Kategori: Familj

Den här veckan har gått väldigt långsamt jämfört med hur dagarna annars brukar springa i väg. Jag håller på att lära mig minst 80 nya barns namn och jag har fullt sjå att hitta i de enorma lokalerna, skolan är kolossalt stor. Det är mycket att sätta sig in i förutom barnens namn och hur deras föräldrar ser ut, det är också nya rutiner som ska sitta och även vad som gäller för varje enskilt barn. Under dessa omständigheterna tycker jag ändå att det gått hyfsat bra.

I dag flyttar mina tvillingar till Uppsala; André till sin nya studentlya och Corinne tillbaka till sitt gamla studentrum efter att ha bott hemma hela sommaren. Corinne fortsätter plugga till civilingengör och André ska studera till röngensjuksköterska. De bor inte många steg ifrån varandra så därför gick flyttlasset väldigt smidigt.

Allt fick inte plats på släpet. Jag och Patric fick vända hem igen och stuvade ner det sista. Själv stannade jag hemma och fortsatte packa inför nya boendet medans Patric åkte tillbaka till Uppsala. Under tiden var ungdomarna till Ikea och shoppade lite förnödenheter. Redan nu saknar jag dem, det känns jättekonstigt att inte träffa dem varje dag, visserligen är jag van vid att Corinne bor i Uppsala, men hon har varit hemma ganska mycket eftersom hon har distanspluggat och arbetat på Ikea i Kungens kurva under sommaren. Det är inte bara dem jag saknar, i går ringde jag till Sofie, jag ville bara höra hennes ljuva stämma, det riktigt sved i mammahjärtat av längtan efter henne. Det ska bli skönt att flytta, nu när huset ekar såååå tomt.

Ta hand om dig!

Numera kommer jag att arbeta senare på fredagaseftermiddagarna än vad jag gjort tidigare, men jag hoppas att vi kan fortsätta att åka ut till landet efter fredagsdagen slut i alla fall. Helgerna känns så mycket längre och det är så himla härligt och skönt att vakna upp ute på landet en lördagsmorgon och känna att man har hela helgen framför sig. Utanför stugan håller de på med ett högjutt muddringsarbete, de arbetar dyngnet runt i farleden.

Chelsie, yngsta dottern var inte sugen på att följa med oss till naturreservatet som ligger strax intill oss. Jag och Patric tog däremot en bensträckare runt.

I veckan fortsätter vi att packa inför flytten och jag gissar att det blir några vändort till tippen också. Vi fick med oss nästan allt som vi ska spara på i släpkärran i fredags. Gäststugan är helt klar överbelamrad med möbler i dagsläge, förhoppningsvis blir det inte för evigt.

Ta hand om dig!

Då var det min sista semesterdag i dag. I morgon börjar jag på det nya arbetet på Söder, vilket känns bra än så länge. Förra veckan packade jag ner massor med saker inför flytten i september och även denna vecka har jag gnott som en gnu med detta. Mellan allt packanden har jag också hjälpt Sofie, mellandottern och hennes pojkvän Viktor med att måla om i deras vardagsrum. De köpte en jättesnygg färg till väggarna som blev kalassnygg i rummet. Efter dagens frisörbesök åkte jag raka vägen till dem igen och tog ett rollervarv till.

I helgen åkte vi till landet, de håller på att muddrar utanför oss så vi tog en tur med båten för att se hur saker och ting framskred.

Och senare på kvällen kunde vi inviga den snygga eldkorgen som vi fått av Maarit, de släppte nämligen på eldningsförbudet på lördagen efter den heta och torra sommaren. Det blev en fin kväll, vi satt på verandan med varsin filt och pratade och tittade på elden. Vi tände ljus och till det njöt vi av ett glas rött vin, det är livet det.

Det blev mycket stämmningsfullt även om regnet stod som spön i backen.

I källaren i Huddingevillan har det stått gamla fönster med levande glas i, som är jättevackra. Jag har funderat länge på vad jag ska göra med dem. Till sist bestämde jag mig för att det skulle bli till vitrinskåp. Med noga instruktioner från mig överlät jag tillverkandet till Patric. Han gjorde ett toppenjobb.

Första lagret med färg…

Det blev precis som jag tänkt mig. Nu återstår bara att göra ett eller två vitrinskåp till för Patric, hehe.

