Solokvist

I morse åkte Patric till stan, han har jour hela helgen och ska därefter börja arbeta på riktigt efter sin semester. Förhoppningsvis kan han arbeta hemifrån i mitten av nästa vecka och i så fall kommer han ut till landet. Själv är jag solokvist här ute. Jag har inga läkarbesök inplanerade, utan måste snällt vänta på ett försenat provsvar angående min fortsatta cancerbehandling. Med det i åtanke bestämde jag mig för att stanna kvar på landet, dessutom är jag inte ett dugg sugen på att åka hem.

Man kan tro att det har vankats lata dagar på landet, men nej då. Jag och Patric har gnott för fullt. Lite problem har det varit för mig eftersom jag inte får bära/lyfta något efter min operation så jag måste be om hjälp varje gång jag ska lyfta det allra minsta. Patric och barnen har bedyrat att det inte är några problem för dem att hjälpa mig i tid och otid, men för egen del är det jobbigt att be om hjälp hela tiden. Annars går målarpenseln varm, att hålla i den har inte varit särskilt ansträngande. Inte heller har det varit betungande att smälla i sig min senaste last, bakelser.

Vädret har ju inte varit på topp i dag men det har inte gjort så mycket. Jag hoppas att jag kan återuppta mitt målningsarbete i morgon när det förhoppningsvis blir uppehåll och några plusgrader till.