Kategori: Familjeliv

---

Plötsligt när jag satt på Friskis &Svettis träningscykeln såg jag hur solen trängde sig in i träningslokalen. Jag kände riktigt hur det spratt till i kroppen och flåset blev i all hast så mycket bättre. Väl ute tog jag några djupa andetag och gick i maklig promenadtakt hemåt med solen klistrad i ansiktet. Helt underbart. Nu trivs jag som fisken i vattnet, det är lagom kallt ute, vi har snö och även solen har tittat fram bakom molnen lite då och då, vilken dag.

Djärvt nog har jag köpt hem rödbetspasta till kvällens middag. Jag är tveksamt till hur resten av familjen ställer sig till det, antingen blir det ett jubel eller… inte. Jag avvaktar och ser. Men eftersom det är jag som är La matrona i huset så är det jag som bestämmer.  Jag har försökt googla mig till ett gott recept, men har tyvärr inte funnit något som tilltalar mig. Därför kommer jag helt enkelt att gå  efter eget huvud. Blir det gott delar jag gärna med mig av receptet.

Nä, nu är det dags att sätta fart med både tvätt och matlagning. Det är tur att jag har en liten kanariebird i rummet intill, hon sjunger dagarna i ända. Allt blir så mycket roligare när jag steppar omkring i huset till  hennes skönsjungande toner. Det ända som krävs är en välsmord mun och hon har många, många,  sådana insmörjningssorter som sätter fart på sången. Jag lovar…

I går blev det äntligen dags att träffa våra goda vänner som vi inte sett på ett tag. De yngsta satte genast igång att  bygga koja och trycka i sig en och annan sötsak i den ombonade hyddan.

Som vanligt var det en del ”catching up” att avhandla under kvällen.

Min man lagade kvällens middag, hemmagjorda hamburgare med hemmagjort bröd med egengjord bearnaisesås till.

Han kan min man.

I dag vågade jag mig inte ut på en långpromenad. Min man och äldsta dotter joggade iväg, hon med mina icebugs och min man med sina. Eftersom halkskydden satt på henne bestämde jag mig för att mysa inne i stället. Vem vågar sig ut utan halkskydd och riskera lårbenshalsen? Inte jag i alla fall.

Men vojne, vojne, vad tråkigt det är att jogga, jag föredrar att hellre ta en rask promenad  än att jag utsätta mig för att springa, not my cup of tea, helt enkelt.

Jag var hos en ny frisör i dag och vips gick jag ut ur salongen och såg identisk ut som frisören själv. Jag gav henne fria tyglar och det tog hon fasta på. Det är tur att jag sticker ut på andra sätt annars hade man kanske trott att vi var klonade. Numera har det tillkommit en liten chick sidolugg som är någonting helt nytt för mig.

Det hela känns rätt humoristiskt… jag och frisören = twins.

Jag och mellandottern åkte till Länna sport och tittade på skidglasögon häromdagen. Hennes gamla har gått sönder så därför blev det dags att köpa ett par nya. Alltså, så mycket snyggt det fanns att välja mellan, men tror ni att dottern valde ett par som jag tyckte var snygga?

Hell, no,  hon stod däremot och pekade på ett par som jag absolut ansåg var de fulaste i hela sportaffären. Jag trodde hon skämtade när hon sa: -”de vill jag ha.”  Det var bara betala och se någorlunda glad ut när jag gjorde det.

Håll i er ni som är i Romme i morgon och åker skidor… mellandottern lär ni inte missa med sina sprillans nya getingGULA skidglasögon.

Burr, det kan vara så att det bara är jag som är en gammal fossil, det KAN vara så.

Just nu ligger jag utsträckt på soffan och ojar mig efter att jag tryckt i mig en stor gräddig semla efter middagen. Jag erkänner att det är andra semlan på kort tid som glupskt slunkit ner i dag. Ibland måste man bara frossa, eller hur?

Snart blir det ett avsnitt av Homeland, jag älskar den serien. Den är både spännande och intressant på samma gång. Jag kommer kanske att masa mig upp ur soffan någon gång under kvällen för att fortsätta med tvätten, men bara kanske. Semlorna i magen sitter en aning i vägen…

Häpp!

Vilken solig och fin dag vi fick i Stockholms området. Jag passade på att ta en bensträckare i skogen medan äldsta dottern joggade något snabbare förbi.

Det blev mycket frisk luft i lungorna och jag kände mig tacksam över att inte brutit ett ben efter den hala iskanepromenaden som jag och dottern tog.

Äntligen dags att fredagsmysa och det ska vi allt göra. En god majskyckling står på spisen och småputtrar.  Snart ska jag ta tag i förrätten också.

Trevlig helg!

---

Som ett brev på posten så har min vagel transformerat sig igen och landat i mitt vänstra öga till skillnad från förra gången då den dök upp i det högra. Jamen hur trött blir man inte på det?

Illröd i ögat gick jag på lunchdate med min man. Vi besökte en nyöppnad sushi-restaurang som ligger i krokarna där vi bor. My, my, så gott det var.

Proppmätt skänkte jag en tacksam tanke till motionspasset jag tog i morse på Friskis & Svettis. Att jag inte är van att trycka i mig så mycket till lunch kunde jag lätt konstatera när vi gick därifrån.