Ta hand om dig!

Det blev ett avbrott i flyttpackandet för min del. Jag följde i stället med mina tvillingar och Corinnes kille Simon till Uppsala. André, sonen, tog med sig lite smått och gott till nya studentrummet.

Den passade perfekt i hennes rum. Men innan vi åkte hem igen diskade hon i det pyttelilla pentryt.

Jag tror det kommer att bli jättebra för dem båda i Uppsala. Båda två har följts åt under hela sin uppväxt så varför sluta nu?

Ta hand om dig!

Mamma Mia, vad med grejer som ska packas ner i flyttkartonger. Jag är helt förundrad över hur mycket saker vi har här hemma och som ska få plats i vår nya lilla lägenhet. Fortfarande är det rätt många saker som jag har slängt och som jag ska slänga. Det finns också jättemycket som vi gett bort till seconhand och det finns fortfarande lika mycket till som ska dit. Vi har även beslutat oss för att sälja av några saker vi inte vill ha kvar men som vi kanske kan få någon krona för. Mellan alla dammtussar i en av kattvindarna hittade jag en gammal teckning som jag gjort en gång i tiden. Då bodde min familj i Sigtuna och jag hette Anita.

När flyttlasset gick till Solna var jag fem år, det var då mina föräldrar bestämde sig för att jag skulle byta till mitt mellannamn, Catarina. Jag minns när jag hoppade ut ur vår stora folkvagnsbuss att mamma ropade efter mig -”glöm inte att du heter Catarina nu.” Redan i årskurs 2 ändrade jag rebelliskt stavningen på mitt namn, till K i stället C…helt på eget bevåg. Det poppar upp många minnen när jag går igenom kartongerna som legat bortglömda i något hörn långt in i kattvindarna. Jag hittade till exempel ett vykort som min gamla fröken från lågstadiet hade skickat till mig. Jag kom ihåg en kommentar som min dagmamma slungade ur sig om henne -”har ni sett, hon har ingen bh under tröjan.” Det tar tid att gå igenom allt, jag måste filtrera bort en massa och det känns tidvis svårt, vad ska sparas och vad ska inte behållas? Men det känns ändå rätt fint att sitta på golvet och gå igenom både papper och saker och att minnas det förgångna, det har varit mycket känslor i omlopp de här dagarna.

Appropå minnen…den här bilden är tagen på Spanska trappan i Rom. Jag är omgiven av alla mina fantastiska barn och min känsla över hur stolt och glad jag är över min barnaskara består än i dag. Jag älskar er! Ni är mitt allt!

Ta hand om er!

Som jag har längtat efter att sätta tänderna i ett par kräftor…

Jösses, vad vi satt och slurpade på de supergoda Hjälmarekräftorna igår kväll. Klorna var dessutom enorma. De var otroligt mjälla och fina. Patric gjorde en aioli och till det rostade vi en bit bröd. Såklart satt vi på altanen och sjöng den enda snappsvisan jag kan: ”när gäddorna leker i vik och vass…”Den sjunger vi till jul, påsk (då den egentligen passar) midsommar och på kräftskivor. Jag är ingen fan av snaps, eller starksprit för den delen men vid de stora högtiderna tar jag en (1) som räcker till minst 5 nubbevisor.

I mitten av veckan fick jag syn på det här underbara hörnskåpet på en av mina favoritloppisar. Under de senaste dagarna har jag nästan bara tänkt på hur fin den skulle bli här på landet så i morse for vi i väg och köpte den.

Jag har skurat skönheten och smört in den med olja, den blev verkligen kalassnygg.

Jag har semester en och en halv vecka till sedan är det dags att börja på nya jobbet. Patric startar på riktigt nu på måndag, han har jobbat till och från här ute på landet under sommaren. Nästa vecka kommer jag att fortsätta packa och slänga saker. Vi flyttar i början på september och jag vill därför hinna få undan en del innan allvaret startar.

Ta hand om dig!

Åh,vad jag älskar livet på landet. Jag känner mig totalt avslappnad när jag är här på Dåwö. Jag längtar inte ett dugg tillbaka till stan. Jag tar dagen som den kommer och det finns inte så många måsten, jag bestämmer själv takten på det som jag vill ha gjort. Det mest spännande är nog min och Patrics diskussioner om vilken middag vi ska äta på kvällen -”ska vi grilla i kväll igen… eller inte?” Alltså, behöver man tänka på så mycket mer än så?

