Kategori: Familj

Sakta men säkert går det framåt med mina åkommor. Jag har redan hunnit samla på mig en imponerande mängd läkarbesök – man skulle nästan kunna tro att jag är VIP-kund på vårdcentralen vid det här laget. Jag har dessutom träffat flera specialister och tagit ett gäng med blodprover för att hitta orsaken till mina höft- och ryggproblem. Hittils har jag fått 4 diagnoser, som nästan höll på att bli 5, för i fredags träffade jag ytterligare en specialist, den här gången för att utredas för reumatism, mitt blodprov visade att jag hade ett högt anti-ccp värde, vilket kunde tala för att jag hade det, men som tur var så var det inte så. Däremot ska jag ingå i en forskningsstudie där personer som påvisar symtom men som inte fått diagnosen kan delta i. Det beror på att mina prover tyder på att det kan vara ett förstadium till reumatism.

Men jag håller mig flytande, numera syns det knappt att jag har ont eftersom jag går utan att halta, vilket var helt omöjligt tidigare. Varje vecka har jag gått till min fysioterapeut där jag fått lite olika övningar som jag antingen gör hemma eller på Sats, jag tycker att det börjar ge lite resultat. Jag tar också fler långpromenader och börjar blir snabbare på att gå, oftast blir det turer i närområdet. Det går alltså sakta men säker framåt men det tar sin lilla tid att bli helt bra.

I veckan läste jag Alex Schulmans spalt i DN, han skrev bland annat att han inte vet hur han ska klara av att leva med Donald Trump i 4 år till om han kammar hem valet den 5 november och precis så känner jag också, hur ska man orka?

Det är helt galet vad skönt det är att basta, jag trodde aldrig jag skulle bli en bastubadare i detta storformat, men jag älskar det!

Vi har ingen elektricitet i sjöstugan, men så småningom blir det nog av. Just nu får vi famla oss fram i mörkret, vilket har bidragit till att vi kan se alla Dåwös fladdermöss som samlas runt altanen, på mycket nära håll.

Den här helgen har vi ägnat oss åt att fixa i relaxavdelningen, det blev så bra. Vi har köpt jättefina tapeter som vi har satt upp och jag älskar verkligen den blå färgen.

Jag tycker att pärlspont är väldigt fint, så det har vi också satt upp.

Först i morgon åker vi hem till stan, jag ska till sjukgymnasten och Patric ska arbeta, men i kväll blir det ett bastubad och efter det tänkte jag avsluta kvällen med att se filmen om Dag Hammarskjölds liv på Svt.

Jag och Patric sjönk återigen ner i de blodröda biostolarna på Viktoria med våra snacks, det var dags att gå på bio igen.

Den här gången såg vi ”The Apprentice,” filmen handlar om Donald Trumps liv på 70-talet. När den var slut ville jag inte resa mig från biostolen, jag var helt uppslukad. Nu efter att jag har sett den förstår jag varför Trump vill förbjuda den. Vilken film!

Det har tyvärr inte blivit särskilt mycket av det kulturella under hösten förutom bio. Tidigare hade vi Abundo=abonnemang för teater, konserter, bio, m.m, men deras utbud blev så dåligt att vi nu tar en paus från det. Jag hoppas att det dyker upp något framöver som både jag och Patric vill gå och titta på.

Det känns skönt att åtminstonne ett barn bor hemma så jag får lite sällskap om dagarna. Chelsie har väldigt oregelbundna arbetstider och när hon väl är ledig drar jag fram den hemliga vapenarsenalen: ”Ska vi ta en promenad? Jag bjuder på fika!” Och vips är vi ute i friska luften, för vem kan säga nej till en smarrig bulle och en kopp kaffe?

I helgen kom Corinne ut till landet, hon hann knappt komma innanför stugdörren förrän vi genast började koka kaffe och bre smörgåsar för att sedan bege oss ut i skogen.

Inte en svamp så långt ögat kunde nå, men det gjorde inte så mycket, skönt att bara komma ut i friska luften och in i skogens lugna sfär.

Vi har haft en jättefin helg med bastubad och en riktigt god middag, dessutom några härliga promenader.

Jag var inte sugen att åka hem till stan, men Corinne ska arbeta och Patric åker iväg på utbildningsdagar på Häringe slott, så jag och Chelsie får roa oss själva på vårt håll.

Hösten är verkligen vacker med alla dess färgskiftningar. Det är mysigt att bara gå ut i skogen och dra ett djupt andetag och känna lukten av höstens alla essenser.

Det fanns knappt en kotte på Byggmax i Köping, många verkar ha uppehåll i sitt byggande så här på höstkanten, men jag och Patric börjar snart bli en del av inventarierna, vi är där c:a 1-2 gånger varje helg och köper material.

