Författare: lamatrona

Saker och ting går verkligen snabbt ibland, som beskedet vi fick på förmiddagen. Yngsta dottern blev antagen till den nya skolan. Av alla de 160 personerna som också erbjöds platsen var vi först på bollen. Herregud, hur ofta händer någonting sådant?

Sedan kom nästa överraskning: Hon börjar i den nya skolan på tisdag eller onsdag i nästa vecka. Vi ba…Ehh, så snart?

Nu sitter vi här i chock och försöker att hålla hakorna på plats och det är inte det lättaste kan jag säga.

Eftersom det går undan med skolbytet så är det minst 1 miljon saker som måste göras för att allt ska klaffa. Blanketter som ska skrivas och diverse mail- korrespondenser som ska skickas fram och tillbaka.

Dottern som för övrigt är en försiktig och blyg viol är något bekymrad och det är med all rätt. Vi vet inte mycket om den nya klassen eller för den delen skolan.

”Vi vet vad vi har, men vi vet inte vad vi får.”

Nu får vi lov att ta oss ur vår comfort zone och prova på något nytt, även om det är jätteläskigt.

Arivederci!

I går eftermiddags fick vi mail från en ganska nyöppnad skola som undrade om vi var intresserade av en plats för yngsta dottern. Mailet var rätt förvirrat så när vi till slut förstod att inte bara var hon som fått samma besked utan 160 styckna till blev vi bra snopna. Vi har tackat ja till erbjudandet men med tanke på att vi inte är ensamma om att söka platsen, så är inte hoppet så stort att hon får den.

Jodå, första lucköppningen är avklarad för både den vanliga adventskalendern och den med choklad i. Dessutom fick julkalendern  väl godkänt och det var väl tur.

En mycket koncentrerad julkalendertittare.

Vi har även fortsatt att smaska i oss våra goda saffransskorpor, de gick även ner till frukost. Mmm…

Yngsta dottern undrade om jag kunde  köpa en liten gran till henne som hon kan ha i sitt rum. Ingen dum idé tänkte jag. Hon har nämligen masstillverkat en hel del julpyntspryttlar under veckan, dessa kommer att bli som klippt och skurna i hennes gran.

Jag får lov att skrida snabbt till verket, innan hon ångrar sig angående granen.

Hej hopp, ha det gott!

Med hjärtat i halsgropen och med darrande ben sitter jag här hemma och återhämtar mig efter dagens bilutflykt.

Jag kom åkandes med bilen på väg till affären och utan någon som helst förvarning klämmer sig en Skodabilist in sig mellan mig och bilen framför, alldeles för nära mig. Beredd som jag är på alla tokigheter i trafiken saktar jag in och håller långt avstånd. Jag hinner inte åka många meter förrän Skodaägaren plötsligt vinglar iväg på fel körbana. Framför honom kommer en stor lastbil åkandes. Precis i sista sekund kastar sig skodachauffören in på rätt sida av vägen igen, i full panik.

Som tur var var jag uppmärksam och höll avståndet så jag behövde inte bromsa särskilt mycket när detta inträffade.

Den äldre farbrorn kan tacka sin lyckliga stjärna att det gick bra, det var verkligen på håret att han och hans lika gamla passagerare inte strök med, det hade kunnat bli en rejäl krock.

Minst sagt en omtumlande dag. Men det rådde mellandottern genast bot på med lite hårfix.

Numera kan jag även titulera mig hårfrisör. Kanske jag ska börja ta betalt också, svindyr kommer jag att vara såklart, hehe.

Ha en fin kväll!

I dag slog det plötsligt till och jag blev mer eller mindre blind på nära håll. Jag var tvungen att åka och köpa mig ett par läsglasögon. Tills nu har jag  varit lyckligt lottad med bra syn, jag är ändå 50+ så det var kanske dags att införskaffa mig någonting myndigt på näsan.

De som jag köpte i all hast blev däremot inte ett lyckat inköp, inte på långa vägar, men de uppfyller sitt behov.

