Månad: juli 2025

Mitt i min ensamhet här på landet kom Corinne och Simon ut som två glada överaskningar i spöregnet, jag blev så glad. De hade just kommit hem från en vecka på Sicilien, solbrända och proppmätta på pasta och pizza. Simon ville genast gå på kantarelljakt, självklart, sa vi och tryckte på oss regnjacka och gummistövlar.

Det var helt galet med kantareller!

På kvällen slog de till med pizzakväll, men inte vilken pizzakväll som helst. Nej då. Det här var den rebelliska kusinen till den traditionella pizzan. Istället för deg använde de libabröd som botten, och tomatsås? Glöm det. Här var det tomatpuré rätt ur tuben som gällde, men det funkade oväntat bra. Resultatet blev förvånansvärt gott, som en slags semesterflirt mellan Italien och Mellanöstern med ett stänk av kreativ, ehh… lathet?

Två kvällar i rad har vi förvandlats till rena rama korthajar, tänk Las Vegas, fast med mygg, rödvin och småprat. Det har varit så mysigt när mörkret långsamt smugit sig på och att man fortfarande kan sitta ute i lätt klädsel och inbilla sig att sommaren aldrig kommer ta slut.

I går tog vi en liten roadtrip till Västerås, metropolen där drömmar blir verklighet, eller åtminstone där man kan köpa väggfärg utan att stå i kö. Jag slog till på fin kulör till sovrummet, eftersom jag är mitt uppe i ett målarprojekt. Innan vi styrde kosan mot second hand-affären hann vi med ett parti minigolf. Där glänste vi inte direkt som Tiger Woods, men vi hade kul och slog bort tillräckligt många bollar i vattnet för att det skulle räknas som både sport och underhållning.

På minigolfbanan tog det hela en oväntad vändning, för att komma till nästa hål var man tvungen att ta sig över vattnet med hjälp av en liten flotte. Det kändes mer som ett inslag från ”Expedition Robinson”. Allt som saknades var en dramatisk speakerröst och en kokosnöt.

Det gick lite fööör bra för Simon, vi snackar nästan misstänkt bra. Han kammade hem hela spelet med en segermarginal som fick det att kännas som om han tränat i hemlighet eller mutat banpersonalen. Jag och Corinne? Tja, vi insåg att våra golfskills behöver filas på. Träning behövs, eller fusk, vi har inte bestämt oss än.

På kvällarna har vi smaskat oss igenom en rad exotiska chipsexperiment. Först ut: gin och tonic-chips, efter det en hallonhistoria, det blev en smakresa som fick smaklökarna att både höja på ögonbrynen och ringa efter hjälp.

Idag efter lunchen rullade de vidare, och plötsligt blev det alldeles tyst här igen. Jag har haft det så otroligt trevligt de här dagarna, Corinne och Simon är verkligen helt fantastiska, de kan konsten att lysa upp tillvaron.

Jag behövde som tur var inte vara ensam särskilt länge. Så fort Patric jobbat klart för dagen dök han upp här på landet.

Redan i våras började jag och Patric fundera på vilken vattentunna vi skulle köpa. De stora varuhusen erbjuder mest plastvarianter, och det ville jag verkligen undvika. Förra veckan hittade Patric ett litet företag i Norrtälje som säljer ekfat, gamla whiskytunnor. I går åkte vi hem till en av tillverkarna, som bor i Vallentuna, och hämtade vår tunna. Vilken pärla! Den är oemotståndligt vacker och kommer att få sin plats bredvid bastun.

Det blir ju ganska ensidigt och tråkigt att bara åka bil fram och tillbaka mellan Dåwö-Vallentuna, därför behövdes det en välbehövlig lunchpaus, vi stannade till på ett fik utanför Enköping.

Vi åt varsin räksmörgås och Patric svalde ner det hela med deras egengjorda äppelmust. Smörgåsen får ett helt okej betyg, den största överraskningen var nog att de blandat i både kaviar och keso. Dessutom låg det två ägg på den lilla mackan, men inte särskilt många räkor… udda? Ja, men faktiskt riktigt gott.

