Vågar man säga…höst?

Det här sommaren kommer inte att gå till historien som en av de bästa, men om den nu nämns så blir det nog med två ord, regn och rusk. Patric har arbetat hela sommaren, själv har jag varit på landet, lätt chockad över att varje dag har varit den andra lik, med bara dåligt väder. I morgon när jag börjar arbeta ska det bli sol och 24 grader, jo, jag tackar, precis lagom fint väder när man är på plats på jobbet igen. I helgen var vi på fest, tanken var att vi skulle ha partajet på vår byväg på landet (vi hade det året innan) men såklart öppnade sig himlen och det började spöregna, vi blev därmed tvungna att klämma ihop oss på grannens inglasade veranda i stället. Jag gjorde gourmetrullar och till vår lycka följde Chelsie också med.

Vi har ett fantastiskt kantarellställe i stan som vi brukar åka till när det är dags för våra svamputflykter. I år utforskade vi närområdet vid stugan, men fann tyvärr bara några få stackare. Det var ändå härligt att komma ut i skogen.

Chelsie kom hem från sitt äventyr i Grekland i torsdags. Corinne, äldsta dottern och hennes kille åkte dit i lördags, jag å andra sidan kan bara drömma mig bort med några fina bilder från i början av sommaren, för då var det ju faktiskt jättevarmt och fint väder.

En av sakerna som jag verkligen har lyckats med den här sommaren, är att jag har kopplat av till fullo och känt att jag hunnit bearbeta och kommit vidare i min efterbehandling av min bröstcancer. Inte så att jag gått och tänkt på det så mycket utan för att det gått mer tid efter min senaste operation och det har verkligen gjort susen. Däremot så har min astma försämrats på grund av min cancer, den har verkligen varit på en bottennivå sedan juni månad. Jag har fått utskrivet en starkare astmamedicin än tidigare och den är jag tvungen att inhalera flera gånger per dag, vilket knappt var nödvändigt tidigare. Jag hoppas att den blir bättre när jag börjar träna ordentligt igen.

Jag känner mig ganska redo för hösten. Jag gillar min arbetsplats och det ska bli kul att träffa mina kollegor igen. Hoppas också att det blir lite fler solchanser för det behövs verkligen.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar