Månad: december 2019

Vi har knappt sett till födelsedagsbarnet som fyller 14 år i dag. Hon och en kompis åkte till Mall of Scandinavia och gick på bio och shoppade loss. När hon kom hem bjöd vi ut henne på pinchos. Jag och Patric har inte varit där tidigare, men det hade däremot Chelsie varit. Det var knökfullt med barnfamiljer i restaurangen, vilket kändes ganska befriande med tanke på cirkustemat. Tyvärr tog det en timma att få in maten. Vid det laget kunde Patric stoppa i sig en hel zebra om det nu hade severats en sådan. I stället fick vi in några hel- eller halvfabrikats pytterätter, som dessutom knappt smakade något.

Eftersom vi fått vänta så länge blev vi erbjudna varsin efterrätt.

De var så äckliga att Patric fick äta upp våra i stället. Chelsie beställde in en alldeles egen födelsedags-godis-glass-efterrätt. Den gillade hon bättre.

När vi kom hem efter restaurangbesöket satt ett stort leende klistrad på Chelsie läpp. Hon var jättenöjd och glad och tyckte hon haft en toppendag. Det värmde att höra. I morgon efter Sats besöket far vi hit…

Alla barn firar nyår på ön. Gissa om jag är glad?

Jag är både mätt och belåten efter att ha lassat i mig fullt med julmat dagarna i ända. Lite tacksam är jag dock att Corinne tvingade ut oss på en promenad runt Hellasgården i Nacka i går eftersom jag annars är ganska stillasittande. Nu kan jag utan att få ytterligare dåligt samvete fortsätta att sätta tänderna i allt sött och gott.

Det blev en bra julafton även i år.

Barnen var däremot väldigt svårväckta på julaftonens morgon. Vi fick lov att hjälpa till på traven. Jag öppnade sovrumsdörrarna och Patric satte på hög julmusik för att skaka liv i dem, det lyckades för till slut masade de sig upp.

Förutom att tomten kom med paket i julstrumpan hälsade även hustomten på. Han levererade ett stycke spel till alla. Ingen jul utan att spela spel. I år var alla överens om att det var ett perfekt julklappsspel.

På eftermiddagen dukade jag upp julbordet.

I år gjorde jag varsitt dekorationshjärta.

På kvällen kom tomten och hälsade på. Han delade ut klappar till alla snälla barn…

Kanske en nybliven skridskopionjär.

Se där en kaffedrickande student.

I går kom Maarit och John över. Av rena farten fortsatte vi att äta och dricka gott. Sofie fick även denna gång hjälpa Maarit med snapchatt. Och som vi skrattade…

Vi hade inte bara kul åt Snapchats alla galna bilder på oss. Vi gjorde också en musikvideo på Tik Tok. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss. Jag och Maarit hade inte riktigt förstått när vi skulle göra vår rörelse så det slutade med…ehhh, succé? Jösses vad galet och roligt det blev.

Bästa beslutet hitills. Vi julpyntade och klädde granen redan i går. Jag har varit väldigt traditionsbunden med detta moment, det har varit ett stort ”no, no” att pynta före den 23 december. Men å andra sidan har saker och ting förändrats i och med att jag slutat arbeta hemifrån. Granen blev därför smyckad från topp till tå redan i går. När Patric enligt tradition firade ner den nygamla spiran stelnade alla till i soffan.

-”Nope, inte snyggt,” väste barnen. – ”du måste kapa toppen.” Sagt som gjort, Patric filade ner den… rejält.

Kvällen avslutades med ett par högläsningsrader ur Viktor Rydbergs ”Tomten.”

I dag har jag lagat mat för fullt. Tre sorters sill, Janssons frestelse, morot- och kålrotslåda, ansjovissnurror, västerbottenpaj med mera. Stel som en pinne i ryggen gladde jag mig ändå åt att det blev ett pass på Sats i morse. Hade det inte varit för det, skulle antagligen min stackars blodcirkulation inte kommit igång. Min ländrygg känner sig riktigt hyfsad efter en dag i köket. I morgon blir det bara mys och pyssel, så skönt det ska bli.

GOD JUL!

Granen står så grön och grann i stugan….

Som vanligt blev granen köpt i sista minuten. I år blev det som jag ville, en kort och nätt grönbarrande historia. Barnen och Patric har alltid röstat ner mina förslag och det har alltid slutat med att vi fått hem en voliminös kungsgran som vi klämt in med skohorn i vårt lilla trånga utrymme, men icke i år.

I går kom Corinne hem från Uppsala. Äntligen kan jag rå om henne under jullovet, som jag har längtat efter den bönan. Patric var på julbord i går och André arbetade. Vi tjejer åt middag tillsammans och satt och pratade. Såklart blev det några gryniga selfies.

