Kategori: Familjeliv

Första året på många, många år som vi är hemma i stan och firar midsommar. Det känns bra. Tyvärr går det halsont i familjen, även jag har fått en släng av bacillen. Vi är inte dåliga men vi tar det lite lugnt. I morse tog vi en tur till ett naturreservat i närheten av oss och plockade blomster.

När vi kom hem satte vi genast igång med lunchen, den viktigaste måltiden på hela midsommar.

Snapsen hjälpte föga mot halsontet men eftersom jag bara tar en (1) snaps på julafton, påskafton, kräftskivan och midsommar var det bara att svälja ner den. Gott var det inte denna gång heller.

Corinne är på fest och kommer hem i morgon. André och Sofie ska också på fest i kväll. Det blir således bara de med dem skakiga halsarna kvar. Nåja, vi kommer att göra det bästa av situationen, mysa och grilla och äta en bit oxfilé, så oss går det ingen nöd på.

Ta hand om dig!

Då gick studentfirandet för Sofie av stapeln igår. Vilken dag! Vädret var på topp om något blåsigt, men dock varmt och soligt. Vid tolv stod vi med vår skylt redo att ta emot henne vid det avspärrade polisbandet. Endast två fick delta. Jag och Patric blev avbockade av en gulvästare när vi  kom fram till det avspärrade området som omgärdade skolan. Ungdomarna bestämde sig för att ta en smitväg genom skogen och lyckades ta sig fram i terrängen utan att passera vare sig polis eller någon vakt. Däremot stod en lärarvakt intill utspringet och verkade tycka att det var helt ok att de varit så påhittiga.

Efter skolgårdsfirandet hoppade vi in i bilen och begav oss till Strandvägen. Där väntade ett bokat bord på Glashuset för lunch.

Det blev god mat och gott rieselingvin. Stället var charmigt och mysigt. Sofie som inte sovit så mycket under de senaste dagarna och dessutom varit uppe tidigt på morgonen för champaniefrukost tog en taxi hem före oss andra så att hon kunde vila sig innan det blev fortsatta festligheter på kvällen.

I present fick hon en massa flyttahemifrån-saker som hon önskat sig, det blev både kaffebryggare, glas och tallrikar. Av ungdomarna fick hon ett flak energidryck, hm.

På kvällen hastade Sofie vidare på fest, vi andra stannade hemma och smaskade på delikatesser och grillade. Under rådande coronaomständigheter måste jag ändå säga att det blev en riktig toppendag.

All kärlek och lycka till Sofie!

Älskar dig!

Syrener… Min absoluta favoritbuske. Den doftar magiskt och är så otroligt vacker med sina lila och vita färger. Till min lycka har vi fullt av dessa ljuvliga blomster lite varstans på tomten. Näsan går på högvarv för att ta in dessa himmelska aromer, alltså, man är ju nästan i doftparadiset. Nästa vecka är det skolavslutning, jag blir först ut på tisdag. På onsdag är det Chelsies tur att få börja njuta av sommarlovet. Sist men inte minst tar Sofie studenten nästa fredag. Det har varit många och långa diskussioner om hur vi skulle göra med studentfesten hemma. Till slut landade vi i att ställa in mottagningen med hänsyn till corona och att vi helt enkelt blev för många gäster. Sofie har ett jättestort kompisgäng och ville även bjuda in många andra vuxna. Därför blev det bättre att ställa in det hela än att börja utesluta några av de inbjudna. Hon har i stället anordnat grillfest med några kompisar här hemma och på själva studentdagen kommer vi att gå på restaurang och äta lunch tillsammans med familjen. Det blev kanske inte vad hon hade hoppats på från början men jag tror att hon blir ganska nöjd ändå.

I dag har jag lagade rejält med mat. Det blev tre rätter samtidigt. Jag gjorde chili con carne, currykyckling och cevapcici med aivarsås och stekt potatis till. Tanken är att barnen kan äta det till sina luncher och även som extra kvällsmat.

I morgon måndag, men först ska jag soffhänga och titta på någon bra söndagsfilm.

Ta hand om dig!

Jag har knappt hunnit sitta ner under hela helgen. Vi har slitit som djur varje dag från tidig morgon till sen eftermiddag. Nästa vecka flyttar André hem igen. Den första mars flyttade han hemifrån. Veckan senare fick han sparken från Vapiano på grund av corona. Tyvärr har det inte sett särskilt ljust ut på arbetsfronten för honom så därför blev det bara att packa sitt pick och pack och flytta hem till pojkrummet igen. Såklart förstår jag att det inte känns särskilt kul för honom så därför har vi i helgen målat- och tapetserat om hans rum. Jag blev så nöjd, särskilt över den engelska tapeten från Morris & co, den är ”to die for”.

