Hurra en vedspis!

För närvarande lyssnar jag på 3 poddar och det är; USA- och krimpodden och p3-dokumentär. Den första följer jag slaviskt och lyssnar alltid på den på vägen ut till landet, podden är otroligt upplysande och bra, dessutom går tiden så mycket snabbare när man har något bra att lyssna på.

I går började min sportlovsledighet, sedan barnen var små har jag alltid varit ledig sportlovsveckan eftersom vi alltid åkt upp till Åre och åkt skidor. Det kanske vi kommer att göra i framtiden också, men då är det inte jag som kastar mig ut i backarna med vinden i ansiktet och det beror ju främst på att jag har blivit benskör. Jag saknar hur som helst fjällen men landet får duga. Patric arbetar denna vecka och åker fram- och tillbaka mellan stan och landet. Själv har jag fått ny energi efter några tunga veckor med ny medicinering som gjort mig helt sänkt. Det känns ändå som om den värsta tiden är över och kroppen verkar ha vant sig vid de nya tabletterna.

På landet har vi sågat ner massor av träd. Vi försöker att ta hand om så mycket ved som möjligt, den här gången fick vi stor hjälp av våran egen svingande vedklyvare.

I utbyte mot ved ska vi få virke och en vedspis av vår granne, de ska riva sitt gamla hus eftersom de byggt en ny stenvilla precis vid stranden.

Jag höll på att tappa andan av förtjusning när jag såg den, vilken juvel vi får. Vedspisen, en Husqvarna som är fullt fungerande. Grannen berättade att de bakat bröd i den, tyvärr var inte Patric lika förtjust som jag, men efter en viss övertalning kom han ändå till sans.

Hemma i stan har Patric nämligen börjat baka bröd och har blivit riktigt duktig på det, så jag tänkte att denna vedspis kommer att göra susen för det ändamålet.

Biverkningar

I går när vi åkte ut till landet möttes vi av en trollsk dimma när vi närmade oss den västmanländska gränsen, ju närmare stugan vi kom desto mer kändes det som om man slungades in i sockevadd, för att därefter mötas av ett småspiksregn. Det blev en värmande brasa i kaminen och ett glas rött vin till det. Utanför kunde vi höra hur regnet piskade mot fönsterrutorna. I dag är vädret betydligt finare, till och med solen tittar blygsamt fram.

Det blev lite vårkänslor när vi tog en promenad genom skogen.

I veckan var jag och Patric på dramaten och såg Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht.

Den kan jag verkligen rekommendera, både föreställningen och musiken var otroligt bra.

Ja, som ni ser på bilden så har något hänt med ”embrace the gray” Jag har varit ståndaktig ganska länge och hade verkligen bestämt mig för att bli gråhårig, men… min utväxt blev mer mörk än grå och den blonderade längden blev förfärligt ful tillsammans med den mörk/grå utväxten. Det blev helt enkelt en kris på det. Nu är jag tillbaka till min naturliga hårfärg som jag en gång i tiden hade, mörkblond. Jag hoppas och tror att utväxten den här gången blir mer naturlig.

Den här flingan fick vi besök av på alla hjärtans dag. Vi firade ganska stort eftersom jag samma dag fick ett bra besked från min läkare. Jag har gjort diverse undersökningar angående min astma som har varit mycket svår emellanåt. Beskedet blev glasklart, ingen lungcancer, däremot har jag en bronkitväggsförtjockning, som en specialist ska titta närmare på. Läkaren hade en fundering på att det kan hänga ihop med mina antihormonella tabletter som jag tar, hon trodde även att mitt skyhöga blodtryck kan ha med saken att göra. Den där lilla sketna tabletten som jag tar varje dag ställer verkligen till det. Jag ska ta den i 5 år mot bröstcancer och har gjort det i 1 1/2 år och herregud vad med biverkningar det är på den.

Bar och bal

Det liksom rasslar till i almanackan och dagar blir veckor och veckor blir månader och plötsligt inser jag hur snabbt tiden går. Ska inte borra ner mig i det, mer än att allt gått i ilfart den senaste tiden. På sistone har det varit en hel del roligheter. Vi har uppvaktat en 20 åring, hela familjen utom Corinne följde med på kalaset och firade födelsedagsbarnet.

Jag och Patric har besökt en mysig bar på Folkungagatan.

Och ätit middag på en trevlig restaurang på Renstiernas gata.

Vi har även hunnit med en konstutställning här i krokarna, varken konsten eller det vita vinet i plastmugg var kanske det mest upphetsande vi sett eller druckit, men det var ändå kul att gå dit och titta.

Chelsie har varit på bal. Hon fick balklänningen i julklapp, en handsydd historia,som satt som smäck på henne.

I kväll gör vi oss redo med chips, dipp och morotstavar inför mellomyset. Jag är fortfarande svalt intresserad av dess händelse men tittar gärna eftersom resten av familjen uppskattar det.