Kategori: Familj

Turkiet har meddelat att de ska inleda processen med att ratificera Sveriges Natoansökan. Om allt går bra så verkar det som att vi snart är med i Nato. Annars lunkar semestern på, vi har haft en del projekt men också roat oss med kortspel, bad och fix av gäststuga.

 

Bokskåpet som står i gäststugan ska få sig ett nytt lyft.

Mellan varven har vi tränat golf, Corinne, äldsta dottern är taggad.

Det har också blivit en hel del häng i Mälaren, både med och utan en flytande donuts.

André, sonen, introducerade ett nytt kortspel:jazz, vilket vi spelat kvällarna i ända.

I går åkte Patric och Corinne hem till Södermalm, Patric ska arbeta och Corinne fortsätter att plugga italienska. Jag, André och Chelsie är kvar på landet. Sofie, mellandottern och hennes kille var i Göteborg i helgen och såg Coldplay. Jag hoppas att även hon kommer ut till Dåvö. Hennes kille Viktor arbetar så jag förstår såklart att hon vill vara hemma och hålla honom sällskap, men hoppas kan man ju alltid.

Den svensk sommaren har hittills bestått av sol, torka, hetta till regn, rusk och kallt, ja, det är precis så det har varit. I dag friskade vinden på ordentligt och det blev en och annan störtskur. Mellan regnskurarna har jag kastat mig in i verkstan för att måla en handukshållare som Patric tillverkat, den ska sättas upp på staketet intill vattnet. Jag har saknat något att hänga frottehandukarna på när vi har badat, så det här blir bra. Med mig på landet den här veckan har jag André vid min sida, de övriga är i stan, några arbetar andra pluggar, till helgen anländer några fler familjemedlemmar. Jag och André har inte gjort många knop, men vi har passat på att njutit av de fina solstunderna på bryggan.

Jag är inte jättesugen på att laga mat på sommrarna så jag brukar göra det enkelt för mig. Jag har alltid ett berg med kokt färskpotatis i kylskåpet, likaså kokar jag upp ett gäng med ägg, dessa två ingredienser varvar jag mina luncher med, antingen blir det tillsammans med matjesill, hallomi eller varför inte med en bit stekt fisk.

När vi var hemma i stan i förra veckan passade jag på att besöka min husläkare eftersom jag har en djup slemhosta som jag dragit på i 4 veckors tid. Läkaren konstaterade att jag har svår astma och jag fick utskriven en dunder dos med astmamedicin. Om jag inte var bra efter 1 vecka ville hon att jag skulle höra av mig igen. Nu har det gått en vecka och jag är något bättre men min slemhosta har långtifrån försvunnit. Jag är så trött på att springa på läkarbesök, men inser att jag nog är tvungen att leta mig dit för nya undersökningar.

Hittade denna bild på mig och Sofie, det känns inte så länge sedan, men den har 20 år på nacken, vart tog tiden vägen?

Efter en snabbvisit i stan är vi åter på landet. Det huvudsakliga skälet till varför vi åkte hem var för att gå igenom barnens farmors lägenhet som gick bort innan midsommar. Vi fick med oss ett gäng med saker som ska fixas och tas hand om. Boden bredvid stugan är helt knökfull med olika prylar från villan i Huddinge som jag inte har haft hjärta att göra mig av med, så nu lär det fyllas på med ännu fler saker. I början av augusti blir vi av med ett ganska stort skrivbord som André kommer att ta med sig till sin studentlägenhet och det blir ju toppen, det känns fint att bodensakerna får ett nytt hem och gör någon annan glad.

Den här kistan från 1843 kommer troligtvis att stå brevid min gamla kista från början av 1700-talet som jag en gång i tiden ärvde. Vi har ingen plats för dem i nuläget och jag hoppas samtidigt på att något av barnen kan ta över dem när de får större lägenhet. Förutom att fixa med olika arvegods så har jag och Patric passat på att äta och dricka gott.

Vi har gjort räksmörgåsar och jättegoda lammfärsspett med tzatsiki och sallad till, enkelt men så oroligt gott i värmen.

Vi har även tagit en tur till Köpings tipp, Patric rensade ut och städade i vertygsboden. Ja, jösses så fint det blev. Ett tag kunde man knappt gå in dit eftersom det var så smockfullt med skräp att det hade bildats små smala gångar mellan allt bråte. På tippen tog popcorn-damen emot oss. Köping kan verkligen förgylla sin lilla småstad.

