Kategori: Familjeliv

I morse vinkade vi av Chelsie på strömkajen. Modigt nog bestämde hon sig för att åka på läger helt solokvist utan att känna någon annan. De åker till en skärgårdsö och blir borta en vecka. Storledaren berättade  att det  blir 24 barn och lika många ledare, så det lär säkerligen inte gå någon nöd på henne. Jag är jätteglad och stolt över att hon tog beslutet att våga åka dit. Hon är annars en ganska blyg och tillbakadragen person. Därför kändes det extra stort att hon faktiskt vågade fara i väg alldeles själv.

Jag och Corinne gör oss just nu redo för en mor- och dotter road trip i morgon. När hon var 6-år gammal bestämde hon sig för att hon och jag skulle åka till Åre när hon tog körkort. I våras tog hon det,  så nu äntligen blir vår resa av. Fast med ett litet undantag, vi åker inte till Åre utan det blir i stället först till Mora och sedan till Falun.  Hon kör och jag viftar på tårna.

På eftermiddagen bestämdes det att det skulle göras en körsbärspaj till efterrätt i kväll. Corinne hämtade fram den något  rangliga stegen och plockade sedan av de solvarma körsbären för glatta livet.  På bara någon minut hade hon plockat  ihop ett stort gäng med körsbär, det gick i ett nafs. Själv har jag belåtet smaskat i mig allt som blev över efter pajen.

Det blir en riktig festmåndag. Det blir både  körsbärspaj och varsin toast skagen till middag i kväll. I går blev jag nämligen supersugen på räkor och vips var räkorna köpta. Vi var också förbi vår favoritbagare och köpte bröd till denna läckerhet. I kväll ska det frossas minsann. Mmm.

Då var alla skolavslutningar avklarade för i år. Sofie var sist ut. Hon berättade skrattande om hur upplägget på hennes skolavslutningen var. De samlades först i klassrummet och tittade på film: ”När lammen tystnade”…Va? Efter halva filmen stängde de av den för att sedan  leka lekar. När alla önskat varandra en trevlig sommar fortsatte filmen för de som ville. Det blev många nyfikna frågor på det, vem bestämde att de skulle titta på film på självaste skolavslutningen? Och vem bestämde att just den filmen skulle visas? Så många frågor och så få svar…

Det glädjande i det hela  är att hon har avverkat ett helt år på gymnasiet utan några större men, inte ens efter att ha blundat sig igenom denna film. Vi får se vad nästa år har i sitt sköte, det blir jättespännande.

Under eftermiddagen har hon glad i hågen packat ihop sina pinaler,  för på lördag åker hon i väg till Jämtland och kommer att vara konfirmationsledare åt ett gäng konfirmander. Det är andra året i rad som hon åker dit. Säga vad man vill om kyrkan men styra upp roliga och intressanta saker till en billigt peng, det är de bra på.

Det är andra året i rad som jag har haft förmånen att gå på Chelsies skolavslutning i hennes relativt nya skolan.  Redan vid förra avslutningen lovade jag mig själv dyrt och heligt att jag bara inte får missa att gå på den här. Och hur rätt hade jag inte i det? Holy macaroni, som jag skrattade inombords under hela ceremonin för att inte störa någon. Liksom förra gången när rektorn höll sitt tal trodde alla att talet var slut när hon äntligen utandades. Men nej då, talet fortsatte ännu en stund och när hon drog ytterligare ett långt andetaget sa hon med nasal röst på utandningen att talet inte var slut och vi skulle därmed inte applådera…än. Hon hade med andra ord lärt sig. Efter ett långt och kanske något osäker trumpetspelande med Star Wars som tema blev det dags för The grand finale. Till tonerna av Abba drog rektorn på sig en blå  peruk, liksom resten av personalgänget, fast de i andra färger. Fascinerat stirrade jag på dem när de med svajiga rytmer och med ett  lamt viskade framförde ”Take a Chance On Me” på scenen.

Jag misstänker att Chelsie inte vill ha mig där till nästa år när hon går i 7:an. Jag sitter här och undrar hur jag ska överleva det.

Veckan som gick blev så intensiv att jag knappt hann sätta ner rumpan en minut. Nu gjorde visserligen inte det så mycket eftersom det endast blev ett (1) pass på Friskis & Svettis under de dagarna. Men det blev desto mer pysslade med andra saker såsom Andrés och Corinnes student, vilket var jätteskoj. På bordet i köket låg det metervis med listor med ”to-do” saker som bara skulle hinnas med. Alla fick dra sitt strå till stacken och fick sedan bocka av sina arbetsuppgifter, allt eftersom sakerna blev klara.

När det äntligen blev dags för den stora studentdagen var allt klappat och klart. Vi for iväg in till Kungsholmen och med andan i halsen rusade vi in på skolgården. Jag passade på att tacka vädergudarna för den varma och soliga dagen, vilken tur.

Beredda till tänderna stod vi redo och mycket förväntansfulla och väntade. En stund senare mullrade det äntligen till vid scenen och ut dundrade ett par glada tvillingar och resten av alla studenterna.

