I helgen var vi till landet och hämtade båten som har övervintrat på ett varv inte långt från ön. Det blev en snabb hämtning för oj, oj, oj vad vi hade att göra. Gräset stod upp långt över fotknölarna så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta i gång att klippa gräset. Patric vässade motorsågsklingan och satte igång med att dra ner en rönn. Det är ju helt ljuvligt ute, häggen som blommar för fullt och syrenen där knopparna sakta men säkert håller på att slå ut.

För att inte tala om dessa äppelblomcharmknuttar, de är helt ljuvliga.

Då och då passar vi på att ta fram luftgeväret och nöjesskjuter på en poängtavla eller på ett plåtskåp med får och ankor.

Vem som lyckades pricka in detta storverk är höljt över dunkel. Vem det än må vara var det verkligen en bedrift eftersom det var långt ifrån måltavlan.

I morgon ska jag till mitt nya arbete och ta emot de nya förskoleklassbarnen. Jag kommer att vara där i en timme och träffa barnen och deras föräldrar. Den klassen kommer jag sedan att följa med upp till 3:an. Lite pirrigt är det minsann.
Här hemma ligger Corinne i sängen med en jättebred hals. Läkaren konstaterade körtelfeber. Hon får inte pencilin eftersom det inte hjälper. Hon har haft ruggigt hög feber i flera dagar, först i dag har den gått ner något. Ynklig är bara förnamnet på min stackars halssjuka dotter.