag så jag skickade den här snappen åt henne.

Jag har en bild till på lager som kan skrämma bort vem som helst.

Nu för tiden behöver man bara sätta på sig en ansiktsmask… så vips är man en mumie. Ett bra tips inför den annalkande halloweenfesten, allt i ett. Det är bara att passa på att göra en ansiktsrengöring samtidigt som man kan skrämma slag på alla barn som kommer för trick or treat, himla fiffigt.

Med en rysning inser jag att  dottern fortfarande har kvar massor med fake blod på burk och detta är bara början på Halloween.

Min man bjöd på lunch i dag, på Långbro värdshus. Han åt älgwallenbergare,  själv valde jag den panerade torsken. Allt var jättegott.

Jag måste ju säga att de var väldigt generösa med potatisen. Hade jag lyckats trycka i mig alla dem hade min man blivit tvungen att bära ut mig till bilen, eller möjligen rulla bort mig. Nåja, nu slapp han det som tur var,  för min del tog det STOPP redan efter en(1) potatis.

Hörrni, nu är det helg och sedan blir det ett höstlov på det. Barnen har längtat otroligt mycket till denna ledighet. Det kommer att bli toppen.

Har du några roliga tips på aktiviteter i Stockholmsområdet (för tonårsbarn) tveka inte utan hör av dig och berätta. Jag tänkte ta med mina stora tjejer till Friskis och Svettis, det kostar 20 kronor under höstlovsveckan. Detta gäller ungdomar mellan 15-19 år.

Må gott!

So long, så länge.

I morse hastade tvillingarna i väg för att göra högskoleprovet. De kom hem en snabbis under lunchrasten och fick lite mat i magen. Med förnyad energi återvände de till de återstående proven. Jag håller tummarna att det går bra.

I går var jag på den norra sidan av stan och träffade mina gamla klasskompisar. Tyvärr blev det bortfall med två personer.

Kvällens värdinnan bjöd på en mycket god trerätters middag. Hon serverade även gott bubbel med snittar till.

Allt gick åt i rasande fart.

Det blev mycket skratt och prat,  såklart pratade vi en hel del gamla minnen, för vi har ju dock känt varandra i  37 år och min ena vän, hon som spexar på bilden nedan har jag känt i  42 år…herregud, vad gammal hon är.

Kvällen kunde inte sluta bättre än när värdinnan skulle visa min äldsta vän några balett-bars-poser från sin träning.

Den smidiga balettjejen till vänster var min vapendragare på gymnastiken i skolan. Vi båda hatade allt som hade med koordination och smidighet a’la Idlaflickorna att göra. Vi hade den förmånen att ibland få vara med på  killarnas gymnastik i stället.  Kvällens balettmoves blev därmed väldigt uppskattade från min sida. Hon är sig lik, inte mycket har hänt på dessa fyrtiotvå år, hehe.

Ha det fint!

Hjärtat började slå lite snabbare och pulsen blev något högre när jag såg att julbomben slagit ner i handeln. På flera håll har juldekorationerna åkt upp, det är glitterkulor, girlanger och småtomtar lite varstans. Jag vänjer mig nog aldrig att startsträckan till jul blivit så lång.

Yngsta dottern faller pladask för just sådant. I går visade hon upp sin önskelista. Jag kände mig inte särskilt entusiastiskt när jag ögnade igenom Ipadlistan men insåg också i samma sekund att detta bara är början på vad hon kommer att vilja  önska sig…Och som vanligt  kommer de översta önskningarna inte  att slå in i år heller. Nu ville jag inte vara någon glädjedödare på direkten så därför nickade jag och hummade medan jag läste igenom förteckningen. De sista alternativen kan jag redan nu säga att tomten kan bistå med,  jag har hört att han är bra på att tillverka både nagellack och slime i tomteverkstaden. Värre är det med 50 tums tv på rummet, och en  tripp till Miami, det ser inte lika ljust ut på den punkten.

Strax innan lunch stod jag utanför mellandotterns skola. Hon har efter långtidsväntan äntligen fått en tid hos husläkaren. Minuten innan hon dök upp ringde det i min telefonen och en kvinna från vårdcentralen meddelar att husläkaren var sjuk, suck!

Eftersom jag ändå var på plats och då frånvarorapporten var upprättad kunde vi lika gärna gå och äta en bit mat ihop.

Jag älskar att ha egentid med  barnen❤️ Det är guld värt. När jag skjutsade tillbaka min 15-åriga kloka och underbara dotter kunde jag med lätta steg och en värme i bröstet fortsätta min dag.

Ha det fint!