Månad: maj 2019

Snart är maj månad över, vart tog den vägen? Det känns som om jag inte riktigt hänger med alls, det bara gled förbi. Jag inser samtidigt att jag faktiskt hunnit med en hel del saker också, allt har inte bara gått mig spårlöst förbi.

Nu dröjer det inte länge förrän min efterlängtade ledighet börjar, som jag längtar. Då blir det till att åka till landet och öppna upp inför sommaren, men vi hinner med ett besök till ön innan dess för på torsdag åker vi ut över kristihimmelfärdshelgen. Tyvärr verkar det som om det ska bli ett riktigt rugguggleväder under dessa dagar, typiskt.

Under våren när Patric förstod att vi inte kommer att ha jourhemsbarn längre i huset bestämde han sig för att till sommaren sätta igång och göra eget öl. Nu blir det casa micro bryggeri i stället för jourhem hemma hos oss. Långt innan barnen var födda gjorde vi eget öl  i vår dåvarande lägenhet. På min 30 års dag serverade vi ölen och folk blev både runda under fötterna och dåliga i magen efter att ha råkat klämma i sig en del av bottensattsen. Den här gången hoppas jag på bättre resultat. Jag föreslog att han skulle brygga Jever och det tyckte han lät som en bra idé. Han tänkte även brygga detta öl.

Den var inte heller dum i smaken. Det ska bli kul och följa Patric genom hans bryggeriverksamhet. Jag håller tummarna att han lyckas.

Jösses vad med aspludd det virvlar runt i luften just nu. Jag hörde att detta var bara början på aspens blommning, värre blir det. Det vita bomullstäcket finns överallt och även i huset. De rackarna är svåra att få bort också. Eftersom de är så fjäderlätta slinker de iväg bara man tittar på dem.

Vilken värme vi haft. Mitt besök på Sats var svettdrypande jobbigt i morse. Inte bara att PT’n på stället fått en ny kund ( det har varit lugnt med PT-kunder ett ganska långt tag ). Den här gången hade han ett par samtidigt, men han skrek bara ut kunden Lottas namn, mannens namn hade han kanske glömt. Förutom det var det inget riktigt drag i ventilationen, luften stod ganska stilla. Det blev ett ganska tufft pass jag genomled med Lottas namn ekande i öronen och inga luftströmmningar som svalkade ner det hela.  När jag kom hem såg jag en feberfri Corinne, hon har dock fortfarande ont i halsen men nu ser hon så mycket mer piggelin ut än tidigare. Det firade hon och Sofie med att ta ett dopp i den 28 gradiga poolen, till tonerna av Gyllene tiders ”när vi två blir en”. Tyvärr blev det inte något magplask för min del, min halva tumme håller på att läka ihop, den är inte sugen på att vara i vattnet så det blev i stället en avundsjuk blick på baderskorna.

Mötet med de nya förskoleklassbarnen och deras föräldrar och nya kollegor gick över förväntan. Min tumme som numera har skalats av till en halv höll modet uppe i plåstret, även om det gjorde lite ont mellan alla handskakningar. Mina blivande kollegor verkar både trevliga och kompetenta. Efter mötet satte jag mig med ett stort leende på läppen i bilen och kände mig nöjd över att ha fått ett ansikte på samtliga. Jag börjar redan se fram mot höstens nya liv. Såklart ska det också bli skönt med lite semester emellan. Vi har inte haft några större semesterplaner för i år eftersom jag redan i slutet av hösten visste jag att jag troligtvis skulle få sparken som jourhem. Detta med anledning av att jag inte tänkte skriva på det nya kontraktet. Vi bestämde därför att avvakta och se hur det skulle blir med fortsatt arbete. Och det gick ju bra. Jag hann inte ens bli arbetslös, tack och lov. Sommaren ligger alltså lite mer öppen i år, men samtidigt inte. Patric som är egen företagare har mer svårt att styra sin semester, han tar den när han kan. Därför blir vi också ganska styrda av det. Nåja, landet blir det definitivt, vad mer återstår att se.

