Det går bara inte att åka förbi en fiskaffär när man är hungrig. Särskilt inte när det finns så mycket gott att välja på.
Underbart att köpa med sig hem nyrökta räkor…och chiliaioli.
Jag värmde även upp ett par krustader och duttade i räkparmesanen, himmelskt gott!
Till denna aptitretare var det väldigt gott med ett glas kall Cava till.
Ja, inte går det någon nöd på oss inte. Värme, sol, lekande barn, skaldjur och ett glas Cava, vad mer kan man önska sig i livet?
Ha det fint!
Vi tog med oss fikakorgen och åkte ut på sjön eftersom vädret var både soligt och varmt.
Den själaglada äldsta dottern var till skillnad mot de små mer sugen på att åka tillbaka hem till stugan för att hålla liv med sina sociala kontakter på internet än vi andra. Vi lyckades till slut med konststycket att försöka få henne med på tåget med hjälp av en nybakad vaniljmunk och ett glas fläder -och jordgubbssaft, hon smälte helt.
De yngres glädje gick det definitivt inte att missta sig på.
Jag önskar dig en trevlig helg!
So long, så länge.
Oj, oj, oj, vad jag har saftat och syltat i dag. Nästan hela dagen har jag stått halvböjd över en saftflaska eller syltburk. Mellan de olika momenten tog vi båten till vår mataffär mitt över fjärden. Vi behövde glass och glödlampor, dessutom köpte jag med mig hem ett paket hallon så att vi kunde göra en rabarber- och hallonpaj för att förgylla tillvaron ytterligare.
Huslig är bara förnamnet på mig denna torsdag.
De här dagarna har vi lånat med oss 6-åringen till ön. Det är full rulle på de två damerna och ö-grannbarnet. De har lekt i ett, från att de vaknade i morse och kommer säkerligen att fortsätta tills de stupar i säng i kväll. Vi har också försökt hålla dem sysselsatta under dagen, de har fått några mindre uppgifter att utföra.
Vi överraskade också barnen med en godisjakt på tomten. Alltid lika uppskattat, särskilt när det var ö-fen som varit framme och gömt undan godsakerna.
Det är dags att ställa ner saften och sylten i källaren. Vi får se hur länge det räcker, känner jag mina sockersöta barn rätt så dröjer det nog inte särskilt länge förrän det tar slut.
Ha det gott!
Arrivederci!
Nu är hon hemma igen, hurra! Äldsta dottern landade på svensk mark i går natt. Vilken lycka att höra hennes glada skratt och lyssna på alla äventyr hon varit med om.
Det blev inte många timmar som spenderades hemma för den nyanlända dottern. Längtan till ön blev för stark. Den här tiden på sommaren är man ju inte särskilt sugen på att tillbringa tid i stan. Det är knappt en kotte hemma och den lantliga livet tilltalar mig så mycket mer.
Dottern som ligger en timma efter ( engelsk tid ) lagade sin egen lunch när vi kom ut till torpet. Hon tyckte vi åt alldeles för tidigt. Jag tittade snabbt ner på hennes tallrik och kände hur håret reste sig, jag utbrast -”har du stekt gurkan.” Stumt såg jag på hur hon lassade i sig den ena tuggan efter den andra -”Men”, försökte jag,-” är det här någon engelsk rätt, som du lärt dig tillaga?”
Där ligger den stekta gurkan på tallriken tillsammans med en riktigt knaperstekt lökbit. Hm, de kan inte ha många Michelinstjärnor i Wales, eller? Nåja, Storbritannien har väl aldrig varit känt för sin matkultur vad jag vet.
Det blir nog att avprogrammera dotterns Walesiska kost och satsa mer på den svenska nyttiga varianten. För jag förstod att det blev en hel del pommes frites som serverades även när det var ris-rätter.
Vi får väl se hur mottaglig hon kommer att vara framöver med kosthållningen.
Ha det fint!
So long, så länge.