Det känns inte helt fel att bara fokusera på huset. Tidigare har vi mest ägnat oss åt landet, det behöver vi inte längre fundera över utan nu är det hemma som gäller. Det känns faktiskt riktigt skönt. Vi har heller inga särskilda sommarplaner i år mer än att fixa här hemma och göra några utflykter i närområdet. Under hela februari-mars arbetade Patric i Örebro. I sommar är det Jönköping som gäller. Jag hoppas att i och med pandemin som härjar att han kan få jobba i cyberrymden i stället för att vara på plats i den delen av landet. Det var tufft nog med Örebro. Men nu är det dags att kavla upp ärmarna igen för det är dags att flytta runt sängar.

Ta hand om dig!

Äntligen, som jag har längtat efter lite ledighet. Det finns hur mycket som helst att göra här hemma. I morse var vi nästan först på tippen. Vi hade hela släpet fullt av skrot från bl.a landet. I morgon blir det en ny tur dit igen eftersom det fortfarande finns en hel del att slänga. Altanen är en annan del som man kan pyssla ihjäl sig på. Förra veckan rengjorde vi trädäcket grundligt och oljade sedan in det, det blev så fint. I dag fixade Patric elen till nya markisen och själv passade jag på att pimpa runt om. För ett tag sedan köpte jag hem små lampor som ger ifrån sig  ett mjukt gult sken. Ljusslingan har jag satt på staketet.  Jag tog även fram den gamla ljusslingan från landet med kulörta lyktor, den passade perfekt under markisen. Nu får vi bara hålla tummarna att det fina vädret kommer. När vi sålde landet fick vi lite krimskrams av mäklaren, en av sakerna var tre påsar solrosfrön. Ehh, tack!  Jag sneglade på dem och funderade om jag någonsin skulle öppna någon av påsarna, men som en blixt från klar himmel kom jag på att den yngsta cyklande dottern och hennes kompis skulle kunna ta påsarna och plantera ut dem här i krokarna. Tänk vad mysigt att se lite solroser lite varstans i söderort. Varken Chelsie eller kompisen förstod riktigt var tjusningen i detta låg men efter min pepptalk verkar det som att det eventuellt blir av. Guerilla gardening!

Snart dags att grilla, det blir svensk fläskfilé, pommes och en rosépepparsås till. Jag hoppade förrätten eftersom Chelsie skulle baka, men det verkar som om hon glömt det. Nåja, ingen fara skedd, det finns en dag i morgon också.

Ta hand om er!

Patric kom hem i veckan med ett jättehål på sin kostymbyxa. Även hans jeans såg ganska nedgångna ut. Beslutet var inte svårt. Det blev en tur till Vingåkers outlet med hela familjen utom Chelsie som skulle plugga. Det var ingen tillfällighet att det blev just det stället. Redan under veckan hade vi bestämt oss för att åka på en visning av ett landställe i krokarna av Katrineholm. Men först blev det ett tanka på el och ta en kopp kaffestopp.

Patric köpte en linnekostym och två par jeans. Av barnen var det bara Corinne som fick lite köpt. Det blev snabba ryck i butiken eftersom vi skulle i väg på visning. Vi  hann dock med en tur till Iittala-butiken. Jag köpte ett par cocktail- och rödvinglas.

Stället vi tittade på kändes inte rätt. Det var charmigt men ingenting för oss.

I går åt vi vit sparris med hemmagjord hollandaisesås till förrätt. Otroligt gott. Smaklökarna tog ett glädjeskutt utan dess like. De hämtar sig fortfarande…

Corinne har precis åkt i väg till Uppsala. Hon kommer att vara där tills skolan slutar. Efter det flyttar hon hem igen under sommaren. Hon kommer att sommarjobba på Ikea, då blir det nära och bra till jobbet. Men vilken kort vecka vi har att se fram emot! Jag är ledig på fredag, det ska bli så himla skönt. Vi har massor att göra här hemma och jag längtar att få lite ordning i huset. Passar samtidigt på att skicka en bamse grattiskram till värdens bästa änglapappa som fyller år i dag. Jag saknar dig!

Ta hand om dig!

I helgen hyrde vi en stor skåpbil och fick hjälp av barnen samt deras pojkvänner att flytta möbler och diverse andra very tunga grejer på landet. Jag packade kartonger medan de andra sprang som jojoar fram och tillbaka mellan ön och bilen, måste säga att det var toppen med all muskelhjälp. Vi fick inte med oss allt, men förhoppningsvis blir det en tur igen runt Valborg. Vädret var också med oss, soligt och någorlunda varmt emellanåt.

I går morse blev jag uppvaktad av man och barn med en tämligen skral ”med en enkel tulipan” där textraden gäspades igenom. Det fanns inget piggt överhuvudtaget denna arla födelsedagsmorgon. På kvällen däremot efter jobbet blev det destomera drag. Det bjöds på bubbel och en två-rätters middag bestående av toast skagen och halstrad tonfisk. Efterätten avsade jag mig.