Under förmiddagen i dag blev det julmatshopping. Ja, jösses vad vi handlade. Jag tyckte mig se att kylskåpet buktade ut en aning när vi fyllt på det. Annars har vi tagit det ganska lugnt. Känner att jag behöver gå ner i varv efter denna intensiva höst. Under ledigheten tänkte jag försöka att bara vara och läsa böcker och titta på några bra filmer. Jag såg att Hobbit-filmerna gick på Netflix, dem skulle jag vilja se om. Sofie ska träffa några kompisar i kväll. De ska ha med sig tre julklappar som inte kostar något. Hon letade igenom hela huset och fann till slut tre saker att slå in. En idé i mitt tycke.

Det finns verkligen en del ljusglimtar i tillvaron. En av dessa var i dag. Hela lågstadiets pedagoger skulle framföra sin egen tappning av mössens julafton på scenen i aulan framför alla barn på lågstadiet. Vi i vårt arbetslag slog till med pipiga musröster den första versen. Från början var det tänkt att vi skulle shuffla in. Just den biten tyckte jag bäst om eftersom det såg ut som om vi kom ”juckade” in på scen. Men innan jag visste ordet av ställdes dansen in. Men inte hängde jag läpp för det. Jag dansade i stället in på scenen med dessa glajjor på.

Till barnens förtjusning.

Alltså, pju! Allas julklappar är mer eller mindre klara. Det fattas bara några småsaker annars är jag på banan igen. Det gick riktigt smidigt den här gången. Jag och Patric tog en sväng till ett inomhuscenter och betade av allt på julklappslistan, resten köpte vi på nätet. Förra året rasade julgranen rakt in i Sofies sovrum. Nästan alla julgranskulor och självaste julgranfoten gick i all värdens kras. I dag hittade vi en ny fot. Inne i butiken hör jag Patric mumla något om att den nya foten minsann känns väldigt stabil för den har ett band av något slag som gör den mer solid. Hm, grann var den inte… Jag hade kanske hoppats på en något snyggare variant. Nåväl, kulorna däremot blev fina.

En vän till mig är lite av en näktergal. Hon är med i en kör sedan minst 100 år tillbaka. I går var vi och såg och hörde henne sjunga. De uppträdde i en kyrka intill Odenplan. Julstämningen var minst sagt lite avslagen när vi dyngsura dök upp vid kyrkporten, men det ändrades snabbt när en man med en baspipa som heta duga tog ton precis intill mitt öra. Halft hörselskadad hämtade jag mig efter åtminstonne tredje jullåten och kunde därmed fortsätta njuta av julunderhållningen. Våra vänner Birgitta och Marie var också på plats.

När konserten var slut gick vi och åt middag med B&M på en närliggande mysig restaurang. Vi har alltid lika mycket att prata om när vi träffas, tiden den bara rinner iväg i ett nafs. De är helt fantastiska❤️

Under dagen har vi bakat pepparkakor. Jag gjorde ”Tant Brun” som vanligt. Hon åker alltid upp i fönstret i köket.

Dags för en glögg och tända det 3:e ljuset.

 

För vilket år i ordningen som vi varit på julmarknaden i Sigtuna vete tusan, men vi har varit där sedan tvillingarna var små. Årets julmarknad var nog den sämsta vi varit på sedan start. Först och främst var det dåligt väder, regnblandad snö och för det andra hade de dragit ner på alla stånd, det fanns bara ett fåtal uppställda, jättetrist.

Men inte åker vi till Sigtuna utan en gofika på Tant Brun.

Varje år pressar vi oss in i vår favoritbokhandel, det är alltid lika fullt med folk där precis som det är hos Tant Brun. Det finns inte en chans att vi skulle missa att gå in dit. Där inne brukar vi hänga länge för det finns så mycket att titta på.

Gladast blev jag nog över mina nyinköpta Icebug med dubbar på, de hittade jag i en skoaffär längs med marknadsgatan. Det kommer inte att finnas någon som helst risk att jag bryter lårbenshalsen med dem på.

Eftersom vi var i Tyskland förra söndagen missade vi 1:a advents glöggstunden. Den tog vi igen i dag i stället.

Då var julstjärnorna, ljusstakarna och luciatåget äntligen framtagna och uppsatta. Nu fattas bara julstämmningen, den å andra sidan brukar dröja ända fram till jul innan den infinner sig.