Det har blivit ganska mycket storfix här hemma, man får ju passar på när jag ändå är hemma och väntar på äldsta dotterns hemkomst. Kylskåpet ekar läskigt tomt, förutom lite soja och en buljongtärning finns det endast en jättekastrull med fläder -och jordgubbssaft som just nu är på tillverkningsstadiet.
I går innan vi for hem från ön passade jag på att plocka med oss en kasse med fläder. Det var verkligen i sista minuten, blommorna var inte helt sugna på att sitta kvar på klasen.
Jag hittade detta recept hos en bloggkollega till mig, Fru Lilja. Här finner ni hennes supersmarriga recept och det bästa av allt är att det är en fortsättning som följer på fläder -och jorgubbsresten. Man kan nämligen göra sylt av det. Det kommer jag att göra härnäst, men först måste min saft stå och gotta till sig i två dygn till.
Yngsta dottern håller saften under sträng uppsikt.Det är hon som står för omrörningsmomenten. Jag vet inte hur mycket hon har slickat sig om munnen när hon rört omkring i grytan, men säkert är, att hon skulle behöva ett nytt lypsyl för att mjuka upp dem igen.
Dags att fortsätta anstränga sig lite mer.
Ha det bra!
So long, så länge.
På förmiddagen tog vi vårt pick och pack och begav oss till Arlanda.
Där mötte vi upp sonen som kom hem från sin 4 veckors Skottlandsvistelse. I morgon natt kommer tvillingsystern hem från Wales. Båda två har arbetat på vandrarhem i de olika regionerna, de har mest städat och bäddat sängar.
Sonen såg mycket nöjd och glad ut när vi mötte upp honom på flygplatsen. För att inte tala om mitt ömma modershjärta som slog ett jätteskutt när den förlorade sonen äntligen taxade in.
Han hann inte mer än hänga av sig ryggsäcken och kasta in resväskan i sitt rum förrän han störtade ut igen och träffade kompisar.
Då så, nu är ordningen återställd… igen.
Den yngsta dottern har varit ute och motionerat tillsammans med sin nya leksak.
Jag önskade att jag hade den orken och de krafterna i benen, men icke sa nicke. Ibland blir det visserligen några spänstiga promenader runt i grannskapet. Men när vi är på landet blir det nog mer kroppsarbete än motion, det börjar bli dags att ta tag i den biten också. Inte just nu men kanske senare…
Nu står det lite annat småkul på listan, tvätten som bara måste hinnas med innan vi åker tillbaka ut till ön igen. Det är dags att ägna sig lite mer åt den sysslan nu när jag har tvätthögar stora som Danmarks högsta topp.
Ha det fint!
So long, så länge.
Under alla år som jag och min man varit ihop, 25 år har han alltid avskytt att shoppa. Till viss del stämmer det fortfarande, men den senaste tiden har han förbluffat mig och i dag gjorde han det rejält.
I eftermiddags klämde vi ihop oss i bilen tillsammans med vår ö-granne och sa farväl till vår gamla trotjänare Kenny ( vår tvättmaskin ) på en återvinningsstation inte långt från oss. På denna sopstation så har man tagit återvinning på riktigt allvar. Det fanns ett helt magasin med prylar som folk slängt och som man nu kunde återköpa i butikerna. Det bör tilläggas att de även gör konst på återvunnet material eller hottar upp sakerna och säljer dem ganska dyrt.
När jag och ö-grannen strosade runt bland loppisfynden dyker plötsligt min man upp från ingenstans och visar upp ett gäng med fiskeprylar som han köpt.
Stunden senare flyger mina ögonbryn upp till nya takhöjder när han kommer ut från en annan butik med ett jätte-hockeyspel under armen. Jag stönar högt, och undrar hur i all fridens han tänkte där. Han fick knappt plats i butiken där jag och ö-grannen just befann oss i. Han backade ut och med ett leende på läppen och mumlade något om att han bara måste ha detta spel för det är ju Sverige mot Finland…. ehhh, ok…?
Men hörrni vet ni hur stort detta hockeyspel är? Det sväljer hela sommarstugan…med råge.
Det behövdes en fikapaus för att hämta sig.