Den här gången var det dags att bygga klart altanen fram till bastun.

Vädret var med oss, det blev både sol och varma temperaturer på lördagen, Patric byggde och jag var hantlangare. Dagen efter blev det regn och rusk, jätteskönt att det hann bli klart innan regnskurarna haglade ner.

Jag har aldrig ätit en friterad pizza, faktiskt aldrig hört talas om det, men häromdagen slukade vi varsin på en pizzeria i SOFO=söder om Folkkungagatan.

För att skaffa mig en ordentlig åsikt om allt friterat, var jag tvungen att smaska på både Patrics och Chelsies pizza eftersom vi valt olika smaker. Det var gott men absolut inget märkvärdigt. Det var kul att ha provat, men Patrics hemmagjorda pizza är fortfarande nummer 1 på min topplista.

Det har inte varit särskilt mycket svampplockning under hösten, men jag hoppas att det blir av i helgen, jag längtar efter att ta med mig en termos med varmt kaffe och en god smörgås och sätta mig mitt i skogen och bara njuta. Kul att ha något att se fram emot, håller tummarna att vi också hittar lite svamp.

Äntligen är jag klar med sänggaveln som jag rustat upp under sommaren. När jag såg den första gången stod den i en second hand affär i Västerås och ropade på mig, ”du vill ha mig” och det ville jag verkligen, men Patric var inte alls med på noterna. Av en händelse hade vi ett ärende i närheten av affären några veckor senare, då tog jag tillfället i akt och smet in för att se om den fortfarande fanns kvar, ja, helt otroligt, men där stod den bedårande pjäsen och bara väntade på mig.

Se där vem som bär in den otymliga härligheten i hyrsläpet, han som tillslut gav med sig. Så här i efterhand tror jag inte han ångrat det beslutet, han förstod att även jag behövde ha ett projekt att hålla på med.

Jag våndades fram och tillbaka om jag skulle behålla kanterna och gaveln bak, men till slut bestämde jag mig för att bara ha kvar själva sänggaveln fram.

Hela sängen var indränkt i fernissa, därför tog det lång tid att få bort allt. Jag har lagt ner många timmar på att försöka klämma in sandpappret i de små och svåråtkomliga utrymmena, men till slut med mycket ihärdighet och tålamod lyckades det.

Med hjälp av Patric lossade vi sidogavlarnas utsmyckning och satte fast dem på själva sänggaveln. När det torkat klart avslutade jag det hela med att olja in det sista.

Jag blev jättenöjd över resultatet, de fina detaljerna tycker jag kom till sin rätta med vitoljan och jag är extra nöjd med att man fortfarande kan se träets ursprung.

Nu står den i gäststugan och glänser i all sin prakt och väntar på bättre tider.

Jag gillar verkligen känslan av att omslutas av biomörkret och titta på en riktigt bra film. Det var ett tag sedan jag såg något som tilltalade mig så pass mycket att det var värt ett biobesök, men nu blev det av. Vi såg ”LEE”, med Kate Winslet och Alexander Skarsgård, den var jättebra. Bilden nedan är ett ikonisk foto på Lee Miller när hon tar ett bad i Hitlers badkar.

En smörig kanelbulle är inte heller fy skam denna fina helg. Jag blir inte klok på vädret, ena dagen nyper det till ordentligt i kinderna och nästa dag är det T-shirt väder, hur ska vädergudarna ha det?

Jag och Patric åkte ut till landet tidigt på kanelbullens dag. Vi hyrde släp i Köping och köpte gipsskivor och lite annat till relaxavdelningen i bastun. Den här helgen ska det bli lite ordning och reda i vår lilla sjöstuga.

När vi gjorde ett stop i Köping blev jag grymt sugen på böckling, den serverade jag till lunch tillsammans med bland annat sill, ägg och potatis, vilken toppenlunch det blev.

Nu är jag verkligen på målsnöret med mitt sängkarmsprojekt, gaveln som jag har slipat, handslipat och putsat på hela sommaren. Det absolut sista jag har att göra nu är att dra några penseldrag med vitoljan på sidorna, sedan är det klart!

Innan jag bastade igår undersökte jag noga om det fanns några alger runt stranden, men icke sa nicke å tur var det, för då blev det ett lätt beslut att slänga sig i vattnet när jag höll på att basta. Varmt var det inte, kan jag meddela.

Jag får se om det blir ett dopp även i kväll.

Vilken överraskning jag fick på landet i helgen, helt ovetande satt jag i fotöljen och gick igenom en massa kartonger, plötsligt kommer alla barnen invällande i vardagsrummet med en massa presenter, jag förstod ingenting.

