Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Nu kööör vi kör

Nope, för tillfället är jag inte ute i kvarteren och visar upp min nuna, om jag inte måste. Förutom att jag är albylvit i ansiktet samt resten av kroppen efter den här sommaren, toppar jag numera det hela med ett illrött öga. Jajamän, vageln från hell vägrar försvinna, fastän jag ber den allra ödmjukast att dra.

Suck, den här hösten inleddes inte bra.

Yngsta dottern provsjöng häromdagen, tanken är att hon ska börja i kör. Allra först ville körledaren kolla upp om hon var alt eller bas. Efter testet sa han att hon kunde sjunga både lågt och högt men framför allt var hon tonsäker.

Minsann…det kan hon inte ha ärvt i från mig i alla fall.

Snart ska jag och min lilla näktergal iväg till kören. Som tur är ligger den runt hörnet. Jag ska nog föreslå att vi ska joddla upp rösten medan vi tar oss dit. Om hon nu skulle tycka det är en bra idé.

Under tiden hon är borta ska jag förbereda en saffransfisk som ska in i ugnen. Den såg förövrigt väldigt smarrig ut redan nu och då är det inte ens i ugnen än. Fisk är gott! Passar bra att äta på en onsdag också.

Ha det fint.

Ciao!

Nya promenadmarker

I morse tog jag en riktig bensträckare och andades in en stor skopa havsbris, det var precis det jag behövde denna härliga tisdag. Skönt att komma ut och samtidigt njuta av den fina utsikten, för fint var det verkligen.

Det är inte var dag jag har den här utsikten när jag är ute och nöter grus. Det är verkligen fint i Saltsjöbaden. Jag älskar deras närhet till havet. När jag gick omkring bland de gigantiska villorna (förlåt chatåerna) drömde jag mig bort, tyvärr vaknade jag ganska omgående till liv när talboken pockade på min uppmärksamhet och blev så där spännande att inte ens jättevillorna fick mig ur gungning.

Jag promenerade på med ”Häxan” i hörlurarna och fortsatte att titta på alla båtar som låg i hamn, den ena större än den andra. My god så mycket pengar som ligger i spat och skvalpar.

Segelbåtarna såg nästan löjligt tillrättalagda ut där de låg och guppade i havsbandet, raka pinnar som skumpade i takt på havets våg.

Nöjd och belåten med mina reflektioner av denna vistelse begav jag mig hemåt till den södra sidan av stan. Alltid kul att se något nytt.

Ha det fint!

So long, så länge.

Ett gott middagstips

Näe, det här vädret blir man ju inte pigg av, känner mig mer som en halvdöd zombie än mitt vanliga klarvakna jag. Mestadels av dagen har gått åt att sitta i möte, lagom upphetsande måndag med andra ord.

När jag i sista minuten sladdade in vid vår affär bestämde jag mig för att köpa hem kallrökt lax. I kväll är det jag som bjuder på en krämig pasta med rökt lax.

Krämig pasta med kallrökt lax

Pasta

1 st gul lök

3 st vitlöksklyftor

2 dl crème fraiche

150 g naturell färskost

300 g kallrökt lax

dill

Saft från 1/2 citron

Nymalen svartpeppar

Gör så här: Koka pastan enligt anvisning. Hacka löken och stek den tills den blir genomskinlig. Riv i vitlöken. Häll på crème fraiche och färskosten. Låt det småputtra en stund. Skiva laxen i tunna skivor och blanda i hop den i pastasåsen. Strö över dill och pressa i den halva citronen. Avsluta med att dra dra ett par varv med pepparkvarnen över pastan.

Serveras med riklig mängd parmesanost.

So long, så länge.

Drag under galoscherna

Jag ser inte klok ut på vänster öga, en ny bomb-vagel har dykt upp och ställt till det för mig. Med jämna mellanrum dyker det upp såna som från ingenstans och voilá är det som en nagel i ögat. Alltså, gud giv mig styrka, vad jag hatar denna bula från hell.

Igår kväll efter middagen fick jag lite annat kul att vila vagel-ögat på. Tre gymnasister höjde partytemperaturen rejält i vardagsrummet när de bjöd på dans och sång.

