Månad: januari 2020

I fredags dök Uppsalabarnet upp på tröskeln. Det är alltid lika kul att hon hittar hem någon gång då och då. André har arbetat så intensivt att honom ser vi knappt röken av. Han verkar bo och äta på jobbet. Annars har det varit en riktigt mysig helg. I lördags åkte alla i familjen minus André, men plus Sofies kille till ett köpcentrum och shoppade kläder. I vanlig ordning hittade jag inget men det gjorde de övriga. På kvällen var vi på kalas och firade en nybliven 16-åringen. De bjöd på 16-åringens favoriträtt: Taco och till det sköljde vi ner det hela med ett glas rött vin. Födelsedagsbarnet såg nöjd ut hela kvällen, vilket även vi som gäster också var.

I dag blev det en tur med Corinne till Länna Sport, hon gjorde ett bra tröjfynd. Jag nöjde mig med att inspektera inredningen på Länna Möbler istället, de har så mycket fint. Såg dock en jättefin filt men den var i en chockerande prisklass. Den ligger fortfarande kvar i butiken och lär nog aldrig smyga sig hem hit, tyvärr.  I morgon är det full fart på jobbet igen. Jag älskar att ha jobbat klart för dagen för att sedan gå hem och vara ledig och helgerna ska vi inte tala om, tjohoooo! Jag ångrar inte en dag att jag bytte bransch.

Natten mellan söndag och måndagen satt jag spikrakt upp i sängen med magplågor. Det var inte att tänka på att ändra ställning för då kunde det gå riktigt illa. Har sedan dess blivit bättre i magen men haft en grym huvudvärk och känner mig allt annat än bra, dessutom rinner näsan som en kran. Den senaste dagarna (för att som jag trodde, mota Olle vid grinden) har jag klämt i mig ingefärshuttar med citron och chili i och de där chilisarna…Göta Petter de var det krut i vill jag lova. Trodde i min enfald att inga baciller skulle våga sig förbi denna typ av förkylningsbroms, men tji fick jag. I väntan på att förkylningen ska lägga sig har jag plöjt igenom tre avsnitt av Mandelmanns gård. Jag blir otroligt inspirerad av att se det. Allt verkar så lätt och enkelt, men det vet jag å andra sidan att det inte är. Fast samtidigt blir jag både upplyft och glad av att titta på programmet. Det ger mig ny energi.

Det ska bli intressant att följa riksrättsförfarandet med Trump. Demokratin är verkligen skör, särskilt om senaten kommer att fria honom helt på alla punkter. Och som Robert De Niro sa:

– ”Det finns rätt och det finns fel och det finns sunt förnuft och det finns maktmissbruk och som medborgare har jag lika mycket rätt som någon annan att säga min åsikt. Och om jag har en större röst på grund av min situation, kommer jag att använda den när jag ser ett uppenbart maktmissbruk”.

Man skulle kunna tro att det är en helt vanlig torsdag, men icke sa nicke. För i dag har inte mindre än 3 av 4 barn tagit körkortet.

Grattis Sofie!

Som hon konstaterade själv; Året kunde inte börja bättre, först fylla 18 år sedan körkort på det, underbart. Jag håller med, som hon har kämpat på med både skola och körkortsteori, bra jobbat Sofie!

Jag slog till på en dubbelvaccinering efter arbetet i dag. Den ena armen blev vaccinerad mot influnsan, den andra mot lunginflamation. Den sistnämnde är jag extra glad över eftersom jag oftast åker på luginflamation om jag blir sjuk. Funderar också skarp på att ta en mot bältros, men efter dagens alla sprutor väntar jag med det ett tag till. I helgen köpte jag värdens värsta shot, herregud, efter en slurk av den brann hela munnen. Det är svårt att säga om hettan kom från ingefäran eller chilin. Jag lyckades sälja in drycken till Sofie och hennes kompis. Ungdomarna tog hutten mer eller mindre rakt av och reaktionen lät inte vänta på sig. Alla flämtade efter luft och kved. Nu hoppas jag verkligen att den hjälper också, med tanke på vad man får utstå…

I helgen fick vi mycket gjort på landet, men fortfarande återstår ett och annat. Patric satte upp lister i badrummet och jag målade alla väggarna. Utrymmet är minimalt med trånga skrymseln. Det är inte särskilt optimalt att försöka sticka upp penseln på dessa oframkomliga ställen, fast nu är det gjort och det känns jätteskönt.

Funderar på att försöka sätta mig ner med min webb-baserade fritidshemskurs. Den känns både lärorik och intressant och den har även blivit en nyttig uppfrächning, men det tar emot att sätta sig på vardagskvällar då jag är helt slut efter en dags arbetspass. Jag börjar sakta men säkert inse att arbeta som fritidspedagog igen efter 13 år är nog inte så dumt, det måste jag medge.

Men har det inte blivit lite ljusare ute? Jag tycker åtminstone det. Numera är jag utomhus så pass mycket att jag tror mig se en viss ljusskiftning, även om det mestadels är grått ute. Jag älskar alltid när man passerat den gamla årspuckeln och ser både med glädje och en viss tillförlit på det nya året. Januari är kanske inte den mest spännande och upphetsande månaden under året, men vi går mot ljusare tider. I veckan slängde vi ut granen, det var verkligen på tiden. Något så barrigt och ledsamt har jag inte sett på mycket länge.

Förra veckan var vi på landet och målade och fixade i vardagsrummet och i badrummet.

Vi lät elementen stå på under veckan så att det inte skulle bli för kallt när vi kommer ut dit och ska göra strykning nummer 2. I morse samlade vi i hop våra pinaler och styrde kosan mot ön. När vi närmade oss Salem ringer telefonen. Patric behöver rycka ut och arbeta. Vi handlade och vände tillbaka hem. När han slutar för dagen gör vi ett nytt försök att ta oss ut, men det lär bli senare i kväll. Nåja, ingen fara skedd. I stället smällde vi i oss en nygräddad semla, den var inte att leka med vill jag lova, mums.

I natt vid 12 slaget firade vi inte bara in det nya året utan också att Sofie fyller 18 år i dag. 

Det blev en fantastisk nyårsafton. Alla barnen var samlade och vi firade stort. Vi började redan på morgonen. Sofie övningskörde till Eskilstuna där vi bowlade.

Herregud, vad kul det var. Vi skojade och skrattade som galningar. På eftermiddagen kom André. Han tog tåget till landet eftersom han hade jobbat sent kvällen innan.

I vanlig ordning bjöd vi på hummer till förrätt med en god champagne till. Tyvärr hade jag glömt mjölet hemma därför blev hummern i rinnigaste laget, fast smaken var det inget fel på.

Mellan förrätten och huvudrätten blev det ”syster”mos av André.

I år grillade vi oxfilén på grillen och rökte den. My God så god den blev. Den godaste oxfilén vi hittills gjort. Till det drack vi en helt fantastisk Amarone.

Vi avslutade middagen med en bärefträtt.

 Tack alla barn för att ni följde med till ön och förgyllde den på alla sätt och vis. Jag älskar er innerligt!

❤️❤️❤️❤️❤️❤️

GOTT NYTT ÅR!