Sofie berättade att eftersom hon var sjuk på min 60-års dag och inte kunde uppvakta mig den dagen, ville hon att familjen skulle samlas och fira mig en andra gång så att hon kunde vara med, vilken superbra idé. Alltså, jag älskar att fylla 60 år flera gånger och bli överraskad på det här sättet.

Vilket gäng jag har omkring mig, kärlek!

Barnen hjälpte till att dra upp båten för vinterförvaring, det gick på nolltid när alla hjälptes åt.

I present fick jag en airfryer och ett spel.

Hela eftermiddagen försökte vi lista ut vem som var mördaren.

Vi satt både ute och inne och försökte klura ut vem det var som hade tagit livet av den stackars bröllopsgästen, däremellan var vi tvungna att ta en promenad för att rensa hjärnan.

På kvällen gjorde vi pizza, alla hjälpte till runt grillen.

Min 70-tals ficklampa kom till användning, den har nog inte används sedan dess.

Det blev så gott med pizza, särskilt med lite bubbel till.

Tanken var att vi skulle airfrya camenberten efter middagen, men alla blev så proppmätta att vi åt det till frukost i stället.

Med både camenbert och äppelpaj i magen tog vi en tur i skogen för att leta svamp.

Vi hittade inte en endaste lite kantarell, men däremot fann vi slånbär och plockade flera liter av dessa.

Jag är fortfarande rörd och tacksam, vilken helg det blev, den bästa på år och dag enligt mig!

När jag klev upp i morse kände jag mig både ruggig och kall, det var dags för en brasa och krypa ner under den varma filten.

Hela september har känts mer som sommar än höst, med temperaturer helt utöver det vanliga, vilket för min del har varit helt underbart, tids nog blir det kallt och mörkt. Men vad passar bättre till det blivande höstrugget än ett gott rött vin till en vällagad mustig köttgryta? Här kommer ett vintips; Plateau des Chênes 2023, nyanserad, kryddig smak med inslag av fat, björnbär, viol, plommon, vitpeppar, svarta vinbär, lagerblad och lakrits. Serveras vid cirka 18°C. Det kostar 189 kr, lite dyrt, men ack så gott.

I förra veckan släppte vår diskho taget om marmorbänken i köket med ett jättebrak och vips kunde vi inte använda vasken. Vi hämtade hem verktyg från landet och köpte fog som behövdes för att kunna reparera zinken. Patric satte sedan genast igång att reparera det, kruxet var bara att vi inte kunde använda vattnet eftersom vattenlåset skruvats isär så därför bestämde vi oss för att gå ut och äta en bit mat, det blev indiskt.

Jag älskar samosas, förr tillagade jag det titt som tätt men nu var det ett tag sedan, men efter det här besöket fick jag blodad tand igen.

Jag har verkligen lyckats få en fullträff gällande min fysioterapeut, han är toppenbra. Han är otroligt kunnig och insatt och går noga igenom min sjukjournal och kollar av med mig om något nytt skett. Vårdcentralen fortsätter att utreda, alla blodprover jag tagit ser väldigt bra, nu väntar jag på nästa åtgärd.

Hör jag ordet äppelpaj på hösten börjar det genast vattnas i munnen, det är en av mina absoluta favoritefterätter, det är dessutom enkelt och lätt att göra. När vi bodde i villa hade vi flera äppelträd och hade även det på gamla landet, men numera har vi inte en tillstymmelse till fruktträd på landet och det sörjar jag verkligen över. Jag skulle gärna vilja ha ett, men planterar jag det nu lär det ju dröja länge innan det ens blir en liten knopp på det trädet.

I morgon blir det landet, längtar.

Man kan ju inget annat än att njuta av de sista knallgula och maffiga solrosorna, de är så vackra och lite udda i all sin skönhet.

I veckan som gått träffade jag min nya läkare på vårdcentralen, jag blev glatt överraskad över hans engagemang, det är inte ofta man möter det. Han tog sig tid med mig och hade varit i kontakt med min sjukgymnast innan mitt läkarbesök, den sistnämnde tror nämligen inte att mitt problem är i höften utan i ländryggen. För mig kändes det ganska logiskt, för när sjukgymnasten petar med lätt tryck på vissa punkter på ryggen flyger jag upp i taket av smärta. Var det här landar i vet jag inte, men jag hoppas att de hittar grundproblemet, så att man kan göra något åt det.

Tidigt i morse anlände vi till landet, jag startade på en gång med att bre smörgåsar och koka kaffe till alla som skulle delta på städdagen. Patric greppade röjsågen och hjälpte till att fixa i området.

