Jag har tränat ganska intensivt på Sats sedan september och är där flera dagar i veckan. Fokus har bland annat varit att bygga upp muskler kring mina problemområden, höft och ländrygg. Jag kan inte säga att det har förbättrat ländryggen, men möjligen har det gett viss effekt runt höften. Däremot har mina armar, min överkropp och min balans blivit tydligt bättre.
Under hösten bytte jag ut mina antihormonella tabletter mot ett annat märke, eftersom jag hade svåra biverkningar av de tidigare. Men oj, vad jag ångrar det, de gamla biverkningarna framstår nu som en lätt pust i jämförelse med de nya. Jag har en ny tid hos min cancerläkare nästa vecka och hoppas verkligen på att få byta igen. Jag räknar dagarna tills jag kan sluta ta dem; tyvärr återstår minst 547 långa dagar. Många väljer att avsluta behandlingen i förtid, men jag är inte en av dem. Jag kommer att fortsätta ta mina tabletter, även om jag inte mår bra av dem. Fuck cancer!
I veckan blev det en trevlig lunchdate på en indisk restaurang. Så där härligt lättsamt, att bara ses mitt i vardagen och äta något gott tillsammans. Som vanligt hade jag och Maarit massor att prata om,
Sofie meddelade att hon var jättesugen på en semla, så vi bestämde träff på Thelins nya café på Götgatan. Jag beställde en klassisk variant och satt nöjt och mumsade, medan Sofie var modigare och testade en kanelbullesemla. Chelsie valde en vaniljbulle och som sig bör fick hon all min överblivna grädde till den, eftersom jag aldrig riktigt varit särskilt förtjust i det där vita puffet.
I kväll ska jag på min keramik. Det är så himla kul att vara där. Tyvärr har jag insett att jag inte kommer att kunna dreja, jag klarar inte av den lätta böjningen i ryggen som krävs. Därför kommer det inte att fungera. Men det gör inte så mycket, jag får njuta av leran på andra sätt.
lamatrona.net 