Författare: lamatrona

I flera år har min man försökt att övertala mig om att skaffa båt. Och helt ärligt har jag inte varit helt sugen på det, av olika orsaker. När diskussionen åter igen kom upp, började min man med operation övertalning igen. Den här gången lönade det sig för jag kände att jag började mjukna upp en smula.

Inte bara det, jag mjuknade upp så pass mycket att vi slog till på en båt redan i dag. Jag är inte helt klar över hur det hela gick till men vad jag kommer ihåg så stod vi där i båtaffären och gillade en av båtarna jättemycket och vips hade vi gjort affär.

Barnen och min man är jätteglada…jag är fortfarande inne i någon sorts båt-chock-dimma.

Nu har vi hela sommaren som väntar runt hörnet.

I går grillade vi…alltså den doften som sprider sig från grillen är helt oslagbar, den letade sig till och med in genom fönstret. Tyvärr var det helt kylslaget ute så vi sprang mellan grillen och köket.

Till slut tröttnade min man och riggade upp en termometer på grilllocket så han kunde se hur många grader köttbiten kommit upp till med hjälp av vår kikare.

Jamen är man gift med en Uppfinnar-Jocke så är man.

Det är synd att skumpan finns hemma i stan, annars hade den knäckts i kväll. Jag får leta fram något ur gömmorna som kanske är någorlunda likvärdigt.

För här ska det firas!

So long, så länge!

Glad påsk till er alla!

Varje år enligt tradition gömmer påskharen alla påskäggen i trädgården. Det är alltid lika spännande att gå ut och leta reda på dem, gäller stora som små.

I år hade påskharen lite bekymmer eftersom det finns en massa snö som vi tidigare varit ganska förskonade från. De godisöverfyllda påskäggen får ju för allt smör i Småland inte bli blöta, men det rådde påskharen bot på med hjälp av några plastpåsar. Jag älskar detta intelligenta djur.

Såklart har vi målat ägg och lekt en massa påsklekar, allt detta hör ju liksom till på påsken och man blir aldrig för stor för att leka, eller hur?

I år trappade vi upp äggrullningsleken en aning, ägget fick passera genom ett rör och det gjorde tydligen susen, i alla fall om man får tro sonen som vann.

För att inte tala om all frisk luft och motion som man får…

Jag önskar er en riktigt fin påskafton.

Det känns att det är lååångfredag i dag, kroppen känns som en hängmörad ryggbiff efter en natt med orolig sömn.

Den här  dagen har verkligen gått i snigelfart.

Redan vid lunchtid kom vi  till torpet på ön. Barnen var inte lika entusiastiska att hänga med ut men lockades dock av det stora godis -och matorgien som kommer att äga rum i morgon. Lyckligtvis för dem så är även gårdagens godis fortfarande näst intill  intakt.

Det kan ha att göra med att jag inte såg röken av en endaste kvast i går, var tog alla påskkärringar vägen? Försvann alla till blåkulla eller var det bara de från söder om söder som försvann dit? För hemma hos oss var de iallafall inte.

Ute är det vitt överallt ett typiskt aprilväder, ena minuten strålande sol andra minuten snö och minusgrader. I stugan är det varmt och skönt och vi har krupit upp i soffan och myst mest hela dagen.

Det känns jätteskönt att vara här ute på landet, det är så lugnt och tyst och jag njuter av varenda minut. Den bästa nyheten är nog att slippa kratta löven som jag hade tänkt ge mig hän åt denna helg, nämen oj så tråkigt.

Risken är tyvärr betydligt större att jag måste ta fram snöskyffeln och börja skotta mig fram här på ön, hur osugen är jag inte på ryggskott…

Det blir nog till att fortsätta stugmysa ett tag till, det är så mycket skönare och varmare här inne.

Ha det gott!

I går kväll när familjen åkte och storhandlade inför helgens firande så blev det en hel del inhandlat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det borde vara förbjudet för barnen att följa med till matvaruaffären…när vi kom ut ur butiken hade barnen krängt på oss alla möjliga sötsaker därifrån.

Min man som inte är lika luttrad och erfaren som jag i dessa sammanhang  lät dessvärre de små rackarna plocka på sig både det ena och andra och även det tredje.

Nu hoppas jag för guds skull  att alla traktens påskkärringar gör en visit hos oss för vi har kilovis med godis i beredskap. Kommer ingen finns det risk för barnens liv…En liten gissning är att barnen redan i går tänkte ut denna djävulska plan som gör det möjligt för dem att själva stoppa i sig denna ansenliga mängd sötsaker i dag, de är inte dumma de små liven.

Det här är bara början på utbudet…

Och julen varar intill påska…

I år ville inte yngsta dottern klä ut sig till påskkärring. Nä, hon bestämde sig i stället för att vara en hönsmamma, hehe. Sminkningen stod hon själv för. All in, kan man säga.

Dagen till ära kom även rabarberplantan ner i jorden. Vi hittade ett jättebra ställe i trädgården som vi satte ner den i.  När jag och sonen som bäst höll på med planteringen slog det plötsligt upp en gödselstank utan dess like, jamen urrk vad förfärligt det luktade.

Näst intill lite groggy stod vi där och svajade medans vi tryckte ner det sista av blandningen. Kogödsel är definitivt inte min grej och med tanke på sonens ansiktsfärg tror jag att han håller med.

Jag börjar svagt ana att vi kanske inte har helt rätt förutsättningar för att bli någon Mandelmann-familj men hoppet är inte stendött, än. Och som min far skulle ha uttryckt det hela, finns det liv finns det hopp. (Gäller i alla sammanhang.)

Jag önskar er en fortsatt trevlig skärtorsdag. So long, så länge.

Mellandottern har haft problem med sina knän en längre tid, närmare bestämt i ett år. Vi har varit runt på olika undersökningar utan att ha fått någon som helst klarhet över vad åkomman beror på. Tidigt i morse var det dags igen för ytterligare en undersökning, den här gången hos en fotspecialist.

Samtalet började väl  inte så där jättebra när han inledde med orden-”dessa fötter var de värsta jag sett.”  Den här mannen har alltså fötter som sitt arbete…dessutom…dagarna i ända.

Han förklarade vidare att hon hade väldigt många olika fel på dem och på grund av det så har knäna helt enkelt tagit stryk.  Sedan tittade han ner på dotterns gymnastikskor, suckade och berättade att det fanns forskning på hur urusla Converse är för fötterna. Även jag känner till forskningen, fotspecialisten och jag gav varandra en menande blick och förstod det där med tonåringar och modenyck.

Men å andra sidan kanske det kommer någonting gott ur det hela för dottern lovade att köpa ett par nya och mer fotriktiga gymnastikskor, kanske ett par Converse med högre skaft, suck!

Påsklov, hur underbart är inte det?

Barnen gick genast in i någon sorts  påskmood,  deras kroppar förvandlades till stora  geléklumpar och ingen av dem  har gjort många knop i dag, men det gör inget… för det var väntat.

Härligt med lite syskonkärlek så här i början på veckan.

I morgon är det dags att tvinga dem att vara lite mer aktiva, kanske med start att städa sina rum. Jag har även en hel del andra handfasta förslag att komma med, såsom utrensning av garderob och att försöka leta reda på make/maken till mina strumpor.

Jösses, vilken idéspruta jag är, jag blir nästan stolt över mig själv. Jag undrar om barnen också kommer att gilla mina förslag i morgon, hehe.

Ha det gott!