Visst och ovisst

Sedan Donald Trump tog makten för fyra år sedan har jag intensivt följt honom via olika medier med en mun som gång på gång fallit ner till knäskålarna av pur häpenhet. Att läsa om hans lögner och den rasism som han spyr ut har tagit hårt på de demokratiska krafterna. Onsdagens uttalande där han antyder att han kan vägra lämna makten ifrån sig kom inte oväntat, det befarade jag redan ett kort tag efter det att han tillträde sin tjänst. Hemma i Sverige med Sverige-”demokraterna” och Kristdemokraterna i spetsen har flera olika personer ur dessa partier uttalat sitt stöd för Trump. En av dem är SD:s chefsideolog Mattias Karlsson. Han är kritisk till vad han anser vara ”vänsterradikal identitetspolitik” från demokraternas håll och säger att den västerlänska civilationen försvagas av en Bidenseger. Han menar också att den demokratiska sidan både i ord och handling attackerat den västerlänska arvet och allt som har med den amerikanska historien att göra. Otroligt, vilken smörja som kommer ur den munnen, tyvärr är han inte ensam om sådana åsikter. Vem i USA röstar på Trump? Jo, lågutbildade VITA män. SD har samma taktik, de skrämmer upp folk med hat och rasism vilket verkar vara ett lyckat tilltag. Dessa partier får då med sig dem som är politiskt ointresserade, för hur spännande är det egentligen att prata värdegrund och demokrati? Är man ointresserad eller kanske inte är den vassaste kniven i lådan då är det lätt att ta till sig Trumps eller SD:s enkla och torftiga budskap. Vem bryr sig om vad som är rätt och rimligt? Jag hoppas och tror att Joe Biden kammar hem det hela. Polariseringen som skett under Trumps tid har skapat sådana enorma klyftor, den behöver repareras, inte fördjupas. Det behöver även vi ha i åtanke när SD försöker splittra oss.

I dag blev det hemmagjord lök- och rosmarinsfoccatia till lunch. Jösses vad gott!

Foccatia

Ingredienser

4 dl vatten

50 gr. jäst

2 msk olivolja + olja att ringla över

1,5 tsk salt

ca 1 liter vetemjöl

2 gula lökar

rosmarin

flingsalt

Gör så här: Värm vattnet till 37 grader. Lös upp jästen i vattnet. Häll i oljan och vattnet. Blanda ner vetemjölet och arbeta ihop till en klibbig deg. Låt jäsa i bunken i 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader. Knåda degen ordentligt och kavla ut på två oljade plåtar. Gör gropar i degen med fingrarna och låt jäsa en halvtimma till. Skiva löken och stek lätt i olja med rosmarinen. Fördela över focaccian. Ringla olivolja och strö salt över. Grädda i ugnen i 10 – 11 minuter tills dess den får färg.

Ta hand om dig!

Andas

Jag går omkring på små fluffiga rosa bomullsmoln, dansande, faktiskt. Papprena är påskrivna och handpenningen inbetald. Nu är landstället vårt! Den lyckan är helt obeskrivlig. Tyvärr får vi längta ända fram till i mitten av januari innan vi kan ta det i besittning. Det äldre paret hinner inte att rensa ut allt innan dess. Jag får helt enkelt bärga mig ett tag till. Däremot är jag i full gång med att fundera ut vilken soffa och vardagsrumsbord som ska inköpas. I dagsläget behöver vi inte köpa dit så mycket mer eftersom vi har kvar en del saker från gamla landet, vilket känns bra. Förutom det så upptas min tankeverksamhet även av färg och tapeter och såklart en miljon andra saker. Jag längtar att sätta tänderna i allt detta. Hittade denna bestickslåda på nätet och blev helt kär. Den kommer att passa utmärkt på nya landstället.

Kaffeautomaten på jobbet är så lååångsam…

Så den korsstygnsbroderade texten passar perfekt bredvid kaffeautomaten.

Ta hand om dig!

Underbara nyheter!