Ombytta och med mer passande kläder hoppade de upp på flaket på lastbilen. Två sekunder senare var de helt marinerade i öl.

Det var inte direkt någon violdoft som slog emot oss när de tillslut kom hem.  Men det rådde de snabbt bot på och hoppade in i duschen innan mottagningen började.

Barnens kusin tog också studenten samma dag. Honom firade vi ordentligt dagen därpå.

Innan det blev presentutdelning öppnade de varsitt brev till sig själva som de skrivit i grundskolan när de var 11 år.  Brevet skulle öppnas när de är 18 år. Och det var verkligen i grevens tid, eftersom de snart fyller 19 år.

Jag är en otroligt stolt och glad mamma. Tvillingarna har kämpat stenhårt under åren och gjort ett fantastiskt jobb i skolan.

❤️Ett stort grattis till er.❤️

🎼För ni har tagit studenten för ni har tagit studenten, fy fan va ni är bra. För ni har tagit studenten för ni har tagit studenten, fy fan va ni är bra!

Hurra!

I går kväll kom våra vänner över för att bada. När min vän klev in i köket med blöta fötter halkade hon så illa att hon slog i armen i en av köksstolarna. Redan där förstod hon att hon brutit något. Som tur var är hennes man läkare och kunde snabbt ta henne till akuten. Hennes överarm hade brutits rakt av. Våra vänner blev fast på akuten långt in på  småtimmarna. Deras barn blev kvar här under natten.

I dag åkte vi och lämnade tillbaka deras telningar för att sedan fortsätta in mot stan.

Det var dags för årets Mini Marathon. Alla våra barn har sprungit den varje år. Tvillingarna sprang den för första gången vid 9 års ålder. Vi har inte missat någon sedan dess. Det är verkligen ett jätteroligt jippo.

Hejarklacken var på plats.

Smällhett som det var tog vi varsin glass för att kyla ner oss lite grann.

Sedan började nedräkningen…

Med tanke på att det var över 30 grader varmt och med en stekande sol gjorde hon ett kalasbra lopp. Även Chelsie själv var jättenöjd och glad över tävlingen.

Mamma Mia, så varmt vi har det. Rör man på sig det allra minsta blir man ju helt dyngsur under armarna. Själv har jag befunnit mig i skuggan och i poolen mest hela dagen och det har fått räcka.

I går var vi på studentfestligheter. Min väns dotter tog studenten.

Vi nästan smalt bort i deras trädgård. Men som tur var fanns det mycket att läska sig med i värmen. Eftersom det var jag som var dagens chaufför fick jag snällt  titta på medans de andra smuttade på sin champagne. Det blev inte särskilt synd om mig ändå, för jag försåg mig med andra sorters bubblor, lokabubblor.

Härligt med alla dessa sköna sommarkvällar då den dallrande sommarhettan lagt sig och de mer ljumma temperaturerna smyger sig på. Det blir mer behagligt för fötterna att nudda altandäcket vid den tiden på kvällen. Under dagarna brukar jag snabbt studsa fram för att inte bli bränd under fotsulorna och nu pratar vi om att det bara är början på juni. Helt galet att vi har sådan värme redan nu.

Snart är det dags att ta tag i tomatröran som jag ska göra till kvällens förrätt. Annars är det  min man som sköter om matlagning, dagen till ära.

Det var knappt så att jag hann att ta något djupare andetag under helgen. Det blev mer en stressbetonad lördag och söndag eftersom högen med ”måsten” bara skulle hinnas med.

Sofie är hemma från skolan i dag. Tidigt i lördags morse ringde hon från hajken som hon var på och ville bli hämtad, hon kände sig dålig. När hon kom hem slog febern till i full kraft. Hon har inte ätit så mycket som en smula sedan dess. Oroligt har jag tittat till henne var och varannan sekund och försökt förmå henne att dricka något, men det har också gått sådär. Det var länge sedan hon varit så här sjuk, stackaren.

Det blev inte mycket till firande av mors dag i går, det berodde nog mestadels på att jag sprang omkring som en skållad råtta fram och tillbaka på olika ärenden, men jag fick många grattiskramar av barnen och ett gulligt kort av Chelsie.

I helgen mumsade vi i oss av den heta spanska flugan, gazpacho. Vi satt i skuggan på verandan och slurpade i oss av den svalkande och uppiggande grönsakssoppan. Mycket gott och läskande efter dagens alla bestyr.

Helt galet att det är sista veckan i maj, vill bara dra i handbromsen och njuta av allt det fina som frodas just nu. Misstänker att det inte finns en blomma kvar till midsommar med tanke på hur naturen raskt promenerar i väg med stormsteg.

Jag tror att det är dags att dra ner tempot och njuta av kvällen, kanske se något bra på Netflix och slappa lite. Jag älskar att sitta i soffan och känna när vinpustarna med syrendoft sveper in i vardagsrummet, mitt luktsinne står  i givakt av lyckorus när det händer.

Det blev en jättemysig tripp till Göteborg för mig och min man. Utan att ha allt för stort urval av hotell lyckades vi ändå boka ett gulligt och charmigt hotell inte långt från centralstationen. Efter att suttit på tåget ett par timmar var det skönt att sätta sig på hotellets uteservering och svalka sig med en kall och god öl.

