Månad: maj 2023

Om en vecka börjar jag arbeta heltid igen, det känns sådär. Det har varit skönt att vara ledig på fredagar och att jag slutat 13.00 på torsdagar. Flera dagar i veckan har jag tränat på Sats och jag har också haft tid för återhämtning som jag verkligen mått bra av.

Det känns som om jag är i en ny fas i livet efter det att jag fick min cancerdiagnos förra året, livet ter sig lite anorlunda i dag. Rent mentalt är jag nog skörare och det beror nog främst på att jag numera vet hur livet snabbt kan förändras.

Min återhämtning har också bestått i att jag gjort saker jag tycker om. En av dem är att fixa på landet med olika projekt, det mår jag väldigt bra av. Förra helgen hann vi med massor av arbeten på landet, bland annat så målade vi taket, la nya golv och målade väggarna i ett av barnens sovrum.

Lila tapeter är kanske inte en klassiker som håller.

Till helgen ska det fixas med lite mer saker som jag gillar. Jag har en gammalt bokskåp som ska frächas upp. Jag älskar att stå utomhus och slipa och måla, det kommer att bli toppen. Det är synd bara att helgerna går så snabbt.

Det verkar bli en varm vecka som vi har framför oss, med temperaturer mellan 15-20 grader, jo, jag tackar, precis vad jag har längtat efter. I helgen har det varit desto kyligare vindar, i alla fall på landet, även om det varit lite kylslaget blev det ändå ett skönt veckoslut.

Corinne, äldsta dottern följde med till stugan. När vi anlände på fredagskvällen möttes vi av en tomt som badade i vitsippor och en och annan gullviva, lycklig, är bara förnamnet på den känslan.

Under hösten och vintern har gäststugan inte skötts om ordentligt, det har blivit en uppsamlingsställe för allt bråte i världen, så under lördagen tog jag tag i den biten, vilken skillnad det blev. Mellan allt fix med bland annat vassen tog vi även en båttur med ”gula faran”.

Jag är väldigt förtjust i vårt altandäck, det är så mysigt att bara hänga där, gärna med en kopp kaffe i handen.

Sedan barnen var små har jag genom åren köpt hem det allra senaste på snacksmarknaden, en kul tradition tycker jag. I fredags var det dags för ännu ett nytt smakprov.

Med den här grimasen att dömma fick den inga höga poäng.

Det känns skönt att arbeta 50%, jag behöver verkligen den här återhämtningen. Min förslitningsskada i höften som jag ådrog mig med för ett par år sedan har tyvärr kommit tillbaka. Jag misstänker att jag tagit i lite för mycket på gymmet. Nu får jag ta det lite lugnare framöver.

Vilken händelserik och rolig valborg det blev. Jag har inte skrattat så mycket på en och samma dag som jag gjorde då, mina magmuskler har fortfarande inte hämtat sig, men vi tar det från början. Vi anlände tidigt till Uppsala för att titta på forsränningen som Corinne, äldsta dottern deltog i.

De lyckades komma helskinnade ur rännan, till skillnad från flera andra som ramlade i.

Efter att vi tittat på forsränningen åt jag och Patric lunch på en restaurang mitt i stan. Jag beställde in Matjesillstallrik som var jättegod.

Det var då det hysteriska började. Medan vi satt på restaurangen knäppte jag ett par bilder på Patric, när jag tittade närmare på dem kunde jag inte sluta skratta. När jag visade dem för Patric höll han på att sätta lunchen i halsen, vi skrattade så att tårarna rann. När vi sansat oss någolunda skickade Patric i väg bilderna till vår familjechatt.

Det var proppfullt med folk på gator och torg. Det var köer överallt till de olika champagnegalopperna, musiken dånade och studenterna sprutade öl och vin på varandra, men det mest imponerande var nog att vakterna tog det med sån ro i sina inte allt för snygga regnskydd.

Med en glass i näven kunde vi njuta av studenlivet på håll.

När klockan började närmade sig tre, kilade vi upp till Carolina Rediviva för att lyssna på rektorns tal och Orfei Drängar. Det var knökfullt i backen.

På kvällen hade vi bokat bord på en italienare, vilket vi fick ångra. Det finns inget gott att säga om den restaurangen. Jag och André beställde calamari till förrätt, den var så stark att det brann i munnen på oss, dessutom var den svår att få ner eftersom den var seg. Röran som serverades till, såg så otäck ut att man knappt vågade smaka på den. Vem serverar svart sås?

När min huvudrätt, ett scampispett kom in serverades den med potatismos, vilket jag inte hade beställt in. Medan scampin svalnade väntade jag in de friterade risbollarna, som dök upp när spettet var iskallt. Jag fick in två små risbollar som smakade som en torr skorpa.

När väl notan kom in så var den rejält saltad, med saker som vi inte hade beställt, svårt att säga om de försökte lura oss, men det skulle inte förvåna mig. När Patric sa till om saken så drog de av flera rätter och det blev ganska okej ändå. Under middagens gång hann flera draman utspela sig på restaurangen. Jag och André kunde följa allt på nära håll. Flera av gästerna skrek på varandra och folk flydde därifrån.

När vi kom tillbaka till hotellet ville André vara kvar på rummet medan jag och Patric bestämde oss för att hänga i hotellbaren. De 45 minuter vi satt där var det mest intressanta jag varit med om på så kort tid. Allt hände under denna korta tidsymd.

En polis kommer cyklade in i receptionen och råkar ha sönder en kruka, ett gäng poliser står i lobbyn och pratade medan ett annat gäng kommer in med tre lustgastuber, en av killarna tappar en mitt framför polisen, som ignorerade tuben. Några minuter senare dyker samma man upp med en stor svart ballong i munnen, polisen ignorerar. Livets ord passerade fram och tillbaka, liksom brandmän, socialarbetare, fulla galna norrlänningar. Ett par i 80 års åldern vinglar in framför oss, precis när Patric säger att damen verkar vara långt över salongsberusad snubblar hon till och faller som en fura mitt på golvet, med ansiktet ner. Folk flög upp och rätade upp henne. Det var så mycket att ta in efter den här Valborgsafton så jag hade väldigt svårt att somna efter det. I dag är det betydligt lugnare.