Det har tagit emot att gå och gymma i dessa corona-tider. Jag har helt avstått från det sedan sportlovet. Och det ska gudarna veta att det känner jag av. I morse svingade jag inte med lätthet benen över sängkanten. Ryggen kändes helt stel. Någon timme senare började den göra så pass ont att jag fick klämma i mig några alvedon/panodil för att överhuvudtaget överleva. Under hela dagen har jag haltat fram som en ledbruten hund. Nä, någon glädjens tid känns det verkligen inte som. Vädret har ju inte heller varit på topp, kallt, regn, snö, hagel om vartannat. Det är tur att det är fredag i morgon annars vettetusan hur det skulle gå. Morgondagen kommer förhoppningsvis bli den stora ljusglimten i allt det blygråa. För här ska det mysas. Det kanske kan bli så att jag får smaka en sardin av Sofie.

För vem älskar inte en chokladsardin?
Ta hand om dig!
