Månad: oktober 2022

  Just nu dominerar nyheten av att ”Sir Väs” eller ”Houdini”, vilket namn man nu föredrar, ålat sig upp genom en lampa och lyckas med konststycket att undkomma det ivrigt letande skansenartilleriet, vilket uppåtpiller det varit. Följetången har fått mig att slippa tänka på krig, el och SD och numera min tandvärk som efter sex kronor och numera en rotfyllning hållit min mun fullt sysselsatt.

På landet har det varit mer av ett arbetsläger. Patric och jag har lassat på tunga stockar på släpkärran och kört i väg det till Köpings återvinningscentral. Vi hann med två vändor och däremellan tryckte vi i oss varsin tårbit.

I kväll fortsätter festligheterna. Vi ska grilla en bit kött och till ska vi skaka fram några goda tillbehör, det blir enkelt, gott och trevligt. Dessutom vinner vi en timma så glöm inte ställa tillbaka ”grillen” en timma.

I veckan fick Chelsie, yngsta dottern halsfluss. Hon har haft jättehög feber och en besvärlig hosta. På matfronten har det gått segt, hon som redan är så tunn håller nästan på att försvinna. Vi har försökt ladda upp med alla hennes favoriträtter men det går sådär. Medan hon har legat invirad under ett dunbolster har jag och Patric städat lägenheten och fixat med lite småsaker. I morse gjorde vi i ordning kaffetermosen och bredde ett par brie och salami-smörgåsar och åkte iväg och plockade svamp.

I förra veckan vaknade jag mitt i natten av att min tand, den som jag sprungit till tandläkaren med i 1 års tid på grund av att jag gång på gång tappat kronan. Den tanden började värka. Jag fick tid i fredags och kilade dit. Tandläkaren konstaterade att jag behöver rotfylla eländet, men hon skulle se till så att jag slapp smärtan under tiden. Hon borrade och borrade och täppte till någon rotgång. Jag var bedövad upp till hårfästet och ner i flera timmar. När bedövningen väl släppte fick jag tillbaka tandvärken som bestått hela helgen. Så mycket för den smärtlindringen…grrrrrr.

För två sommrar sedan fick jag små vita prickar på ena armen, jag tänkte väl inte så mycket på det, jag kunde bara konstatera att jag inte blev brun på de fläckarna. Förra året blev prickarna fler och lite större och i somras fick jag även vita prickar på andra armen. I veckan besökte jag läkaren som tittade på dem och konstaterade att jag liksom Michel Jackson (om nu hans diagnos var äkta) har vitilligo. My,my,vid snart 60 får jag den ena överraskningen efter den andra. Sofie, mellandottern tröstade mig med att det finns fullt med modeller som har den åkomman och det uppmuntrade mig en smula. I veckan som kommer ska jag ta ett blodprov för att utesluta struma, den diagnosen kan tydligen höra i hop med vitilligo.

I fredags åkte vi till landet efter jobbet, alla barn, utom Corinne, som befinner sig i Skottland och en pojkvän följde med. Det var dags att ta upp ”gula faran.”

Tyvärr kunde vi konstatera att nästan hela kölen på båten var full av hål. Att vi överlevt på sjön är ett mysterium. Det är bara att konstatera att ”gula faran” kommer att bli ett minne blott efter den här säsongen.

I kväll blir det till att mysa med hemmagjord fudge framför tv’n och titta på sagan om ringen:maktens ringar. I morgon, ny vecka.

Jag blev glad men samtidigt väldigt oroad över krimbro-explotionen dagen efter Putins 70-årsdag. Satellitbilder från lördagen visar hur två delar av vägbron och två brospann kollapsade inom en sträcka på 250 meter samtidigt som en kilometer av järnvägsspåren är allvarligt skadad. Vad tänker Putin göra härnäst? I dag kom vedergällning med spridda skurar av raketattacker runt om i Ukraina. Inte på militära mål utan på civilbefolkningen. Såklart oroar jag mig över Putins ställningstagande till kärnvapen. Hur nära är tummen på knappen? Och vad händer i så fall med världen och Sverige?

I förra veckan bestämde vi oss för att gå på bio, vi lät oss omslutas av biomörkret och smaskade på popcorn. Filmen var kanske inte en jätteupplevelse men ändå lite härlig att se i höstrusket.

På landet har vi byggt ett vedföråd, Patric byggde och jag hantlangade.

Hela tomten är fylld med tallbarr så även det har jag sysslat med, ett rätt trist och tråkigt jobb, men fint blir det.

I veckan ska vi vara lite mer kulturella och om jag inte minns fel så blir det en AW i slutet av veckan också. I dag blev det ett besök hos läkaren. Han tömde en stor vattencysta i samma bröst som jag strålbehandlades för. Det svider fortfarande och känns lite ömt. Det är tur att jag har andra trevliga saker att se fram mot den här veckan.

I morse när jag vaknade kändes kroppen som ett cementblock, tungt och omedgörligt, även huvudet kändes av. Jag var lite förberedd på det eftersom jag visste att det kunde bli så efter avslutad strålbehandling. Således blev det att stanna hemma och vila i dag. Helgen blev desto trevligare. Vi blev hembjudna på födelsedagsmiddag i fredags hos mellandottern Sofie och hennes kille Viktor, som fyllde 23 år. På vägen dit laddade vi upp i bilen med mongolisk strupsång.

På lördagen kom våra bästa vänner Birgitta och Marie över på middag, vi bjöd på höstgryta och avslutade med en äppelpaj. Vi har inte setts på ett tag eftersom vi haft det lite tufft på varsina håll. Det blev ett efterlängtat återseende.

Vi avslutade helgen med att plocka svamp. Än så länge var trattisarna ganska små. Vi ska göra ett nytt försök framöver och hoppas på att de växer till sig.

Ingenting smakar så gott som att äta i skogen. Vi har hittat ett fantastiskt bageri runt knuten, Åsö bageri. De är inte lika bra som Spröd i Huddinge men inte långt ifrån.

Till helgen hoppas jag att vi kan åka ut till landet. Vi har ett jättelager med ved som vi måste ta hand. Just nu ligger de på en pressening och väntar på att Patric ska bygga ett vedföråd till alla dessa vedklabbar.

Vi ska också fortsätta forsla bort grangrenar och stockar som tyvärr hunnit bli angripna. Värmeverket och alla elkonsumenter kommer att bli supernöjda när vi gjort dem denna tjänst kan man säga. I vinter kommer vi att ta ner fler trän och då kommer vi att få ännu mer att ta hand om, inte till värmeverket utan till oss själva förhoppningsvis.