Bältros

Min vänstra arm har löpt amok. Herregud, det känns som om jag blivit slagen av en jättepåk rakt på sprutsticket. I måndags tog jag och Patric bältrossprutan och efter det har ingenting varit sig likt. Patric blev så pass dålig i går att han gick hem från jobbet. Han blev illamående, yr och han fick febervittring. Själv var jag som en urvriden trasa hela dagen och gick och la mig strax efter åtta i går kväll. Alltså, vilken spruta! Om tre till sex månader är det dags igen för den andra omgången. Gissa om jag är sugen? Det som avgjorde saken med att ta sprutan berodde i första hand på att en vän till oss fick bältros för något år sedan. Vi vet numera hur mycket skada det kan ställa till med och därför kändes det tryggt att göra det, även om det gjorde ont. Skönt att första sprutdelen är avklarad.

På arbetet faller personal och barn ihop som furor på grund av diverse sjukdomar. Det är allt från diffus huvudvärk till förkylningar, än har inget bitit på mig, men det kommer väl… För att upprätthålla min hälsa har jag fortsatt med mina tre pass i veckan på Sats. När klockan ringer 5.45 studsar jag upp och är på gymmet spik 6.00 när de öppnar. Nästan häpet kan jag ibland konstatera att jag faktiskt befinner mig på roddmaskinen och kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det gick till. Den här hösten har det tagit emot mer än vanligt att gå dit. Förr kunde jag längta dit, numera längtar jag mer till morgonkaffet och DN.

Ta hand om dig!