Jag älskar att ha huset fullt med barn, ungdomar och vänner, det är livet på en pinne. De kommer och går lite hur som haver och en del passar samtidigt på att sova över. I natt var det yngsta -och mellandotterns kompisar som blev kvar över natten.

Om en stund blir det hemmagjord pizza som min halvitalienare till make lagar med stor kärlek. Sedan ska jag allt greppa tag i fjärrkontrollen och zappa in någon bra film.

Ha en fin kväll på er!

Ciao!

Souse vide in action

Hörrni, det här med att använda sig av sous vide till matlagningen blev ju en riktig hit. Min man fick en i födelsedagspresent för någon vecka sedan. I går blev det dags att inviga den.

Jag lovar, köttbiten som jag stoppade i munnen var så mör och god att till och med visdomständerna jublade av lycka längst bak i över- och underkäken.

I kväll ska vi göra kyckling fajtas i vår sous vide, det vattnas redan i munnen på mig.

Jag längtar efter alla mustiga köttgrytor, som ska tillverkas under hösten, för att inte tala om alla ljus som ska tändas på kvällarna. Lite försmak fick vi allt i går, då blev det tända ljus för hela slanten och hur mysigt är inte det?

Sedan har vi ju tyvärr medaljens baksida av hösten också. Nästan alla i familjen har känningar i halsen och är lite halvvissna.

Det blir till att pressa några citroner och kanske en och annan ingefära också. En shot av det blir nog inte så dumt.

Ha en fin kväll!

Ciao!

1 September

Nämen höst…

Och äntligen fredag!

Trevlig helg!

So long, så länge.

Melania Trump och Sveriges längsta ben

Det här med vilka kläder man sätter på sig på mornarna är inte särskilt lätt numera, på morgonen brukar det vara ganska svalt för att senare under dagen bli varmare. I dag var vädret ganska förutsägbart med tanke på det smattrande ljudet på fönstret.

Men likt Melania Trump när hon äntrade katastrofområdet i Texas i sina skyhöga ormskinnsskor funderade jag på vilka av mina snyggskor jag skulle ta på mig i regnet, men nja… ett litet problem uppenbarade sig ganska omgående, jag har mina begränsningar gällande det högklackade, jag kan nog påstå att sådana inte existerar i min garderob alls. Dessutom…orm på fötterna? Mja, det är nog lite väl magstarkt även för min del.

Dessa regnunderverkare blev kanske lite mer högskaftade än de som Melania hade på sina tossingar. Visserligen duggade det bara på den södra sidan, till skillnad från stormen Harvey som Melania med sina ormstiletter vistades i. Och med tanke på allt vatten och de byiga vindarna kanske hon skulle valt krokodilskor ändå.

Apropå mode så kom mellandottern in genom dörren häromdagen och visade upp en jättereva i sina jeans. Jag kan inte påstå att jag vet vad som hade hänt, men jeansbenet fladdrade som en frisk fläkt i vinden. Två sekunder senare hade hon piffat till det andra benet också.

Förutom att mellandottern antagligen har Sveriges längsta ben, så funderade hon på om hon kanske kunde bli en ny trendsättare i och med detta. Tja, varför inte med tanke på att det är många som går runt med hål i byxorna. Det mest märkliga är att man faktiskt köper byxor med stora hål i. Men å andra sidan när jag var ung på 80-talet köpte man tröjor/blusar med axelpuffar som man nästan inte kom igenom en ytterdörr med. Modets nyck med andra ord.

Ha det fint!

So long, så länge.

Glassigt värre

Vilken fin dag vi haft på den södra sidan av Stockholm, det har både varit varmt och vindstilla mest hela dagen. Det firade jag med en glass.

Läste i tidningen att det är 155 år sedan vi haft en kallare sommar än denna. SMHI flaggar tydligen också för att det kan bli samma väder till nästa sommar, hm, det lät ju inte så kul.

När jag kom hem på eftermiddagen blev jag jättesugen på en kopp kaffe och började genast rota runt i köksskåpet efter kaffefilter. Upptäckte ganska omgående att min man tagit det sista… utan att ens meddela mig, grrr. Jag löste det hela med lite hushållspapper, men jag kan ju inte säga att kaffet smakade lika gott som det annars brukar göra.

