Släääp

Äntligen kom vi ut till ön, som jag har längtat. Senast jag var där var i början på hösten. Visserligen blev det en ganska kort tillställning den här gången men jag hoppas på att vi snart kommer dit igen.

Det blev ett riktigt kortbyx-väder också. Varje gång vi kommer till landet börjar jag och Patric diskutera sommarens alla projekt. Förra året var planen att försöka koppla på sommarvattnet. Det gick sådär. I år gör vi ett nytt försök. Vinterbona huset är ett annat uppslag vi har. Vi får se hur långt vi kommer med det i år. Patric passade på att installera klart fibern under påsken, den fick vi i slutet av vintern till ön, alltså, vilken lyx. Nu behöver ungdomarna inte bråka om den saken mer, pju!

I dag var vi på utvecklingssamtal med Chelsie. Efter det åkte vi och köpte ett släp. Jag menar: ” vem behöver inte ett släp?” Särskilt när man är på tippen, jämt. Patric har slängt ömma blickar på den två-hjulade-gallerburen sedan han kom hem. Nä, jag är inte ett dugg svartsjuk, jag är van.