De hade gårdsförsäljning, och vi köpte med oss bland annat gråärt och salmbärssylt. Jag blev riktigt nyfiken på gråärt, vad jag vet har jag aldrig ätit det tidigare. Nu ska de blötläggas, och tanken är att prova att göra gråärtshummus, eller kanske vegetariska biffar. Vi får se vad det blir!

På kvällen gjorde jag en förrätt med burrata som jag blandade med färsk basilika och toppade med tomaterna jag köpte på gården. Sedan ringlade jag över olivolja, och avslutade med lite salt och svartpeppar. En enkel men väldigt trevlig liten förrätt.

Till huvudrätt lagade vi min favorit, röding. Den stektes varsamt på utegrillen tills skinnet blev krispigt och köttet precis föll isär. Till fisken serverades nykokt färskpotatis. En krämig och syrlig hemlagad hollandaise fick följa med på tallriken. Rätten påminner om sensommar, fjälluft och middagar där man sitter kvar länge efter att tallrikarna är tomma.

Jag tycker nog att vädret beter sig märkligt just nu. Ena stunden vräker regnet ner, som om himlen öppnat sig helt utan förvarning. Sedan, nästan utan övergång, spricker molnen upp och solen gassar från en klarblå himmel, som om det nyss inte hade fallit en droppe. Det är som om vädret växlar humör på ett ögonblick, utan någon logik alls. Man hinner knappt hämta paraplyet innan det är dags att ta fram solglasögonen i stället. Det är förvirrande, lite frustrerande, men också ganska fascinerande. Naturen gör som den vill, och vi får bara hänga med i svängarna.

I morgon åker Patric tillbaka till stan för att jobba, medan jag stannar kvar här på landet. Det blir lite tystare utan honom, men jag hoppas att han dyker upp så småningom. Jag har ett projekt framför mig, sovrummet ska målas om och det lär ta större delen av veckan. Färgburken står redo och jag ser fram emot att få sätta igång.

Jag kan snart titulera mig Tinderexpert, inte för att jag är på jakt efter en ny man, jag är fullt nöjd med den jag har. Den rollen lämnar jag istället generöst över till min singelvän, som efter en smula övertalning gick med på att testa gratisvarianten av Tinder. ”Det kostar ju ändå inget att kika”, sa jag med min mest förnuftiga min. Till en början var hon skeptisk och swajpade ungefär lika entusiastiskt som man skalar en lök , långsamt och med viss tvekan. Men sen hände något. Fingret fick upp farten, både vänster och höger åkte den åt, och ibland klämde hon till på det där gröna hjärtat om någon såg extra… tja, swipevärdig ut.

Och vips, bingo! Inte bara en, utan flera matchningar trillade in. Då klev Patric in som någon slags digital cupido och tog hand om den allra första konversationen. Resten är, som man säger, en historia som fortfarande skrivs… eller swajpas.

Patric var måttligt road när vi satt där och fnissade, swajpade och chattade som två tonåringar på sockerkick. Istället tog han sin tillflykt till skivspelaren, där han lät vinylen snurra. Som en slags protest mot flörtfesten framför honom skickade han samtidigt löpande rapporter i familjechatten om Tinderdramat som utspelade sig mitt framför näsan på honom.

Maarit fick även uppleva Köping i all sin sommarprakt. Vi besökte favortloppisen och hon blev helt såld. Jag fann en oljelampa och Maarit köpte kläder som hon blev helt lyrisk över. Vi har grillat, tinderpratat och njutit av det fina vädret.

Vi åt jordgubbar med limoccelogrädde, alltså mums!

Jag hoppas att barnen kommer ut till landet igen innan semestern är slut, jag älskar när jag har dem omkring mig.

För åtta år sedan åkte hela familjen till Grythyttan för en weekendresa och firade min och Patrics bröllopsdag tillsammans. Det var en minnesvärd vistelse fylld med god mat, vacker miljö och gemenskap. Den här gången var det bara jag och Patric som återvände, för en lugnare och mer intim helg på tu man hand.

Vi fick ett jättefint rum högst upp i huset.