Allt var inte av ondo för jag fick trevligt sällskap av mellandottern och hennes vän. För någon vecka sedan började hon i första ring och hon verkar ganska nöjd med att börja i gymnasiet, de flesta lärare verkar bra också så det känns ju skönt. I går satt hon i köket med flera mattetal som omöjligt gick att lösa, enligt mig.

Tvillingarnas matte ska vi inte ens tala om…Den här terminen och nästa har de tagit extrakurser i både matte (matematik 5) och engelska (engelska 7) De får högre meritpoäng när de söker till högskolan om de har dessa kurser med sig i bagaget. Det och att yngsta dottern får betyg i år bäddar för en hel del plugg framöver.

Ha det fint!

Ciao!

Svart trumpetsvamp och annat gott

När äldsta dottern hastade ner till köket i morse sa hon plötsligt rakt ut att hon vara sugen på att ta en tur i skogen och leta svamp. Mållöst tittade jag på henne och undrade vart det kom ifrån. Snabbare än fantomens skugga tryckte jag in henne i bilen och for iväg som en slips på vägen, hon skulle definitivt inte hinna komma på andra tankar…

Vi kunde dock konstatera att det skulle kunna behövas ett rejält uppfriskande regn för att det ska bli lite mer fart på svampen, de var en aning torra. Detta gällde inte enbart svampen, hela skogen kändes torr och frasig i sin helhet.

Som tur var lyckades vi med konststycket att hitta ett par svarta trumpetsvampar. De är en av mina favoritsvampar. De smakar himmelskt när man smörstekt dem, mmm.

Förutom dem hittade vi även ett par trattisar och en (1 st) Carl-Johan. Nöjda med dagens svampfångst övningskörde dottern hem.

Så skönt att komma ut på en naturtripp igen och denna gång med en svampkorg i högsta hugg.

Jag ser fram mot fina härliga höstdagar när trattkantarellerna dyker upp på riktigt. Då kommer jag att mer eller mindre kasta mig över skogens bruna guld, de skulle lätt behöva överfallslarm när jag är i närheten av dem, hehe.

So long, så länge.

Metallrör och en och annan make over

Helgerna går verkligen i rekordfart, jag hann knappt blinka förrän den här var över. Vädret har som tur är varit på vår sida, både varmt och vindstilla. Den här helgen har varit en härlig kompott av lite allt möjligt.

Mellandotterns kompisar har hängt här hemma hos oss och vi fick nöjet att umgås med dem under lördagens grillkväll. Vi har övningskört för fullt och varit ute på hajk och sist men inte minst har vi firat min mans födelsedag. Eftersom det var han som fyllde år så var det han som bestämde födelsedagsmiddagen. Det blev kräftor och lite andra tillbehör och det var ju lätt ordnat.

Ett tips till kräft/räk-serveringen: Gör ett citronbad till fingrarna, om man nu inte råkar ha våtservetter tillgängliga. Det luktar både gott och känns fräscht. Jag tog bara en skål med vatten och la i ett par skivor citron, done.

För ett par år sedan satte vi in bergvärme i huset, det medförde att vi har jättefula metallrör som tittar fram lite här och var i huset. Nu äntligen har jag lyckats måla klart det sista i det ena vardagsrummet. Rören är ju inte direkt korta heller, utan långa och fula och jätteskrangliga, något man lätt kan vara utan. Nu är de som sagt var vita och de försvinner mer in i mängden.

Jag har skalat bort en del onödiga prylar i vardagsrummet också, för att ge det en mer luftigare känsla. Nu när de fula rören blivit vita blev jag mer än nöjd över resultatet.

Nu återstår bara mellandotterns rum. När hon och yngsta dottern bytte sovrum framträdde rören mer i hennes rum. Yngsta dottern hade nämligen ett stort skåp som skymde sikten för dem, men det har inte mellandottern.

Rummet i sig skulle också behöva få sig en rejäl make over, nya tapeter och något fina tavlor på väggarna. Sakta men säkert kanske det händer något av detta framöver.

Ha det fint!

So long, så länge.