Jag känner mig så tacksam.

Ta hand om dig!

I förrgår på jobbet kände jag mig ur form. Jag kände mig irriterad och inte ett dugg social. Stegen kändes påfrestande och jag ville bara sitta ner och ta det lugnt, men det gick inte eftersom vi i vanlig ordning var underbemmanade. Tilläggas bör att jag inte kände mig sjuk utan mer ur gängorna. När jag sent om sider kom hem, la jag mig i sängen och kände hur fötterna började koka. Stunden senare kom febern krypande. I det ögonblicket trodde jag och resten av familjen att jag fått Corona. -”Herregud! nu är det kört” tänkte jag. Det blev flera nya förhållningsorder, Patric fick sova i gästrummet i en obekväm 90 Ikeasäng ” Hemnes dagbädd.” Jag lovar, den är ingen skapt för, såvida man inte är ett litet barn vill säga. Middagsmaten lämnades in vid sovrumsdörren och Patric spritade allt jag hade tagit i. Den lilla febern jag hade klingade av ganska omgående och jag kände mig helt frisk några timmarna senare. Jag har ingen symtom på Corona mer än att febern steg någon grad.  Jag fick också två blåsor i munnen, vilket jag inte tror har med saken att göra. Men jösses vad de känns. Jag undrar om Donald Trumps råd om att inhalera rengöringsprodukter kanske också hade bitit på mina blåsor. Kanske jag ska gurgla munnen med lite klorin och samtidigt svälja det så jag  blir immun mot allt. Kanske jag också borde rabbla några ”Hell Corona” för att försäkra mig att bli botad. Det låter helt logiskt.

Trumps förslag: Injicera desinfektionsmedel i lungorna

”Efter att desinfektionsmedels effektivitet på ytor nämndes under presskonferensen, föreslog presidenten att det skulle kunna användas människor.

– Jag har sett desinfektionsmedel när det slår ut det på en minut. En minut. Och finns det ett liknande sätt som vi kan använda det på, genom att injicera in det, eller, ungefär som att städa?, sa Donald Trump.

– Man ser vad det gör med lungorna, det har gör ett enormt jobb på lungorna. Så det vore intressant att kolla in det. Man skulle behöva använda läkare, men det låter… det låter intressant tycker jag, fortsatte Trump.”

Presidenten lanserade också en teori om att värme och solljus skulle kunna fungera som botemedel mot coronaviruset.

– Föreställ er att vi träffar kroppen med en otrolig, vare sig det är en ultraviolett eller bara väldigt kraftfullt ljus. Jag tror du sa att det inte kollats upp än men att du kommer att testa det. Då sa jag: föreställ dig att du tar in ljuset, in i kroppen? Genom huden eller på något annat sätt. Jag tror det kommer att testas också, sa Donald Trump.”

Patrics kommentar till detta var ganska roligt. Han tyckte att detta uttalande mer skulle kunna komma från en 5 åring som förundrad ser världen ur ett barnperspektiv. Problemet är bara att detta är en världsledare över den fria världen som uttalar sig. Att Trump fått människor att hinka i sig malariamedel har vi sett (och om de inte fått tag på det så har de druckit akvarierengöring). Nu lär det med största sannorlikhet dyka upp nya dödsfall där folk bälgat i sig rengöringsmedel och dör. Hur frisk i knoppen är denna karl?

Ta hand om dig!

Jag ser verkligen fram mot det nya året. På hemmaplan har 2018 varit ett bra år, men ute i världen har det varit desto större oro. Nationalismen, klimatet och Donald Trump. Det är lätt att bli deppig när man följer nyhetsrapporteringarna och när rubrikerna skriker ut om alla hemskheter som händer i världen och det som sker runt omkring oss, men det finns hopp. Metoo är ett av dessa. Jag vill också slå ett slag för alla dessa ungdomar/ unga vuxna som vågat öppna upp om psykisk ohälsa, och som står upp för sin sexuella läggning. Heja er! Jag tror att många människor är kapabla att välja den rätta vägen i svåra tider. Samtidigt är det viktigt att bibehålla framtidstron. Genom åren har jag stött på energitjuvar och de som aldrig är nöjd över någonting och de som ständigt tycker synd om sig själva. Det kan verkligen ta musten ur en. Som tur är har jag väldigt många fantastiska, varma och positiva vänner. Livet är inte alltid enkelt och ibland  går man igenom oerhört påfrestande perioder, men det är en helt annan sak än att vara bitter på livet… jämt. Själv har jag tagit en del tuffa beslut genom åren och bestämde mig då för att avsluta både släktskap och vänskap på grund av just detta. Jag tror att alla kan åstakomma både små och stora förändringar i livet om man bara vill och vågar. Kanske är det dags att ta det där steget? Det kan ju leda till att man mår bättre i både kropp och själ och dessutom  få lite sinnesfrid. Och vem vill inte det?