I början på veckan åkte vi en sväng till Västerås och lämnade in ytterdörren, den behövde få en ny glasruta. Ett av mina projekt är att sätta målartänderna i den och försköna den en aning. Just nu är den inte direkt munter att titta på, faktiskt så saknar den all charm helt, jag hoppas jag kan ändra på det. Min gamla landetgranne från Kvicksund kom också och hälsade på. Hon blev så lyrisk över den vackra naturen i Köpingtrakten att hon bestämde sig för att börja leta landställe i dessa krokar. I onsdags följde vi med henne och tittade på ett torp inte långt i från oss. Huset är ett renoveringsobjekt och behöver mycket kärlek och stort tålamod, tomten var enormt stor, med kan med ganska enkla medel bli hur fin som helst. Vi får se vad hon bestämmer sig för.

I går tog vi en sväng hem och lämnade barn. I morse åkte jag och Patric ut igen till landet. Det blev ett fullpackat släp med utemöbler från altanen och diverse krukor. Nu återstår endast några möbler som ska magasineras i en av bodarna, sen är vi i hamn. Patric fortsätter altanbygget vid stranden, han gjöt plintar igår och har börjat så smått med ramen, det kommer att bli så fint.

Även mitt målningsarbete går som på räls. Nu är den inglasade altanen som ny fastän jag bara grundmålat den. Taket är däremot klar.

Ta hand om dig!

Åren går, det är nu 24 år sedan jag och Patric gifte oss i Hedvig Eleonora kyrka. Vi valde kyrkan för att den var så otroligt vacker, både på ut- och insidan och att vi sedan bodde någon meter ifrån gjorde inte saken sämre. Min mamma bodde inte så långt ifrån oss på den tiden och genom hennes bostadsrättsförening kunde vi hyra en lokal på hennes gård. Åh, vilken fest det blev…Patric spelade munspel i ett band på den tiden (Men’s room) Alla i bandet var även kompisar till oss som vi umgicks med. Bandet uppträdde i lokalen och så även Patric, vilket ös… Tur med vädret hade vi också, det var gassande sol och varma temperaturer. Det absolut bästa var att våra fantastiska vänner och de få släktingarna som vi hade kvar i livet gjorde festen så rolig, lättsam och härlig annars hade det inte alls blivit så där lyckad…24 år senare kan vi fortfarande prata om vilket drag det var på vår bröllopsfest, inte stelt och högtravande alls. Ett bröllop helt i min smak. I dag blev det en något lugnare bröllopsdag. Jag, Patric och Chelsie åkte iväg och lunchade på en fiskerestaurang som ligger ganska nära vår stuga på landet och åtnjöt en god lunch.

Ta hand om dig!

Vilken toppensommar vi har. Vädret är strålande, med varma temperaturer och en sol som inte gömmer sig blygt bakom något moln. Jag är glad som en lärka att ha möjlighet att varje morgon ta ett dopp i Mälaren, som numera har en temperatur på 25 grader. Vi kom ut till landet i fredags efter det att André, sonen fått sitt intagningsbesked från röntgenskjuksköterskeprogrammet. Han kom in och ska plugga tre år i Uppsala och vi är så glada att han snabbt tackade ja till en studentlya i Rackarbergen redan i början av sommaren eftersom trycket på lägenheter/studentrum i Uppsala är enormt just nu. Han kommer att ha sitt krypin i en studentkorridor inte långt från tvillingsyrran.

På landet finns det hur mycket som helst att göra. Jag har så smått börjat måla om huset. I dag har stugan en jätteful gul fasad med bruna knutar och en grund som går i samma brunaktig ton, alltså det är inte snyggt. Huset ska målas om i Falu rödfärg och knutarna ska gå i tonad vit. Jag tror det kommer att bli fint. Patric tillverkar ett vitrinskåp som jag beställt av honom. Till den har han köpt en fräs som han entusiastiskt leker med. Om inte det här blir ett mästerverk så vet jag inte riktigt. Jag tycker det är roligt att ha lite små projekt under dagarna så man inte helt stelnar till utan får hålla igång kreativiteten. Men nu är det dags att sätta sig en stund och ta det lugn, man kan ju inte jobba hela tiden.

Ta hand om dig!