I dag var det min första dag på nya arbetet. Det var som att påbörja det jag slutförde när jag för mer än tio år sedan slutade som fritidspedagog. Det var bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta arbeta, inte mycket nytt under solen. Under semestern har jag känt mig lite orolig för hur det ska gå och så, men lättad pustade jag ut när jag kom hem. Det här blir nog bra.

Jag skickade en snap till alla barnen. Med stor omsorg valde jag en bild från busshållplatsen där jag stod och väntade på bussen. När jag kom hem skrattade alla gott åt mig när jag sa att jag funderar på att köpa hem en pepparmintdoftande kräm att ha under näsan till nästa gång jag åker kommunalt. Jösses, jag kan ju knappast påstå att det luktade viol eller gröna skogar i den instängda bussen. I morgon blir det desto roligare, då åker jag på konferans. Vi ska hålla till långt ut på Lidingö, det ska bli skoj. Har faktiskt packat ner en passande klänning för säkerhets skull. Det kan ju hända något kul, det är ju i alla fall vad jag hoppas på.