Halva eftermiddagen har gått åt att steka julköttbullar. De väntar just nu på att kallna så jag kan parkera in dem i frysen. Lite panikslagen kände jag mig i går när jag insåg att det faktiskt snart är jul och jag har inte hunnit med att köpa en endaste klapp. Sofie är dessutom den enda som skickat in sin julönskning till mig. Jag vet att Corinne tycker att hon gjort det, men när jag såg hennes lista hade hon inte precis preciserat sig. Där stod bl.a parfym…ok! men vilken doft, märke och var finns den att köpa? Gahhh, vad jag blir jättestressad av sådant. Det finns en till i familjen som varit stressad. Sofie lyckades försova sig i morse. Jag och Patric erbjöd oss att skjutsa henne till Max. Medan hon flängde runt i huset som ett jehu, satte sig Patric och jag  i bilen och väntade på henne. Efter en stund störtade hon ut ur huset och vi kunde åka och lämna av henne. På vägen hem passade vi på att handla, någon timme senare kom vi hem och tittade förvånat på ytterdörren som stod vidöppen. Den lilla detaljen att stänga dörrar är kanske inte Sofies starkaste sida. Under tiden låg Chelsie och sov i godan ro. Det var bara för första bästa inbrottstjuv att knalla in och hämta vad de ville.

När jag läste att Sverigedemokraterna ytterligare gått framåt i opinionsmätningarna med 5,5 procentenheter får det mig att undra om man överhuvudtaget anser att demokrati är en rättighet. Jag förstår faktiskt inte varför man tar ställning till ett parti där de  bara vill skapa oreda i dessa oroliga tider. Se hur Trumps Amerika ser ut i dag, Brexitkaoset, Lag och rätt i Polen och Ungerns Orbán. Där den sistnämnda vägrar att ställa upp i Melodifestivalen på grund av att den anses ”för homosexuell”, vill vi verkligen verka för ett sådant samhälle?

 Tidigt i morse satt jag på roddmaskinen och körde järnet. När jag stretchat klart och ställde mig upp något hastigt fanns det knappt någon ork att stappla in i omklädningsrummet. Det gick ovanligt trögt i dag, men jag är på’t igen tidigt i morgon bitti. Tänkte att jag skulle förmå mig att få ner adventspyntet från vinden  men även där tryter orken efter en dag i ständig rörelse, det får bli någon annan dag. Jag är helt slut varje dag efter arbetet. Ljudnivån är hög, konflikterna haglar och man springer som en jojo runt för att täcka upp överallt. 10 år med lugn och ro är numera ett minne blott.

I fredags morse redan vid 4.00 hoppade jag, Patric, Chelsie och hennes kompis in i bilen och begav oss ut i snöstormen. Jag körandes. Efter Ödeshög var jag ett vrak. Redan i oktober när vi bestämde oss för att åka ner till Tyskland gjorde vi ett medvetet val att inte sätta på vinterdäcken på Teslan. Det på grund av att vi inte skulle bli insläppta i Tyskland med dubbdäck. Nåväl, där satt jag i bilen med händerna i ett krampaktigt tag runt ratten och såg inte handen framför mig i årets värsta snöstorm. Becksvart var det dessutom och sommardäcken kändes inte uppmuntrande. Patric fick ta över och gjorde det fram till Malmö, därefter blev det min tur att jag styra kosan över Öresundsbron. Väl framme i Lübeck fick vi tillgång till en otroligt härlig och fin etagevindsvåning i gamla stan.

På kvällen gick vi till en italiensk restaurang som låg vägg i vägg med vår lägenhet. Inga märkvärdigheter med den mer än att vi blev mätta och ganska belåtna och det efter dagen alla strapatser på vägen. Lördagen var det andra bullar med. Oj,oj,oj vilken dag det blev…

Alla utom jag bestämde sig för att ta en tur i pariserhjulet. I alla fall en av dem ångrade tilltaget och flämtade skräckslaget – ” Ahh, vad högt” och då bör tilläggas att de bara var halvvägs uppe i luften.

När de 40 varv senare stod med fötterna på jorden utbrast Chelsie -” Den var inte rolig… aldrig mer.” Jag förstod precis vad hon menade.

Altstadt i Lübeck är inte jättestor och ändå hann vi inte med allt. De har klätt varenda del i området juligt. En del av granarna hade de till och med hängt upp och ner i ett av kyrkvalven.

Till lunch hittade vi till en restaurang som Guide Michelin hade rekommenderat. Vi åt varsin schnitzel och kunde konstatera att det var den godaste schnitzeln vi någonsin ätit.

Efter den måltiden behövde vi skölja ner hela härligheten med något riktigt sött. Det blev såklart lite glühwein.

Och kanderade äpplen.

Jag kan verkligen varmt rekommendera en jultripp ner dit. Det finns så mycket att uppleva, se och äta. Julstånden är pittoreska och en riktigt härlig julstämning infinner sig.