Riktigt kallt var det ute också. Mössa är inte ett av mina favoritplagg men just nu sitter den som smäck på huvudet och varje dag har jag ångrat att jag inte tagit på mig långkalsongerna. Det har faktiskt tagit emot att sätta på dem. Det känns både trångt och stickigt under byxorna, jag drar mig verkligen för det.

Härligt ändå att vi har så pass mycket snö ute. Det blir så mycket vackrare och ljusare. Jag kan sakna tiden då barnen konstant var ute och lekte i snön, det händer aldrig nu för tiden. Nä, numera är de mer som ett par innekatter som ligger i sina sängar i varsina rum och intar världen därifrån.

Jag har varit på jakt en längre tid efter ett par merinoullstrumpor till mina slalompjäxor. För två år sedan köpte jag ett par som jag blev väldigt förtjust i. De ser jag numera på mellandotterns fötter eftersom de tydligen har blivit hennes favoritstrumpor. Varje kväll ser jag henne nöjt såsa omkring med dem i huset. Nu har hon nött ner dem så mycket  att jag inte längre kan använda dem, därför gav jag vika när jag såg hennes valpögon möta mina och lät henne få dem i stället. Tänk vad det ömma modershjärtat kan ställa till det, hm, det behövdes tydligen inte mycket för att det skulle smälta…Det nyinköpta förvärvet däremot kommer jag inte att visa upp för någon på mycket länge.

Jag har hittat ett nytt favoritbröd. Tyvärr finns det inte i alla affärer så därför försöker jag att passa på att köpa hem en limpa när jag  ser den, som i dag.

Alltså, så himmelskt, varje tugga är en ren njutning och det blir så gott med en rejäl klick smör på. Yngsta dottern har nationella prov i svenska i morgon så jag har lagt undan en stor skiva till henne som hon kan äta till frukost. Det kommer att bli en bra start på morgonen.

När jag drog upp rullgardinen i morse och blickade ut på den kalla men vackra vinterdagen, kändes det ändå riktigt bra även om helgen hann att ta slut innan jag hunnit blinka.

Efter frukosten tog jag  sällskap med yngsta dottern ner till pendeltågsstationen. En avskedsvink senare fortsatte hon mot skolan och jag tog full sats och satte fart i en någorlunda rasande promenadtaktgång. Med rusande hjärta och superuppvärmda fingrar kom jag hem och kunde fortsätta med dagens bestyr.

I söndags var jag något seg efter att jag var uppe till ganska sent på lördagskvällen. Jag är ingen nattmänniska direkt, men min ”syster” är det däremot och hon höll mig vaken natten lång ( även om hon inte skulle hålla med mig om att det blev alltför sent).

Under julen jobbade min ”syster” och åkte sedan iväg till Vietnam, så vi har inte hunnit träffats sedan innan jul. I lördags blev det äntligen dags. Vi firade en kombo av jul och mellokväll ihop.

I går var vi och provkörde en elbil och blev väldigt begeistrade. Vi har under vintern varit och provkört flera olika bilmodeller eftersom vi ska köpa en ny bil till sommaren. Vad det verkar kommer vi nog att slå till på en elbil, det ligger rätt i tiden tycker jag. Min man är eld och lågor över alla fina mekanismer i den och visst det fanns verkligen en hel del av den varan.

Det enda stället i Sverige som vi  får fundera på  om vi verkligen ska ta elbilen till är Norrland, där finns det knappt några elstationer alls. I värsta fall får vi väl ta tåget upp.

I dag sprang äldsta dottern milen för första gången. Något besviken konstaterade hon att hon inte lyckades att springa under timmen. Nyfiket undrade jag vad hon sprang på, hon suckade djupt och meddelade att hon sprang sträckan på en timma och två sekunder…Jag bara gapade, wow vilken fantastisk tid.

Själv satt jag, mellandottern och en kompis till henne på varsin motionscykel early birdy i morse. Det var precis knökfullt på gymmet. Jag är van att samsas i lokalen med mina härliga pensionärer på vardagsmornarna. Nu stank svetten frän och en del av motionärerna trodde de ägde gymmet och bredde ut sig till max. Jag var inte imponerad. Snabbt ville jag bara därifrån.

Något lugnare var det hemma. Sonen och yngsta dottern satt vid matbordet och skapade.

I kväll är det Mello och barnen har förberett det hela med chips, godis och en maränghistoria som ska tryckas i takt med bidragen.

Må bästa man/kvinna vinna, heja!

Som en skållad råtta har jag farit runt på en massa ärenden i dag. Ett av stoppen var till tandregleringen med mellandottern. Hon gjorde  en tandstatuskontroll där hon erkände för tandregleraren att hon tappat bort sin tandskena. Utan omsvep erkände hon vidare att hon redan i ett mycket, mycket tidigt stadium slarvat bort tandundergöraren. Jag är inte förvånad, däremot hade det varit ett mirakel om hon fortfarande hade haft den kvar.

Tack och lov såg tandsingarna bra ut även om skenan hade rymt från badrumsskåpet, vilkets antyddes.

Thank God it’s friday!

Trevlig helg.