Vilken dag vi haft för övrigt, strålande väder hela dagen. Jag älskar värmen och de härliga dofterna från hägg och syren. Hoppas att det håller i sig ett tag till.

I helgen var vi till landet och hämtade båten som har övervintrat på ett varv inte långt från ön. Det blev en snabb hämtning för oj, oj, oj vad vi hade att göra. Gräset stod upp långt över fotknölarna så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta i gång att klippa gräset. Patric vässade motorsågsklingan och satte igång med att dra ner en rönn.  Det är ju helt ljuvligt ute, häggen som blommar för fullt och syrenen där knopparna sakta men säkert håller på att slå ut.

För att inte tala om dessa äppelblomcharmknuttar, de är helt ljuvliga.

Då och då passar vi på att ta fram luftgeväret och nöjesskjuter på en poängtavla eller på ett plåtskåp med får och ankor.

Vem som lyckades pricka in detta storverk är höljt över dunkel. Vem det än må vara var det verkligen en bedrift eftersom det var långt ifrån måltavlan.

I morgon ska jag till mitt nya arbete och ta emot de nya förskoleklassbarnen. Jag kommer att vara där i en timme och träffa barnen och deras föräldrar. Den klassen kommer jag sedan att följa med upp till 3:an. Lite pirrigt är det minsann.

Här hemma ligger Corinne i sängen med en jättebred hals. Läkaren konstaterade körtelfeber. Hon får inte pencilin eftersom det inte hjälper. Hon har haft ruggigt hög feber i flera dagar, först i dag har den gått ner något. Ynklig är bara förnamnet på min stackars halssjuka dotter.

 

Som jag har fejat i dag. Jag har storstädat den trista delen av köket, för att vara mer specifik handlar det om utrymmet under diskstället där vi förvarar soporna och ehh, annat. Det tog sina timmar att fixa till det, men nu är det gjort. Patric och barnen tog bort plåtarna från poolen. Ett moment återstår fortfarande och det är att fylla på den med vatten.

Trägårdslangen går för högtryck.

Och nu fattas det bara ett varmt och skönt badväder, sedan är det bara att hoppa i. I går åt vi en jättegod förätt som är superenkel att göra.

Crostini med tapenad

1 påse med crostini

1 burk svart tapenad

200 g philadelfiaost

1 kruka färsk basilika

Gör så här: Blanda philadelfiaosten och basilikan i en matberedare till en jämn röra. Bred på basilikakrämen på crostinikexen och toppa med tapenadröran, done.

För övrigt är basilikakrämen jättegod att ha till kött, vegoburgare eller varför inte till en bit grillad hallomi?

Det händer mycket i mitt liv just nu. Efter tio år som jourhem har jag fått sparken. Det var inte särskilt oväntat utan jag har gått och väntat på det ett bra tag. Det hela började för över ett år sedan då min uppdragsgivare skrev ett nytt avtal. Det avtalet innehöll en massa olika konstigheter som jag påtalade för dem. Det hela slutade med att jag inte skrev på det eftersom det innebar många nya försämringar och de var inte intresserade av att förhandla villkoren. Med massor av fjärilar i magen började jag söka arbete. Jag är utbildad fritidspedagog och har jobbat med det i 18 år innan jag började som jourhem.  Mitt självförtroendet sviktade, vem vill anställa en 55-årig fritidspedagog som inte arbetat inom skrået på 10 år? Ganska snabbt hamnade jag på en anställningsintervju. Den unga f.d gymnastikläraren som numera var biträdande rektor på en skola skötte interjuvn. Den gick galant i mitt tycke till han frågade om mitt löneanspråk. Jag hade förberett mig väl inför den frågan och kollat upp lönerna för fritidspedagoger. Jag nämnde mitt löneanspråk för honom och han ryggade tillbaka och stammande hör jag honom säga: ”fast vi jobbar ju med de mjuka varan här”. Suck, vilken inställning till kvinnolöner, helst skulle vi kvinnor arbeta gratis inom vård och omsorg. Det kanske till och med skulle gälla allt arbete inom varje arbetsområde, eller? Nåväl, intervjun jag gick på någon dag senare var desto intressantare. Jag hann knapp gå utanför dennes dörr förrän den biträdand rektorn hörde av sig igen och ville anställa mig. Utan knot behövde jag inte ens förhandla upp min lön, det gjorde hon så bra själv. I mitten av augusti är jag åter en stolt fritidspelagonia in action.