Senare på kvällen tog vi spårvagnen till kvällens restaurang. Vi hade bokat bord på det anrika ”Sjömagasinet”, som tyvärr blev av med sin stjärna i Michelinguiden i år. Den drivs av krögaren Ulf Wagner.

Vi hamnade på första parkett. Med stärkta linneservetter som dukats upp som vita små segeldukar blickade vi ut över Göta älv. Vi blev helt hänförda över den fantastiska miljön. För att inte tala om kvällens måltid. Vi åt sällskapsmenyn, Wagner & Trägårdh, en 4-rättersmiddag med vinpaketet till. Hela kvällen trallade våra smaklökar i takt av glädje. Allt var utsökt.

Sparrisen var perfekt kokt men hollandaisesås var inte lika god som min mans. Han är en hejare på den, han får till en syra i såsen som jag bara älskar.

När vi till slut klämt ner all rabarbersorbet och druckit upp det sista av de gyllengula dropparna vacklade vi ut mätta och belåtna och med ett stort leende på läppen. Vi var helt överens om att det varit en jättelyckad kväll.

Nästföljande morgon åkte vi till det egentliga ärendet vi hade i Göteborg. Vi hämtade vår nya elbil.

En Tesla modell X med 7 säten så att hela familjen ryms. Jag är jättenöjd med det miljövänliga valet. Extra bra kändes det också nu när bensinpriset sköt i höjden.  Vi trodde att bilen skulle komma i  juni och därför hade vi inte särskilt bråttom med att sälja vår gamla bil. Eftersom Teslan levererades tidigare än vad som var sagt blev det snabba puckar med försäljningen av Lancian. Som tur var fick vi den såld ganska omgående.

Lätt  och roligt var det också att köra hem bilen till Stockholm. Men herregud vad många nya saker det är att lära sig, helt andra saker än en motordriven bil. I helgen ska jag försöka att lära mig lite till, det inkluderar hur man får igång spolarvätskan där bak men även hur man ”tankar” den…

Den här veckan gick i raketfart. Plötsligt blev det fredag, en veckodag som jag gillar i massor. Helgen är helt  fullsmockad med små sysslor som måste tas hand om, allt från en åktur till tippen till att olja in altandäcket. Som sagt, lite småpyssel som ligger och väntar. Just nu känner jag bara för att fredagsmys, laga lite god mat, lyssna på musik och njuta av kvällen.

Trevlig helg.

 Jag och min man sitter just nu på X2000 och är på väg till Göteborg. Vi ska hämta hem vår nya bil därifrån. Men först ska vi göra Göteborg by night.

Det är väldigt rogivande att tuffa runt med tåg och beundra utsikten. Jag dricker kaffe och lyssnar på talbok. Min man sköter sitt jobb via telefonen vilket är både praktiskt och bra för oss båda.

Jag ser fram mot kvällens middag. Jag har hört att  restaurang vi ska till är något utöver det vanliga och vem älskar inte god mat och ett gott vin i en fantastisk miljö vilket jag tror och hoppas på att vi kommer att få uppleva i kväll? Min oromantiske make har mycket att leva upp till i kväll, sanna mina ord.

Å så var det fredag igen med strålande sol och klarblå himmel. Klarvaken hoppade jag upp ur sängen redan 5.18 i morse. Upptäckte att min arm inte var helt sig själv, den ömmade och kändes helt avdomnad. Jag förstod ganska snart att det måste bero på gårdagens vaccinstick. Jag ser redan fram mot nästa spruta…jippi.

Men hörrni, så mycket pollen vi har just nu,  de yr omkring och lägger sig som en gul hinna precis överallt, inte snyggt. Grillen syns knappt för all pollenkräm. Jag har gått omkring och försökt tvätta bort det, men det tar inte mer än 5 minuter så ligger det ett nytt täcke där igen, hopplöst. Den nytvättade bilen är det lika illa med, den är inte grå längre utan numera går den mer åt det ljusgula hållet. I förrgår när jag  som bäst höll på att städa ur bilen fick jag syn på en gummigrej under sätet på bilen, ut halade jag upp denna lilla manick.

Well, well, well, ser man på, är det inte Sofies gamla bettskena, den som vi letade efter under en längre period. Hon fick den när hon tog ut sin räls för ett par år sedan. En dag var den bara puts väck och nu plötsligt dök den upp som gubben ur lådan i en av bilgömmarna. Frågan är varför den låg under sätet i bilen, hur kunde den hamna där? Mysteriet tätnar.  När Sofie såg den igentorkade  skenan meddelade hon att den kommer inte att passera hennes munnen fler gånger. Hon hade heller ingen aning om hur den hamnade där. Jahaja, så var det med den saken. Lite dåligt samvete fick jag, inte över bettskenan utan för bilen. Herregud vad vi har varit dåliga  på att städa ur den.

Nu ska jag fortsätta vara  poolvakt åt Chelsie och hennes kompisar. Ett härligare fredagsnöje får man nog leta efter.

Trevlig helg.