Förra sommaren gick i att ”måla om husets tecken”, i år blir det att ”borra bort stenars tecken”

Och till sist några rader om SD. De planerar ett nytt samarbete med diverse högerspöken i Europa, men det finns tydligen en gräns för SD-samarbeten och den går vid det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning och ett parti från Slovakien som har en bakgrund av att gå runt i uniformer, annars kan de tänka sig att liera sig med andra rasister/nazister i EU. Förutom att de har fullt upp med nya samarbeten i EU så har SD med stort iver tagit sig ann ickefrågan, dragqueens på bibliotek. Herregud säger jag bara. Ja, varför måste man diskutera matpriser, inflation, ekonomi, löner, el, krig, när man kan prata om dragqueens eller mainstream media. Med dalande opinionsiffror för SD hoppas jag att folk börjar se igenom dess ruttna fasad.

Vilket väder och vilken fin midsommar det blev.

Det är inte alla midsomrar som vädret är på topp så det kändes extra härligt när temperaturen steg till 27 grader. I år gjorde jag inga egna sillar utan det blev köpesill. Däremot blev det hemmagjorda parmasanräkor, ansjovissnurror och annat smått och gott. Till middag grillade vi en hel lax, den blev supersmarrig och till det serverade jag parmasanpotatis, haha, man kan väl säga att midsommarafton gick i parmasanens tecken.

När det började så smått skymma, bestämde vi oss för att spela killer.

Vissa av oss var extra taggade på spelet och kunde till vår förvåning multitaska och göra två saker samtidigt, vi var mäkta imponerade.

I dag har vi mest latat oss och följer det senaste utvecklingen om Wagnergruppens framfart i Ryssland, vilken rysare.

Det har såklart blivit en del bad och lek.

I veckan blir det en tur hem till stan. Barnens farmor gick bort för en vecka sedan så vi ska till hennes lägenhet på Söder och fixa med bohaget och gå igenom en del pappersarbete.

I fredags sa jag: hej då på ett tag , till skolan där jag arbetar, för nu är det dags för den efterlängtade semestern.

I sommar kommer jag inte göra många utsvävningar eftersom Patric kommer att arbeta en hel del. För hans del kommer det att bli enkelt att åka fram och tillbaka från landet när han behöver vara på plats i stan. Själv är inte sugen på att vara någon annanstans än här på Dåvö så det blir bra för oss båda. Innan min ledigheten satte igång hann jag med både ett studentfirande och en avslutningsfest på jobbet. Först ut var studentskivan.

Precis när vi gjorde den sista finishen innan det var dags att styra kosan mot studentfesten fick Patric ett tråkigt besked och blev därför tvungen att ställa in. Vi andra begav oss av i den tryckande hettan och kunde sedan sammanstråla med resten av barnen. Det kändes extra kul att alla barn kunde närvara.

Någon dag efter studentfestligheten blev det dags för skolans avslutningsfest. Vi blev bjudna till ”Ugglan, boule och bar” som ligger i hjärtat av Söder. Maten smakade som tacosen vi blir serverade i skolbespisningen, ätligt, men inte så mycket mer. Efter att ha slukat ett par tacoskal kastade jag mig upp och började spela rundpingis med mina kollegor. Vi var c:a 100 styckna från oss, så det blev ganska trångt runt pingisbordet eftersom det var många som ville vara med och spela. Lokalen var jättestor och rymlig och det fanns många aktiviteter att göra, såsom: boule, pingis, shuffle board och vi fick även flipperspelsbiljetter. Jag fastnade för shuffel board som jag aldrig spelat tidigare, oj,oj,oj, vad kul det var.

I den tryckande värmen i fredags åkte vi till landet och kommer att vara här förhoppningsvis hela sommaren.

Gräsmattan är torr som fnöske och är redan spröd och gul, det är skönt att det regnar i dag. Bara någon kilometer bort från oss har de öppnat en handelsträdgård. Vi var där och kikade in, hittade denna jordgubbsplanta för en minimal kostnad. Den ska vårdas och vattnas på bästa sätt.

I helgen har Sofie, mellandottern, hängt med oss på landet. Corinne, äldsta dottern kommer och byter av henne redan i eftermiddag och stannar fram till torsdag. Patric åker hem till stan för att arbeta och kommer tillbaka i mitten av veckan tillsammans med Chelsie, yngsta dottern. Jag längtar till all god mat som vi ska äta till midsommar, det vattnas verkligen i munnen på mig när jag tänker på det.

Såklart åkte Sofies sommarlovsskylt upp, den har suttit på olika dörrar i många år, älskar den traditionen.

Det är tur att jag snart har semester, för jösses vad det tar på krafterna att arbeta heltid. Redan vid Rapports 19.30-sändning infaller stora sänglängtargäspningarna och kort därefter ligger jag klubbad i sängen. Lite bättre har det varit sedan långhelgen infann sig och vi kunde åkta ut till landet.

