Men har det inte blivit lite ljusare ute? Jag tycker åtminstone det. Numera är jag utomhus så pass mycket att jag tror mig se en viss ljusskiftning, även om det mestadels är grått ute. Jag älskar alltid när man passerat den gamla årspuckeln och ser både med glädje och en viss tillförlit på det nya året. Januari är kanske inte den mest spännande och upphetsande månaden under året, men vi går mot ljusare tider. I veckan slängde vi ut granen, det var verkligen på tiden. Något så barrigt och ledsamt har jag inte sett på mycket länge.

Förra veckan var vi på landet och målade och fixade i vardagsrummet och i badrummet.

Vi lät elementen stå på under veckan så att det inte skulle bli för kallt när vi kommer ut dit och ska göra strykning nummer 2. I morse samlade vi i hop våra pinaler och styrde kosan mot ön. När vi närmade oss Salem ringer telefonen. Patric behöver rycka ut och arbeta. Vi handlade och vände tillbaka hem. När han slutar för dagen gör vi ett nytt försök att ta oss ut, men det lär bli senare i kväll. Nåja, ingen fara skedd. I stället smällde vi i oss en nygräddad semla, den var inte att leka med vill jag lova, mums.

