Författare: lamatrona

Jag har suttit på min kammare och funderat en hel del på olika  julklappsförslag  och kom plötsligt på ett till yngsta dottern.

Ni som var med på 70-talet kanske minns att det fanns olika tryck på T-tröjorna, som: ”Spola kröken”, ”Kyrkans ungdomskör”,  ”Öl byggde denna vackra kropp” och ”Ät mer gröt!”.

Det var då ett liljeholmens tändes.

Varför inte trycka en T-shirt till yngsta dottern där det står: ”Ärtsoppa byggde denna vackra kropp”.

Jag gissar att hon skulle bli stormglad över en sådan fantastisk genomtänkt julklapp.

Jag känner mig så full av julklapps-idéer . Förslagen duggar tätt, det ser ut att  bli ett kanonår gällande alla julklappsorgier.

Fantasin har dessutom tagit sig till nya höjder, eller inte. Det här förslaget ligger i alla fall på topp ett, ett tag till.

Här sitter jag och funderar på om jag ska ta ner adventspyntet och damma av det eller om jag ska vänta till lite senare i veckan. Det som verkligen tar emot är att jag måste in i kattvindarna och leta rätt på allt. Det känns inte jättelockande.

Jag är även lite orolig för min ehhh, astma. Jag kan bli jättedålig av att krypa omkring där på alla fyra i de mörka, kalla och dammiga utrymmena. Jodå, det har jag hört att man kan bli…väldigt sjuk.

Dessutom är kattvindarna fyllda till bredden med allt från gamla gunghästar till saker som barnen kanske vill ärva senare i livet, eller inte.

Jag kom och tänka på denna jättefula lampan som står längst in i ett av hörnen på kattvinden, den har nog stått där ända sedan vi ärvde den en gång i tiden. Använder vi den? Nä. Kommer barnen att vilja ärva den? Högst osannolikt.

Plötsligt lät det inte särskilt lockande att gå upp och hämta adventssakerna. Nä jag tror bestämt jag skjuter upp det hela, det får bli en annan dag.

Desto mer lockande framstår bilden av att  sitta framför morgon-brasan och filosofera, det låter däremot inte lika dammigt.

Nu ska jag se till min sjuka son som ligger nerbäddad i sängen, honom kommer jag garanterat pyssla om i dag. Stackaren kräktes precis innan han gick till sängs i går.

I morse när jag tittade till honom verkade han redan vara på bättringsvägen, så det finns hopp om livet.

Förhoppningsvis blev han sjuk av något han ätit och att det inte är vinterkräksjukan. Jag håller tummarna.

So long, så länge.

Det här är det tredje året som jag har letat efter ett par vinterfodrade stövlar. I dag fann jag dem.

Under åren har jag avfärdat många eftersom de inte har hållit måttet.  Antingen har stövlarna inte haft tillräckligt högt skaft eller så har de inte varit fodrade.

Jag har ”prinsessan på ärten”-fötter, på riktigt, därför kan jag inte sätta på mig vad som helst, utan det måste vara ett par riktigt über-sköna skor, annars får jag skavsår precis överallt.

I vår familj har även yngsta dottern ärvt den egenskapen, de andra har riktiga Hobbit-fötter, alltså inga känsliga fossingar alls. Vilket jag hellre hade föredragit.

Nåväl, Jag är så glad över dessa praktstövlar att jag har gått omkring och nynnat små trudelutter konstant hela dagen. Jösses vad lycklig jag är.

Jag kommer att vinka med tårna till alla som  jag passerar när jag hoppar i mina nya stövlar och tar den första promenaden, jag längtar redan.

Men allra först ska jag smörja in hela härligheten så att jag kan ta mig fram bland alla vattenpölar framöver. Mina nyförvärv kommer att bli så blanka, fina och feta efter det.

Arivederci  från mig och min nya skovän.

Min man gör de godaste pizzorna som finns, vilket han gjorde i går. Jag och resten av familjen vräkte i oss pizza som om vi aldrig sett mat förut. Då hade vi ändå grundat med ägg benedict till lunch.

Ärligt, jag trodde jag skulle spräcka en tarm efter den måltiden.

Frukosten i morse blev väldigt återhållsam för min del, det fanns bara plats för en stor kopp kaffe. Vi får väl se om det blir någon utsvävning lite längre fram.

Yngsta dottern däremot blev mycket upprörd över att all frukost-ärtsoppa var slut. Jag bestämde på stående fot att göra en jättesats och frysa in.

Härmed lovar jag dyrt och heligt  att jag kommer att bättra mig på frukost- fronten från och med i dag.

Se hur glad min lilla ärtsoppe-lover blev. Hon riktigt strålar…

Jag älskar dessa härliga bruncher som vi i bland gör på helgerna. Min favorit är ägg benedict, antingen den med lax eller som i det här fallet med bacon.

