Mandolin-och en yxolycka

Vilken helg det blev, i olika bemärkelser, den har mestadels bestått av att vi hjälpt André, sonen, med en ut- och städflytt från hans gamla studentlägenhet i Uppsala, vi flyttade hans saker till ett lagerutrymme en bit i därifrån. Den 1 augusti är det dags igen att flytta tillbaka sakerna till en studentkorridor i studentstaden. Den ligger endast fyra portar bort från där han senast bodde.

Helgen har bjudit på fint väder och en ganska omskakande mandolinoskada. Patric slet fram den ganska nyinköpta mandolinen och började skiva ner en parmasanost, varav halva tummen slank med. Veckan innan hann han även med en yxolycka på den andra tummen.

Så här såg det ut i familjechatten direkt efter händelsen.

Att det är vår ute kunde man inte ta miste på i veckan, men nästa vecka är jag inte lika säker på saken, då verkar det som om isbjörnarna är på väg ut på gatorna igen. I lördags så bjöd vi på middag för våra fina vänner Birgitta och Marie, med på plats var även yngsta dottern, Chelsie och mellandottern Sofie och hennes kille Viktor. Jag har varit ganska osocial under en längre tid, men sedan jag fått tillbaka min energi och börjat arbeta igen känns det skönt att börja träffa vänner igen. Jag känner mig verkligen helt återställd. Det kan såklart bli ett bakslag men det tar jag då. Nu vill jag bara leva och ha kul, det är så mycket kul som väntar och vips är det sommar och semester.

Eftertanke

Vi är en familj utan särskilt många känslomässiga draman och är sällan osams. Jag hatar att gå omkring och bära på saker, jag vill bara släppa alla meningsskiljakter och gå vidare. Kanske är det därför jag hittat en sådan livsglädje i livet. Jag behöver sällan gå omkring och må dåligt av oförätter eller annat, såklart dyker de upp ibland och då försöker jag hantera det på bästa möjliga sätt. Mina barn är absolut det viktigaste i mitt liv. Jag vill vara en bra förebild och samtidigt visa vägen för en ljus framtid, för det tror jag på. Jag vill inte vara den som utövar känslomässiga påtryckningar på dem utan räknar med att barnen tar egna sunda beslut. Under min sjukskrivning för bröstcancer har jag hunnit reflektera och funderat över livet och kommit fram till att jag haft ett bra liv och att det bara är att fortsätta i samma spår, det kändes som en nyttig insikt.

Det känns skönt att det äntligen börjar bli varmt ute och hela veckan ser för all del väldigt fin ut. Det har varit lite tröstlöst med en så kall vår. I helgen var vi på landet och har fixat med lite olika småpyssel. Bland annat byggde Patric en stor blomlåda vid pergolan. I den ska vi plantera både humle och en vinranka som vi fått av grannen.

Nu dröjer det ett par veckor innan vi kommer ut till landet igen. Vi har fullt upp de kommande helgerna, med en massa trevligheter. Det känns roligt att ha lite saker att se fram mot.

Påsk 2023

Påskhelgen inleddes med att koppla på sommarvattnet.

Inte långt från vår stuga hittade vi en bondgård som säljer allt från fårskinn, rapsolja, potatis och ägg, alltså rena rama drömmen. Vi köpte på oss en massa ägg. Ägaren var tvungen att springa in till hönorna för att hämta mer medan vi väntade, mer pinfärskt än så kan det inte bli.

Corinne, Sofie, Viktor (Sofies kille) och Chelsie följde med till landet. André arbetade och stannade hemma i Uppsala. Vi andra tog upp jakten på påskägget, även i år hade påskharen gömt äggen väl.

Det målades snyggägg och även ett ägg att tävla med.

Barnen var som vanligt taggade på 5-kampen.

God mat och dryck blev det också.

Men vilket fint väder vi haft under påsken, strålande sol och helt vindstilla. Vi har tagit fram utemöblerna och sjösatt båten. Det blev också en liten tur på fjärden, så mysigt.

Överväldigad

I måndags klev jag åter in i skolans värld och min arbetsplats, det kändes jättebra. Jag är fortfarande tagen över alla arbetskamraters/barns och deras föräldrars omsorg över mig, jag blev helt överväldigad och rörd.

Hur glad blir man inte av ett sådant mottagande?

Det sägs att varmare vindar är på gång, men det återstår att se. På landet kunde jag ändå glädja mig över att stockrosorna börjat ta fart.

Jag ser verkligen fram mot påsken, tyvärr kan inte alla barn följa med till landet eftersom två av dem arbetar, men vi andra ska både leka lekar och njuta av lite god mat.

I dag blir det ytterligare ett besök på St:Görans sjukhus. Jag har hittat en ny knöl i det friska bröstet. Jag är ganska säker på att det inte är något alarmerande, men jag vill ändå få det uppkollat.