Det händer mycket i mitt liv just nu. Efter tio år som jourhem har jag fått sparken. Det var inte särskilt oväntat utan jag har gått och väntat på det ett bra tag. Det hela började för över ett år sedan då min uppdragsgivare skrev ett nytt avtal. Det avtalet innehöll en massa olika konstigheter som jag påtalade för dem. Det hela slutade med att jag inte skrev på det eftersom det innebar många nya försämringar och de var inte intresserade av att förhandla villkoren. Med massor av fjärilar i magen började jag söka arbete. Jag är utbildad fritidspedagog och har jobbat med det i 18 år innan jag började som jourhem. Mitt självförtroendet sviktade, vem vill anställa en 55-årig fritidspedagog som inte arbetat inom skrået på 10 år? Ganska snabbt hamnade jag på en anställningsintervju. Den unga f.d gymnastikläraren som numera var biträdande rektor på en skola skötte interjuvn. Den gick galant i mitt tycke till han frågade om mitt löneanspråk. Jag hade förberett mig väl inför den frågan och kollat upp lönerna för fritidspedagoger. Jag nämnde mitt löneanspråk för honom och han ryggade tillbaka och stammande hör jag honom säga: ”fast vi jobbar ju med de mjuka varan här”. Suck, vilken inställning till kvinnolöner, helst skulle vi kvinnor arbeta gratis inom vård och omsorg. Det kanske till och med skulle gälla allt arbete inom varje arbetsområde, eller? Nåväl, intervjun jag gick på någon dag senare var desto intressantare. Jag hann knapp gå utanför dennes dörr förrän den biträdand rektorn hörde av sig igen och ville anställa mig. Utan knot behövde jag inte ens förhandla upp min lön, det gjorde hon så bra själv. I mitten av augusti är jag åter en stolt fritidspelagonia in action.
Trevlig helg!
lamatrona.net 