För några veckor sedan åkte vi och tittade på ett landställe i Köpings kommun. Både jag och Patric blev helt tagna av stället och bestämde oss för att buda på det. Det har tagit tid för säljarna att anta vårt bud, de har varit så veliga. Och under tiden har vi gått omkring som på nålar och önskat något sorts besked. I går blev det äntligen vårt, eller rättare sagt i veckan blir de det, för då ska alla papper skrivas på. Jippi!

Det firade vi med grillat och en god champagne (som förövrigt stod på kylning, in case of…)

Landstället som vi tar över har bebotts av ett äldre par som har haft det i sin ägo sedan 40-talet. Det kommer att finnas hur mycket som helst att göra både inom- och utomhus. På visningen höll vi på att sätta saliven i halsen när vi såg att huset var knökfullt med små och stora tavlor med olika dasskämtshumor på, de fanns verkligen överallt. Ingen var särskilt rolig heller. Med lite färg och nya tapeter kommer det att bli jättefint. Själva huset behöver målas om också, just nu går den i gult, inte en fin härlig gul färg, utan en apful mörk gulkulörtfärg. Knutarna är bruna och även grunden har samma brun färg, brrrr. Utomhus måste vi ganska omgående såga ner en massa träd. Tomten är hyggligt stor men täcks av en massa onödiga träd som gör att den ser mindre ut än vad den är. Ja, ni hör, det kommer att finnas en massa projekt framöver. I veckan vet vi mer om när vi får tillträde. Tyvärr ser det inte ut som om det bli av detta år, utan det verkar som om vi får vänta ett bra tag till, men den som väntar på något gott…

Ta hand om dig!

My twins

Nu har jag alla samlade under ett tak. I går kom Corinne hem från Uppsala och då passade vi på fira hennes födelsedag. Hon och André fyllde 21 år i veckan. André kunde vi fira samma dag som han fyllde år .

Han beställde massor av god mat till middagen.
En riktig livsnjutare, det är vad han är.
Även vegetarianen beställde god middagsmat.

I dag har vi ägnat oss åt pool- och verandafix, så mycket mer bad blir det ju inte i höst. Däremot räknar jag med några fina höstdagar på verandan. Jag har även försökt att ta det lugnt. Kände att jag behöver det efter veckan som varit. I går dröp jag hem efter jobbet som en urvriden trasa, helt slut. Skönt att det är helg! Annars går det bra på jobbet. Jag trivs, men det bästa är nog att jag är där på två röda. Jätteskönt att ha det så nära till arbetet.

Ta hand om dig!

Hasseludden

Ni skulle se mig just nu. Russin är nog en rätt beskrivning. Jag har legat i vatten från igår eftermiddag till sen eftermiddag idag. Så här avslappnad i kroppen har jag inte varit på evigheter. I går checkade vi in på Hasseludden. Rummet (Ryokan Megumi) var väldigt rymligt, vi hade en stor och härlig balkong och till det en het källa i badrummet. Vi fick även en egen passopp som serverade både mat och bubbel på rummet. Vi unnade oss allt detta eftersom Patric knappt varit ledig under sommaren. Det passade också bra i och med att Chelsie skulle på hajkläger. Vilken helg det blev. Hasseludden levererar verkligen, massagen var magnifik, baden och alla bastuar var otroligt härliga och varma. Utomhusbaden hade en temperaturer på 39 grader. Ett stort aber var dock att jag var tvungen att åla mig i en svart badräkt som alla var tvungna att bära. Jag tog såklart den största stoleken men ändå smet den åt som ett korvskinn. Jag var inte bekväm. Deras badräkter är definitivt inte gjord för en lång kvinna som jag. Nåja, kimonon gottgjorde utan tvekan det hela.

Utsikt över havet.

Maten kommer inte att få en Michelinstjärna, men den var helt okey.

Efterätten var det som stack ut, den var riktigt god.

Den japanska stolen var heller inte så dum. Den var ganska bekväm, vilket jag inte trodde när jag såg den.

Den heta källan på rummet var väldigt varm och mysig. Utsikten gick inte av för hackor den heller.

Tillbaka till Hasseludden lär det bli igen. Jag kan varmt rekommendera det. Sitter just nu i soffan och känner harmoni i kropp och själ. Hoppas att det håller i sig.

Ta hand om dig!