En smula mörkt!

De få dagar jag har arbetat, och de två timmarna per dag det har handlat om, har jag haft stora problem med ryggen. Vid flera tillfällen har jag varit nära att kasta in handuken, men hittills har jag bitit i hop. Jag hoppas verkligen att det löser sig med tiden.

Vår hemfärd i söndags blev ett riktigt äventyr. Efter en bits bilfärd på vår byväg fick vi möte och det gick så illa att vi hamnade i diket.

Paret vi mötte stannade och hjälpte oss att komma loss ur snömassorna, tack, tack! Som tur var blev det inte en skråma på bilen.

Vi tog en avstickare till Uppsala, Patric hjälpte Corinne och Simon med lite elarbete. De har köpt en ny Dyson dammsugare som skulle installeras. Jag blev också en smula sugen på en sådan, den var så liten och nätt.

Nästan det första jag såg när vi kom innanför lägenhetsdörren var den kvarglömda necessären som André glömt när han var hemma i helgen… Uppsala är ju inte precis nästgårds.

Mörkrädd är bara förnamnet på den känsla jag har när Trump ska installera sig och ta över i Vita huset.

Det är numera fritt fram att på plattformar som Facebook och Instagram att kalla homosexuella och transpersoner för onormala eller psykiskt sjuka. Samtidigt ges grönt ljus för att hänga ut människor på nätet och trakassera dem baserat på kön, hudfärg eller religion… så länge det inte handlar om en medelålders vit man.

Det är svårt att inte skriva med en mörk ton när så mycket går åt fel håll. Främlingsfientligheten breder ut sig, krig blir allt vanligare och naturkatastroferna hopar sig. Världen känns som en plats där motvinden bara blir starkare.

Men just därför är det viktigare än någonsin att stå upp för det vi tror på. Det viktigaste arbetet ligger framför oss: att våga sätta ner foten, att alltid källgranska och att försvara demokratin, för vår skull och för framtida generationer.

Bränderna i LA är också fruktansvärt oroande, det sägs ha startat i Pacific Palisades, där jag en gång i tiden arbetade som aupair -86 till -87.

Såklart kan man inte gå omkring och oroa sig hela tiden. Men ibland är det viktigt att stanna upp, reflektera över världsläget och fundera över sin egen roll i sammanhanget, en roll som ofta är mer betydelsefull än man först kan tro.