När vi hade installerat oss promenerade vi ner till huvudbyggnaden för afternoon tea och en kall öl.

Jamen, skål, skål!

Därefter var det dags för lite förberedelser och piff inför kvällens höjdpunkt en 11-rätters avsmakningsmeny, med dryckespaket. Vi gjorde oss i ordning i lugn och ro, med stor förväntan inför den kulinariska upplevelse som väntade.

Vi blev visade till ett rymligt bord som stod uppdukat bara för oss, som var placerad med utsikt över matsalen. Bordet glittrade nästan av alla glas som stod uppställda, ett för varje vin, ett för varje smakupplevelse. Sedan började middagen på riktigt. Rätterna serverades en efter en, som ett pärlband av små konstverk, var och en med sin egen karaktär, smakprofil. Det var en upplevelse för både öga och gom.

Maten var verkligen jättegod, varje rätt vällagad och vacker att se på. Smakerna var balanserade och varierade, och vi njöt av varje tugga. Däremot levde inte vinpaketet riktigt upp till förväntningarna. Några av kombinationerna kändes lite bleka eller saknade den där pricken över i:et som lyfter helhetsupplevelsen. Men miljön vägde upp, den är helt fantastisk. En plats där man verkligen kan koppla av och njuta.

Jag älskar verkligen hotellfrukostar, det där lilla extra som gör att man kan slå sig ner i lugn och ro, njuta utan stress och bara låta dagen börja på bästa sätt. Och det som serverades i morse var precis en sådan frukost som faller mig i smaken. Ett generöst utbud med allt från croissanter, perfekt kokta ägg, färsk frukt, ostar, charkuterier och små varma rätter. Kaffet var riktigt gott, likaså ingefärsshoten, allt presenterades med känsla för det där lilla extra. En riktig höjdpunkt att avsluta vistelsen med.

Patric hann med ett par vändor runt buffén, han såg till att inte gå miste om något. Han provade det mesta som fanns att erbjuda, med andra ord: han hade full koll på utbudet

Det blev verkligen en riktigt härlig helg. Jag älskar att få äta gott, slå mig ner i rofyllda miljöer och bara ta in allt det vackra runt omkring, och den här gången fick jag allt det där med råge. Fantastisk mat, fina detaljer och en atmosfär som verkligen bjöd in till både avkoppling och njutning. Det blev en bröllopsdag precis i mitt tycke.

Äntligen lite varmare väder, det känns som att det nästan bara händer när jag är i stan, som i dag. Mitt sällskap för dagen var dessa två, vi passade på att strosa runt på Söder, titta in i butiker och äta glass.

Det är något alldeles särskilt med de där riktigt stekheta dagarna i stan, asfaltsdoften som sipprar fram och en stad som luktar solvarmt damm, avgaser och nybakade pizzor från kvarterskrogarna, en tung, nästan bedövande blandning som på något vis ändå känns så levande och härligt.

I veckan åkte jag och Patric till Sala för att köpa en altandörr. Vi hämtade den från ett ställe som låg alldeles i närheten av den gamla silvergruvan. Området var så vackert, med grönskande omgivningar. Vi bestämde oss för att stanna kvar och äta lunch där och bara njuta av den fina miljön.

I gruvsamhället fanns också en antikaffär som tog mig med storm, jösses, jag hade nästan kunnat köpa allt därinne.

Jag hittade en stor och härlig träbricka som fick slinka med hem.

Jag har letat länge och väl efter en sådan och nu till slut dök den här ultimata plockbrickan upp, den är precis så fin som jag föreställt mig, kanske till och med ännu bättre. Den kommer att passa perfekt, jag gillar verkligen de fina detaljerna. Altandörren kommer också att bli riktigt bra, särskilt när den får lite ny färg och nytt liv, jag kan redan föreställa mig hur ljuset kommer strila in genom glaset och hur allt kommer kännas lite mer somrigt och inbjudande.

I morgon åker vi tillbaka till landet. Patric ska jobba några timmar på förmiddagen, sedan sätter vi oss i bilen och kör ut igen. Staden i all ära, men det är på landet jag helst vill vara.

