Har man gått i pension, ja, då har man! Och det måste förstås firas med en riktig pensionärsfest. Att många av gästerna knappt hade fyllt 30 var kanske inte så konstigt, med fyra barn i åldrarna 20 till 26, deras respektive och en och annan “kusin” som också gärna ville vara med och fira pensionären. Självklart var även mina gamla, goda vänner på plats.
Här sitter jag, 21 år gammal, med en öl i handen i San Francisco, helt ovetande om hur mitt liv skulle gestalta sig fyrtio år senare. Det är en märklig och nästan svindlande känsla att tänka på hur livets revy har passerat, och så här i efterhand måste jag ändå säga att det blev riktigt bra, över förväntan faktiskt. I lördags firade jag denna milstolpe, om än något tidigare än jag hade tänkt mig.
Trot eller ej men kronan satt som limmad på huvudet hela kvällen.
Tidigare under dagen, innan festen hade börjat, åkte vi till Stockholms universitet för att heja på Patric och Corinne när de sprang Premiärmilen.
Medan de sprang tog vi andra en fika…inomhus, eftersom vädret var en aning ruggigt!
Båda två sprang milen på runt en timme, riktigt imponerande gjort!
Äntligen är sommartiden här, som jag har längtat! Jag älskar ljuset och den där spirande känslan av allt som vaknar till liv. Knoppar brister på träden, och björnarna kikar försiktigt ut ur sina iden med sina nyfödda ungar. Och så alla dessa uteserveringar, fyllda av glada människor, det är verkligen som ett hopp om livet.
lamatrona.net 