I går blev det en helkväll på Kungsholmen med bland annat ett restaurangbesök på AG med våra vänner.

Inte så vanligt med en rejäl morakniv till bords.

Jag och Eva bestämde oss för ostron till förrätt.

Killarna ville pröva Wagyubiffen, världens mest exklusiva nötkött.

Här ligger den lilla unika köttbiten efter att blivit svedd på magen.

Mja, kort och gott övervärderad!

Huvudrätten gick i köttets tecken och pommes fritten var hantverksmässig och god.

Hur mycket jag än tuggade och smakade på köttet kunde jag för mitt liv inte skilja kossorna åt från de olika länderna, det var jättegott, men vilken kossa som tillhörde vilket land där gick jag bet.

Jag gillar verkligen att gå ut och äta på restaurang och uppleva något nytt. AG levererade med säkra kort, kött och pommes, vad kan gå fel? Men jag tyckte nog att det blev en smula tråkigt, jag saknade det där lilla Wowet!

I kväll blir det till att basta och mysa på landet, det är alltid lika skönt att vara här.

Ja, jösses vart tog tiden vägen? Tvillingarna fyller 25 år i morgon, denna stora händelse firade vi redan i går. Vi började med en utflykt till Lill Jans skogen, vid Östermalms IP. När barnen var små bodde vi på Gärdet, deras förskola brukade hålla till vid Uggleviken där de hade Mulleutflykter. Det blev nostalgi och såklart hade vi tagit med oss deras kåsor från den tiden, förr blev det en kopp varm choklad i dem, men den här gången blev det kaffe.

På eftermiddagen blev det ännu mer kaffe och en bit tårta, som vi köpt på Haga tårtcompani. Jag gillar verkligen deras tårtor, bästa konditoriet i stan. Det blev såklart också presentöppning för trion.

För det är inte bara tvillingarna som fyller år, utan det gör också Corinnes kille Simon, han blir 26 år.

Till förrätt önskade de sig bruscetta med getost och ruccola. Till huvudrätt friterade Patric koreansk kyckling, såååååå himla gott.

Dagen blev jättelyckad, en kombination av att röra på sig, äta gott, spela spel och dricka bubbel, kan det bli så mycket bättre?

I dag tog jag och Patric bilen till Drottningholms slott, vi hade med oss picknick mat och njöt av det fina vädret, lika bra att passa på innan det riktigt höstiga vädret börjar.

När Trump blev president i USA har jag stundtals på ett nästan ohälsosamt sätt följt Amerikansk politik. Det beror nog mest på att jag blir så förfärad över vad de republikanska nickedockorna slänger ur sig i tid och otid, detta hat och ljugande är nästan mer än man klarar av. Om Trump blir president igen så kommer det inte bli som när han blev vald 2016, då var han gravt oorganiserad och hade dessutom några vettiga personer runt sig. I dag ser dagsläget inte lika ljust ut, för nu verkar det som att det finns en plan för övertagandet ”Project 2025”. I den planen står det att ”Nästa konservativa president måste… avlägsna alla uttryck för sexuell läggning och könsidentitet, mångfald, rättvisa och inkludering, genus, jämställdhet, genusmedvetenhet, abort, reproduktiv hälsa, reproduktiva rättigheter… ur varje myndighetsföreskrift, kontrakt, bidrag, reglering och lagstiftning som finns.” Det vi vet är att åtminstone 140 personer har ingått i ”Project 2025” varav 20 tjänstemän utsågs av och arbetade nära Donald Trump under hans tidigare år som president. Att Trump förnekar att han är inblandad i dokumentet, ser jag som ytterligare en LÖGN.

Som kontrast till Trump klev Kamala Harris in på scenen med ett leende på läppen och en framtidstro. Demokraterna har dessutom hittat ett nytt sätt att uttrycka sig på när republikanerna säger märkliga saker. ”Wierd,” ett ord i all sin enkelhet, som dessutom gör Trump helt galen, genialiskt!

I en intervju 2021 sa JD Vance att demokraterna som vill styra landet är en grupp barnlösa ”cat ladies” med eländiga liv, som vill att resten av USA ska ha det illa. Han syftade bland annat på Kamala Harris, som själv inte har några biologiska barn.”Cat lady”, på svenska en katt-tant, innebär en kvinna som sitter ensam hemma och är omgiven av sina katter istället för att ha skaffat sig en familj.

Blev oerhört glad över Taylor Swifts ”cat lady” känga på instagram och att hon även uppmanade sina fans att registrera sig för att rösta, vilken rysare det här valet kommer att bli.