Även om temperaturerna ligger och skvalpar på strax över 20 grader har vädret ändå varit någolunda stabilt ett par dagar. Tyvärr verkar regnet återigen omringa oss framöver, eldstaden har gått varm denna sommar.

I nästan två års tid har vi haft stora problem med vildsvin på tomten, de har förstört stora delar av gräsmattan. Vi har förgäves försökt med övervakningskameror, som visserligen gett ifrån sig ett hiskeligt oväsen när svinen dykt upp, men det har de knappt brytt sig om. Häromdagen köpte vi ett elstängsel och har nu klätt in hela tomten. Jag hoppas verkligen att det kommer att hjälpa!

I helgen har vi bland annat varit på loppis i Kungsör, enligt Patric var det den bästa loppisen han varit på, jag håller inte riktigt med.

Pinfärska ägg hade de också.

När vi äntligen lyckades få ut Patric därifrån åkte vi till Hjälmare docka och åt varsin räksmörgås.

Utom Corinne som valde en Belgisk våffla med lax.

Hennes rätt såg så god ut att vi snabbt bestämde oss för att dela på en belgisk våffla med glass och banan. Patric blev så till sig över våfflorna att han, innan vi ens hunnit svälja sista mumsbiten, hade beställt hem ett belgiskt våffeljärn. Var vi ska få plats med det där schabraket återstår att se

Vi tog en promenad längs med den vackra kanalen.

Mina fina tjejer!

Vi har mest ätit i helgen, i går gjorde jag i ordning en bricka med småplock. Till camenbertosten gjort jag snabbt i ordning en rabarberchutney, det passade utmärk för ändamålet.

I morgon åker de arbetande döttrarna hem, men jag och Patric blir kvar på landet. På måndag kommer en stor leverans till vårt altanbygge, det betyder att vi kommer att ha händerna fulla i veckan.

De senaste två veckorna av min semester har präglats av regn, blåst och temperaturer som knappt nått över 14 grader. Jag har inga orimliga krav, men kyla och ihållande regn är helt enkelt inte min melodi, oavsett årstid.

Det blev några dagar hemma i stan, men nu är vi tillbaka på landet igen. När jag var i stan hann jag träffa Sofie innan hon började sitt nattskift på baren där hon jobbar. Vi åt lunch på Mormors – den bästa (och kanske också den svåraste) dumplingsrestaurangen att få bord på. Men vi hade tur.

Regnet har strilat ned längs fönsterrutorna och varken jag eller Patric har haft någon större lust att sticka ut näsan utanför dörren. Men mellan ett par regnskurar tog vi ändå chansen, hoppade in i bilen och styrde kosan mot Västerås.

Vi köpte bland annat en pall till bastun, den blev helt perfekt i all sin enkelhet.

Med tanke på alla kantareller vi hittat på tomten bestämde vi oss för att ta en sväng i skogen och leta efter mer svamp. När vi promenerade längs med vägen stötte vi på ett gäng glada kossor, de blev alldeles till sig när vi närmade oss dem.

På onsdag kommer Chelsie hem efter två veckor på Skiathos (Mamma Mia ön) i Grekland. Som det ser ut nu kommer både hon och Corinne ut till landet i helgen, och det ser jag verkligen fram emot.

Patric behövde åka hem för jobb så jag och tvätten bestämde oss för att följa med, planen var att det skulle bli en kortis fram och tillbaka, men nu blir det en lite längre stadsvistelse. Det är ingen fara på taket med tanke på tvättberget och regnet som hägrar.

Vi har haft några fina kvällar på nya altanen, vi är så nöjda med resultatet hittills. Det återstår fortfarande en del arbete, men det får ta den tid det tar.

När vädret tillåtet har vi också suttit på altanen vid vattnet, den här gången kunde vi mumsa i oss en en hemmagjord rabarberpaj till trefikat. Kaffet serverades såklart i de nya loppiskopparna.

I dag tänkte jag strosa runt på Söders höjder, jag ska också försöka kika in i den nya danska heminredningsaffären på Götgatspucken. Även om jag föredrar landet ska det bli skönt att andas in lite storstadsluft igen.