Förra helgens 70-tals mat-flash-back gjorde oss inspirerade att fortsätta i samma anda. I helgen tog vi fram chokladfonduen och oj vad vi doppade i grytan.
Förra veckan tränade Sofie olika jujutsi-tekniker. Eftersom jag har en fallenhet för språk (vilket kanske inte alla håller med om) blev jag ålagd att utala de japanska slag- och låsövningar som Sofie skulle göra… jag menar, hur svårt kan japanska vara? Några tungvrickningare senare låg alla på golvet och skrattade lite för högt- och lite för länge enligt min smak.
Slagen duggade tätt. Corinne agerade slagdocka, (som jag vid det här laget vet heter uke på japanska) med sina 12 år inom jujutsin kunde hon lätt hantera situationen utan att få sig en endaste liten skråma. Den enda som fick sig en ordentlig törn var nog bara mina fantastiska språkfärdighet och det lär jag få leva med.
lamatrona.net 