Förra sommaren målade vi om storstugan, gäststugan och boden, det tog hela sommaren. Från början var husen målade i en gul och brun färg som fortfarande får mitt estetiska sinne att flämta till av obehag. Numera är huset ljust och fint. Invändigt har vi gjort en helrenovering av vardagsrum och hall. I helgen startade vi operation fixa mer i huset, det vill säga måla tak och lägga golv i vårt sovrum samt måla om skåpluckorna i köket.

En före bild av kök.

Och en efter bild.

Utvändigt så har Patric snickrat i hop en spalje som vi ska sätta upp vid gäststugan. Han snickrade och jag målade, ja, herregud vilket slitgöra.

Vid pumphuset har vi sedan tidigare bestämt oss för att göra ett litet växthus. I lördags så letade vi efter gamla fönster på Blocket och Market place och hittade precis det vi sökte. En kvinna utanför Arboga hade bytt ut sina gamla fönster på sitt torp och nu var de till salu. Patric och jag kastade oss i bilen och åkte dit. Vi köpte fem fönster för 50 kronor styck. Hon såg det som skräp och jag blev helt knäsvag av förtjusning, tänk vad olika vi är. Patric fick hindra mig från att köpa fler.

Jag älskar de levande glasen och de små detaljerna på fönsterna, så fina.

Skönt att arbetsveckan består av endast tre arbetsdagar, det kan jag nog stå ut med. Jag är helt slut efter en intensiv långhelg, fast på ett bra sätt, det har varit mycket på programmet, men jag gillar att ha många projekt på gång och då särskilt om det inbegriper landet.

Om en vecka börjar jag arbeta heltid igen, det känns sådär. Det har varit skönt att vara ledig på fredagar och att jag slutat 13.00 på torsdagar. Flera dagar i veckan har jag tränat på Sats och jag har också haft tid för återhämtning som jag verkligen mått bra av.

Det känns som om jag är i en ny fas i livet efter det att jag fick min cancerdiagnos förra året, livet ter sig lite anorlunda i dag. Rent mentalt är jag nog skörare och det beror nog främst på att jag numera vet hur livet snabbt kan förändras.

Min återhämtning har också bestått i att jag gjort saker jag tycker om. En av dem är att fixa på landet med olika projekt, det mår jag väldigt bra av. Förra helgen hann vi med massor av arbeten på landet, bland annat så målade vi taket, la nya golv och målade väggarna i ett av barnens sovrum.

Lila tapeter är kanske inte en klassiker som håller.

Till helgen ska det fixas med lite mer saker som jag gillar. Jag har en gammalt bokskåp som ska frächas upp. Jag älskar att stå utomhus och slipa och måla, det kommer att bli toppen. Det är synd bara att helgerna går så snabbt.

Det verkar bli en varm vecka som vi har framför oss, med temperaturer mellan 15-20 grader, jo, jag tackar, precis vad jag har längtat efter. I helgen har det varit desto kyligare vindar, i alla fall på landet, även om det varit lite kylslaget blev det ändå ett skönt veckoslut.

Corinne, äldsta dottern följde med till stugan. När vi anlände på fredagskvällen möttes vi av en tomt som badade i vitsippor och en och annan gullviva, lycklig, är bara förnamnet på den känslan.

Under hösten och vintern har gäststugan inte skötts om ordentligt, det har blivit en uppsamlingsställe för allt bråte i världen, så under lördagen tog jag tag i den biten, vilken skillnad det blev. Mellan allt fix med bland annat vassen tog vi även en båttur med ”gula faran”.

Jag är väldigt förtjust i vårt altandäck, det är så mysigt att bara hänga där, gärna med en kopp kaffe i handen.

Sedan barnen var små har jag genom åren köpt hem det allra senaste på snacksmarknaden, en kul tradition tycker jag. I fredags var det dags för ännu ett nytt smakprov.

Med den här grimasen att dömma fick den inga höga poäng.

Det känns skönt att arbeta 50%, jag behöver verkligen den här återhämtningen. Min förslitningsskada i höften som jag ådrog mig med för ett par år sedan har tyvärr kommit tillbaka. Jag misstänker att jag tagit i lite för mycket på gymmet. Nu får jag ta det lite lugnare framöver.

Vilken händelserik och rolig valborg det blev. Jag har inte skrattat så mycket på en och samma dag som jag gjorde då, mina magmuskler har fortfarande inte hämtat sig, men vi tar det från början. Vi anlände tidigt till Uppsala för att titta på forsränningen som Corinne, äldsta dottern deltog i.

De lyckades komma helskinnade ur rännan, till skillnad från flera andra som ramlade i.

