Jag ser verkligen fram emot att rota runt i lådorna på loppisar och läsa böcker i trädgården och färdigställa bastun på landet, men jag ska också hinna med en och annan utflykt i sommar.
På landet grillas det mycket och jag älskar doften som sprider sig ner till bryggan, det är skönt att sitta vid vattnet innan middagen och blicka ut över nejden med en kall Jever i handen och väntar på att färskpotatisen ska koka klart, då är det sommar på riktigt. Samtidigt vet jag att meningen med livet är just de här små stunderna av tillfredställelse.
På midsommarafton tog jag årets första dopp, det var kallt men uppfriskande. Nu när värmeböljan väller in i veckan blir det nog fler dopp. Jag längtar till att barnen kommer ut till landet och om vädret tillåter brukar vi ha vattenkrig med våra uppblåstbara donuts.
Jag tänker på hur vi tar hälsan för givet medan vi har den – och hur vi lider när den sviktar. Jag har varit kärnfrisk hela mitt liv tills jag fick bröstcancer för 2 år sedan, efter det har min kropp förändrats till det sämre. Inflamationen i höften och benen är nästan olidligt svår, det värker bara jag går en kortare promenad och att gå i trappor är inte att tänka på. I veckan hoppas jag att jag får besked om hur magnetröntgen gick, jag håller tummarna att allt ser bra ut.
Jag läser Rädda barnens rapport om den hisnande siffran på 21 000 barn som beräknats försvunna i det krigshärjade Gaza. Det gör ont i hela mig, det finns inga ord för vad som pågår där, men folkmord är ett.
lamatrona.net 