Jakten fortsatte sedan vidare, jag letade efter ett par snygga beslag till mina ommålade nattduksbord så vi begav oss till en annan del av staden. Där fann vi inga beslag men däremot billiga perenner som vi köpte upp oss på. I kväll kommer det att stå plantering på agendan.
So long, så länge.
Mellandottern hon far och flänger runt. I förmiddags lämnade vi av henne på tågstationen där hon hoppade på tåget hem. Det vi glömde bort var att det är en aning knepigt att ta sig hem med tåg på grund av att de öppnar Citybanan den 10 juli. Hon var tvungen att byta till en buss i Bålsta för att sedan åka till Centralen. Därefter blev det ett byte till antingen tunnelbanan eller buss för att säkert ta sig hem till den södra sidan av stan.
På måndag åker hon vidare med sin nyinköpta bikini till Halmstad och är borta en vecka. Jag gissar på att hon hoppas på mer sol där än här.
Dagen började bra på ön, vi hade lite duggregn men det hindrade inte mig och ö-grannen från att knyta på oss våra gymnastikskor och bege oss ut på en promenad.
Medan jag stod väntade på henne fick jag syn på denna vackra blomma. Jag måste nog säga att den ser nästan lite overklig ut.
När vi vinkat av dottern och var på väg hem från järnvägsstationen fick yngsta dottern på minst 1 km avstånd syn en jättegodisbutik. I dag är det ju godisdag så vi sladdade in i denna sockerfabrik. Min man såg minst lika glad ut han.
Jag bara undrar, finns det verkligen någon i detta avlånga land som gillar denna stenhårda tennisbollsliknande tuggummibit? Nä, skulle inte tro det, i alla fall inte om man är rädd om sina tänder.
Det verkar vara uppehållsväder, bäst att passa på att få sig en nypa frisk luft.
Hoppas att ni får en riktigt skön kväll.
Killevippen på er!
Det blir ju kanske inte de gastronomiska rätterna som tillagas på landet. Vårt kök är litet och arbetsytorna nästan helt obefintliga. Därför är det inte direkt med glädje man ställer sig och tillagar något. Vårt kylskåp är inte heller i det största laget. Det blir att handla ofta och lite i taget och hur oekonomiskt är inte det?
Och förresten vem har tid att stå i köket på sommaren när det finns så mycket annat kul att göra.
Yngsta dottern beställde en A.B.E = avokado, bacon och ägg, till lunch och eftersom min man inte smakat på en undrade han nyfiket vad det var för något. Recept här.
Snart blir det till att grilla hamburgare. Jag gillar att vi grillar mycket, enkelt och otroligt gott. Jag har även några goda kalla såser på gång .
Nä, nu är det dags att sätta igång med lite förberedelser inför kvällens kokkonster.
Ha det bra och trevlig fredagskväll!
Jag blir så glad av lite värme och sol och eftersom vi har haft den kombinationen i dag har jag smilat hela dagen fastän jag målat lister. Medan jag slet i mitt anletes svett så latade sig barnen desto mer.
Förutom att tjejerna hängt i hängmattan har jag och min man farit runt som två duracellkaniner. Det kändes bra att ta en paus mitt i allt renoverandet. Vi åkte och spelade minigolf.
Förra gången vi spelade sa jag bestämt efteråt att barnen måste vara minst vuxna innan jag ställer mig på en minigolfbana igen. Herregud vilken pers det var den gången, det var nästan så att vi hade blivit barnlösa efter den turen.
Den här gången gick det betydligt bättre.
Iförd illröda foppatofflor hoppades hon att golfbollen skulle hålla en rak kurs…
Eftersom jag var lagom uppvärmd efter allt målande kändes mina armar på topp. Den ena swingen efter den andra satt som en smäck i början, men tyvärr höll det inte hela vägen. Min man däremot överraskade rejält, han kammade hem i princip allt.
Tjejerna var nöjda, särskilt mellandottern som avslutade det hela med att göra hole in one.
En liten solig hälsning från ön.
lamatrona.net 