Efter att vi tittat på forsränningen åt jag och Patric lunch på en restaurang mitt i stan. Jag beställde in Matjesillstallrik som var jättegod.

Det var då det hysteriska började. Medan vi satt på restaurangen knäppte jag ett par bilder på Patric, när jag tittade närmare på dem kunde jag inte sluta skratta. När jag visade dem för Patric höll han på att sätta lunchen i halsen, vi skrattade så att tårarna rann. När vi sansat oss någolunda skickade Patric i väg bilderna till vår familjechatt.

Det var proppfullt med folk på gator och torg. Det var köer överallt till de olika champagnegalopperna, musiken dånade och studenterna sprutade öl och vin på varandra, men det mest imponerande var nog att vakterna tog det med sån ro i sina inte allt för snygga regnskydd.

Med en glass i näven kunde vi njuta av studenlivet på håll.

När klockan började närmade sig tre, kilade vi upp till Carolina Rediviva för att lyssna på rektorns tal och Orfei Drängar. Det var knökfullt i backen.

På kvällen hade vi bokat bord på en italienare, vilket vi fick ångra. Det finns inget gott att säga om den restaurangen. Jag och André beställde calamari till förrätt, den var så stark att det brann i munnen på oss, dessutom var den svår att få ner eftersom den var seg. Röran som serverades till, såg så otäck ut att man knappt vågade smaka på den. Vem serverar svart sås?

När min huvudrätt, ett scampispett kom in serverades den med potatismos, vilket jag inte hade beställt in. Medan scampin svalnade väntade jag in de friterade risbollarna, som dök upp när spettet var iskallt. Jag fick in två små risbollar som smakade som en torr skorpa.

När väl notan kom in så var den rejält saltad, med saker som vi inte hade beställt, svårt att säga om de försökte lura oss, men det skulle inte förvåna mig. När Patric sa till om saken så drog de av flera rätter och det blev ganska okej ändå. Under middagens gång hann flera draman utspela sig på restaurangen. Jag och André kunde följa allt på nära håll. Flera av gästerna skrek på varandra och folk flydde därifrån.

När vi kom tillbaka till hotellet ville André vara kvar på rummet medan jag och Patric bestämde oss för att hänga i hotellbaren. De 45 minuter vi satt där var det mest intressanta jag varit med om på så kort tid. Allt hände under denna korta tidsymd.

En polis kommer cyklade in i receptionen och råkar ha sönder en kruka, ett gäng poliser står i lobbyn och pratade medan ett annat gäng kommer in med tre lustgastuber, en av killarna tappar en mitt framför polisen, som ignorerade tuben. Några minuter senare dyker samma man upp med en stor svart ballong i munnen, polisen ignorerar. Livets ord passerade fram och tillbaka, liksom brandmän, socialarbetare, fulla galna norrlänningar. Ett par i 80 års åldern vinglar in framför oss, precis när Patric säger att damen verkar vara långt över salongsberusad snubblar hon till och faller som en fura mitt på golvet, med ansiktet ner. Folk flög upp och rätade upp henne. Det var så mycket att ta in efter den här Valborgsafton så jag hade väldigt svårt att somna efter det. I dag är det betydligt lugnare.

Vilken helg det blev, i olika bemärkelser, den har mestadels bestått av att vi hjälpt André, sonen, med en ut- och städflytt från hans gamla studentlägenhet i Uppsala, vi flyttade hans saker till ett lagerutrymme en bit i därifrån. Den 1 augusti är det dags igen att flytta tillbaka sakerna till en studentkorridor i studentstaden. Den ligger endast fyra portar bort från där han senast bodde.

Helgen har bjudit på fint väder och en ganska omskakande mandolinoskada. Patric slet fram den ganska nyinköpta mandolinen och började skiva ner en parmasanost, varav halva tummen slank med. Veckan innan hann han även med en yxolycka på den andra tummen.

Så här såg det ut i familjechatten direkt efter händelsen.

Att det är vår ute kunde man inte ta miste på i veckan, men nästa vecka är jag inte lika säker på saken, då verkar det som om isbjörnarna är på väg ut på gatorna igen. I lördags så bjöd vi på middag för våra fina vänner Birgitta och Marie, med på plats var även yngsta dottern, Chelsie och mellandottern Sofie och hennes kille Viktor. Jag har varit ganska osocial under en längre tid, men sedan jag fått tillbaka min energi och börjat arbeta igen känns det skönt att börja träffa vänner igen. Jag känner mig verkligen helt återställd. Det kan såklart bli ett bakslag men det tar jag då. Nu vill jag bara leva och ha kul, det är så mycket kul som väntar och vips är det sommar och semester.