Som ni kan se är det många i familjen som är sålda just på den rätten och jag har full förståelse för det.

I kväll har min man läxläsning med barnen samt barnens kusin. Själv har jag en light läxläsning med yngsta dottern. Hon och jag ska träna engelska glosor.

Efter det har jag tänkt titta på någon bra film och mysa lite i soffan.

På återseende!

I går kväll var vi bortbjudna på middag hos våra goda vänner som inte bor så långt i från oss. Eftersom de bor hyggligt nära var det  skönt att kunna promenera både dit och hem.

Tyvärr  tog det inte många minuter att inse att jag hade de halaste skorna på mig . Det enda aber med det var att jag gick som en snigel medan de övriga marscherade på. Nåja, ingen fara skedd för jag kom välbehållen hem, alla benen på plats så vitt jag kunde se.

Kvällen i sig gick i rekordfart, det kändes som vi nyss kom dit för att sedan stå i deras hall och säger hej då.

Vi hade en del  catching up att ta igen.

Kvällen kunde inte sluta bättre. Värdinnan bjöd på en bit citronkaka som var to die for. Hade det inte varit för att vi var bortbjudna hade jag nog slickat upp det sista på tallriken.

Vilken grym bakande värdinna hon är min kära vän.

Under eftermiddagen var jag var ner till torget i centrum och köpte med mig hem en Amaryllis med tre blomskott på, den ser riktigt fin ut.

Barnen påpekade att det snart är den första advent, faktiskt redan nästa söndag. Jag gapade som en guldfisk en hel minut, milda makaroner vad tiden springer iväg. Hejda den!

Jag passade på att tända några ljus i köket och gjorde mig en stor kopp kaffe och satt och njöt av lugnet.

Plötsligt hörs värdens smäll,  jag flög upp ur köksstolen och undrade förskräckt vad som hänt. Med hjärtat i halsgropen sprang jag ut till vardagsrummet. Min man kommer emot mig, han spelar samtidigt in mig  på video när jag skräckslaget kommer springandes. Fnissandes visar han upp videosnutten på mig när jag förstått vad som hänt.(jättekul) Tydligen råkade han komma åt tältsängen som stod vid soffan, den landade med ett jättebrak på trägolvet.

Herregud, vilket oväsen.

Just nu sitter jag inte och njuter av stämningen i köket, min puls är fortfarande uppe i högvarv. Så där ja, nu är man tillbaka i det riktiga livet igen.

Det kommer även att bli  hämnd på min man, lita på det…

I dag fick jag totalt hjärnsläpp. Jag och mellandottern åkte iväg för ett läkarbesök i stan. När vi väl satt på pendeltåget insåg jag till min förfäran att vi skulle ha varit hos läkaren för 10 minuter sedan. Den paniken. Den arga dottern. Den skamsna mamman. Det hålet i plånboken som det här kommer att ge.

Till råga på allt så spöregnar det.

Nu har vi äntligen lagt detta bakom oss och kommer i stället att fokusera på den kommande Nacho-kvällen. Det kommer att bli ”all in”med extra allt.

Vem kan motstå det?

Det bästa av allt är att vi har finbesök av våra goda vänners barn som ska sova över. Mysigt att få rå om dem igen.

Jag och äldsta dottern brukar åka iväg och shoppa tillsammans. Jag älskar shoppa med dem alla, men allra roligaste är det att shoppa med äldsta dottern. För hon är den enda som verkligen uppskattar mina klädråd.

Om jag ens försöker visa mellandottern något snyggt ratar hon allt på stubben, det spelar ingen roll vad det än må vara. Allt som jag trollar fram är fult, enligt henne.

Tänk så olika de är…Gällande klädråd.

Annars är de otroligt bra kompisar dessa två. Jag skulle nog vilja påstå att barnen är väldigt tajta med varandra, även om det skiljer 6 år mellan tvillingarna och den yngsta.  De umgås mycket och gör roliga saker ihop, vilket jag är mycket stolt och glad över.

Visst, ibland håller de på att riva ut ögonen på varandra, men det brukar snabbt lägga sig. De orkar inte vara arga eller sura på varandra särskilt länge, för det tar alldeles för mycket tid och kraft.

Barnen gillar att  ha kul, drama och tjafs är inget för dem

All kärlek till mina underbara barn.

Snart är det dags att dra på sig regnjackan och bege sig ut i regnet. Jag kan inte påstå att jag är särskilt sugen. Tyvärr kan inte storhandlingen uppskjutas, det är bara att bita i det sura äpplet och hoppa in i bilen och susa iväg.

Jag har fått order om att det ska vara god mat i kväll och att jag absolut inte får glömma bort att köpa deras favorit snacks. Självklart glömmer jag inte bort sådana viktiga saker, jag tar det på största allvar. För vad vore en fredag eller lördag utan snacks? Jag bara undrar…

Ha en riktigt fabulous fredag på er!