Jag har faktiskt suttit  framför datorn och fnissat för mig själv. Just nu känner jag mig lite som Leif GW Persson. Glasögonen har åkt upp och ner som en frisk fläkt på pannan och däremellan har jag ryckt av mig dem med yviga gester, mycket LGWP.

Käck? Nä, det är nog inte rätta ordet…

Jag har andra bekymmer också. Jag har fått skoskav av mina nya stövlar, dessa fotriktiga och sköna stövlar som de faktiskt var i början har nu börjat tära på mina prinsesstossingar. Bedrövat har jag satt på olika skoskavsplåster vilket också har hjälpt en del.

Efter att ha funderat ett tag frågade jag mellandottern, som har något större fötter än jag, om hon möjligtvis kunde gå in mina stövlar en aning. Jodå, det kunde hon. När skolan var slut kom hon instörtande i hallen och slet av sig dem och visade upp sina sönderskavda hälar.

Suck, inte ens hennes fötter klarade av dem och då har hon ändå riktiga Hobbitfötter.

Det är tur att jag har ytterligare en dotter med ungefär samma skostorlek. Jag ska försöka förmå även henne att gå ut och promenera runt med mina stövlar.

Här är ytterligare en anledning till att ha flera barn att välja på…

Äldsta dottern frågade lite apropå om jag visste vad hon skulle göra på sin 18:års dag. Med hjärtat i halsgropen och funderingar på min egen 18-års dag svarade jag tveksamt: -”Nä, vadå?” Hon svarade:  -”Ge blod”.

Jag älskar när jag blir sådär genuint  överraskad och samtidigt så lättad.

Det är inte helt lätt att vara tonårsförälder särskilt inte nu när deras argument blir allt vassare och mer genomtänkta än tidigare. Vid dessa tillfällen kan jag bara älska min dåliga hörsel. När någon ”argumenterare” sätter igång lägger jag benen på ryggen och motionerar i väg till spisfläkten med vederbörande hack i häl. Väl på plats  drar jag på högsta fläktvarvet och hör sedan inte ett ljud. Jag ser munnen röra på sig men det är allt. Har ni inte prövat spisfläkten tidigare så är det att rekommendera, gäller även mindre barn.

Jag har hört att det finns tre sunda kärleksingredienser i barnuppfostran: Ramar och kramar och obegränsat med kärlek. Jag håller helt enkelt med, här är ramen…

Äldsta dottern har varit hemma från skolan hon har känt sig en smula svag. Hon har huvudvärk och ont i kroppen. Jag har bett henne vila och ta igen sig, men icke.

Med näsan över kemiboken har hon knappt haft tid till att äta lunch. Just nu känns det som Never ending story med alla skoluppgifter, men vi håller ut ett tag till.

Ha en skön kväll!

Barnen mailade in sina julklappslistor till mig under förra veckan. Och efter att ha läst sonens lista blev jag en aning lättad. Den listan gick snabbt att läsa igenom: pengar och presentkort.

Well, det kan jag lätt ordna.

De övrigas listor var lite längre….Eller rättare sagt mycket längre.

Jag och min man har inte riktigt synkat ihop oss angående barnens klappar. Jag vill gärna att han är med på tåget när det tas diverse beslut om de olika inköpen. Tyvärr anser han att allt som har med ordet shopping att göra är det tråkigaste han vet. Om det inte mot förmodan skulle finnas något elektroniskt med i bilden för då är han genast med på noterna.

Vi får helt enkelt ta en lunchdate  i veckan och reda ut ett och annat.

Då var det måndag och en hurtig och nyttig promenad står på programmet, särskilt efter denna voluminösa helg efter allt intag av både god mat och alla dessa efterrätter som obehindrat har störtdykt rakt ner i strupen.

Jag kommer att hålla till i varje skogsbryn eftersom alla är så trevliga i de områdena.

Vem vill inte börja sin vecka på det viset?

Ha en riktigt skön dag på er.