Trevlig helg!

För ganska precis ett år sedan åkte jag och Patric tåg ner till Göteborg för att hämta vår nya bil. Vi  övernattade mitt i city och hann med ett fantastiskt trevligt restaurangbesök. En av förrätterna bestod av vit sparris, det var så gott att jag fortfarande svävar på moln bara jag tänker på härligheten. I går fastnade min blick på några fina vita sparrisar, tyvärr var de i magraste laget, men de var inte så dumma i alla fall.

När vi avslutat middagen hör vi hur Corinne kommer in genom ytterdörren. Utan ett ord är hon ute igen och försvinner i väg tillsammans med en kompis, Plötsligt hör vi hur bildörren går upp och jag och Patric tittar på varandra. Hon lånar alltså bilen utan att fråga oss. Patric tar fram telefonen och trycker på en knapp. I och med den knapptryckningen börjar Teslan tuta. Vi förstår att Corinne och kompisen förvirrat undrar vad som händer. När hon väl började köra bilen kunde vi inte tuta med fjärrkontrollen längre. Men när vi såg att hon åter stannat bilen börjar även jag trycka på fjärrstyrningstutan. Sekunden senare har vi Corinne på tråden, hon undrar varför bilen tutar i tid och otid. Patric meddelar torrt; det är en funktion som bilen har om man lånar den utan lov. Haha, förhoppningsvis lärde hon sig något av detta.

 

Det är fler som haft gasen i botten i helgen. Nu övningskör Sofie för fullt.

I kväll är det jag och Patric som sitter limmade framför tv-apparaten. Det är dags för ett nytt avsnitt av Game of thrones. Stör ej!

Brrr, vad kallt det är ute även om solen har visat sig. I går både snöade och haglade det. För att inte tala om alla minusgraderna som vi haft på nätterna. Dessutom med växlande temperatur på dagarna, fast i det något lägre graderna. Såklart förstod jag att det fina varma vädret kanske inte skulle hålla i sig, men det här? Nej tack. Jag och Patric tackade vår lyckliga stjärna att det inte är den här helgen som vi ska hämta båten. Bara jag tänker på en sådan båtutflykt blir jag kall som en piggelin som legat längst ner i frysboxen ett väldigt långt tag, alltså ett ställe man verkligen inte vill vara på. Helgdagarna duggar tätt också. Skolbarnen har strålat över den korta veckan och fler blir det ju framöver, så härligt.

Vi har köpt hem ett gäng med kryddväxter som står inomhus vid kallt väder, vilket har inneburit att de myst inne den senaste veckan. Patric är överraskande pjoskig gällande dessa. När han kommer hem från jobbet dyker hans genast ner bland plantorna och inspekterar dem från topp till tå, klämmer och känner på dem. Han har gjort eget näringsvatten som han skvätter på dem under morgon och kväll. Har basilikan inte fått vara ute och luftat sig under dagen blir han bekymrad och ojar sig över att den i så fall inte växer. Ja, jösses, vad han klemar bort dessa krukväxter.

Just nu är jag full av kraft och det händer så mycket positiva saker omkring mig. Visst, det finns även lite smolk i bägaren också, men man får ta det onda med det goda. Jag njuter för full av att bara må så här oförskämt bra, livet leker och allt känns helt underbart.

Trevlig helg!