Månad: april 2019

I går fyllde jag år. Det blev en lugn tillställning. Alla barn var på plats vilket sällan händer numera. Jag älskar att ha dem omkring mig.❤️

Hela dagen gick mer eller mindre åt att laga mat. Jag fick bestämma maten alldeles själv. Det blev både ostron och toast skagen till förrätt. Till huvudrätt åt vi en asiatisk tonfisk med olika tillbehör. Mina smaklökar jublade över den halvråa fiskens alla fantastiska smaker. Det var så gott. Det kommer vi att tillaga snart igen om jag får bestämma.

Det är inte bara mina barn som gör mig glad. Greta Tuhnberg är en annan sådan inspirerande kraft, vilken tjej. Hon imponerar på mig jättemycket. Världen behöver en megastor ångvältsknuff framåt för att börja ta klimathotet på allvar.

Heja Greta!

Det blev en kort vecka. Ja, jösses, redan fredag. I veckan var Chelsie ledig i två dagar, eftersom skolan hade utvecklingsamtal de dagarna. Det firade vi med varsin stor smörig kanelbulle.

I flera år har jag funderat på att köpa nya köksknoppar till landet men glömt bort det, nu äntligen kom jag till skott. De jag har är i ett bedrövligt knoppp-skick och ett klick senare hittade jag ett par jättefina som inom snar framtid förhoppningsvis dimper ner i brevlådan.

Det är helt galet hur enkelt det är att shoppa. Men nu blir det en klick-pause. I stället är det dags att förbereda kvällens middag och häpna över Chelsies konsthopp på studsmattan.

Trevlig helg!

Äntligen kom vi ut till ön, som jag har längtat. Senast jag var där var i början på hösten. Visserligen blev det en ganska kort tillställning den här gången men jag hoppas på att vi snart kommer dit igen.

Det blev ett riktigt kortbyx-väder också. Varje gång vi kommer till landet börjar jag och Patric diskutera sommarens alla projekt. Förra året var planen att försöka koppla på sommarvattnet. Det gick sådär. I år gör vi ett nytt försök. Vinterbona huset är ett annat uppslag vi har. Vi får se hur långt vi kommer med det i år. Patric passade på att installera klart fibern under påsken, den fick vi i slutet av vintern till ön, alltså, vilken lyx. Nu behöver ungdomarna inte bråka om den saken mer, pju!

I dag var vi på utvecklingssamtal med Chelsie. Efter det åkte vi och köpte ett släp. Jag menar: ” vem behöver inte ett släp?” Särskilt när man är på tippen, jämt. Patric har slängt ömma blickar på den två-hjulade-gallerburen sedan han kom hem. Nä, jag är inte ett dugg svartsjuk, jag är van.

Startade påskdagen med att servera fiskbullar i dillsås till frukost till den yngsta i familjen. Alltså, den doften gifte sig inte direkt med min västerbottenpaj som jag förberedde i ugnen. Både André och Chelsie äter oftast något riktigt rejält till frukost, allt i från chili con carne till fläskpannkaka. Vi andra är lite mer sparsmakade och brukar äta en enkel kaffe- och smörgåsfrukost i godan ro i stället.

När de sladdriga dillklumparna äntligen var svalda kunde vi sätta i gång med alla matförberedelsena. Ungdomarna dekorerade äggen.

När den kreativa delen var avklarat var det dags att leta påskägg. Patric medelade att årets påskkanin gömt godisäggen extra knepigt i år.

10 sekunder senare hade André hittat sitt ägg.

När även alla andra funnit sina påskägg och stod och tryckte i sig godiset var det dags för ägglekarna.

Min äldsta tävlingsinriktade dotter var tyvärr inte med i år. Hon jobbar på Ikea hela dagen.

Eftersom de var så otroligt duktiga å då särskilt på häxlimbom vann de alla första pris.

Glad påsk!

I höstas gick skottkärran på landet sönder. I dag kom det nya monstret som vi köpt via nätet hem till oss i stan. En riktig bjässe, vill jag lova. Problemet som jag ser det är:  ”hur i himmelens namn ska vi få ut den till landet?” Teslan är stor men mja, kanske inte så stor att skottkärran ryms i bagageluckan.

På vår lilla ö på landet så finns det inga bilar. Vi har en parkeringsplats som ligger en bit från ön där alla ställer sin bil för att sedan ta sitt pick och pack och gå över bron som leder till respektive stuga. Därför är det nödvändigt med en bra skottkärra eller någon annan draghjälp. Som jag ser det kommer den här att göra jobbet. Jag blev jättenöjd.

Jag och Corinne bytte vinterdäcken på Audin något sent. När däckkillen bytte vänster bakhjul tittade han upp och sa att skivan till hjulhuset var sönder. Det kom inte som en överaskning för det har gnällts rätt rejält i den delen av bilen…ganska länge. Det tråkiga är att det blir dags för:  ”ett stort svart hål av reparationskostnader” eller nått.  Det är bara att bita i det sura äpplet och ta fram spenderbrallorna annars har vi ingen övningskörningsbil. Det är nämligen dags för Sofie att börja träna krypkörning och annat smått och gott inom bilismens alla olika områden.

Idag drog påsklovet igång, i alla fall för några av ungdomarna. Veckan startade bra rent vädermässigt med gassande sol och mer värme. Det bästa är nog att detta är bara början på vad veckan kommer att erbjuda om jag har förstått saken rätt. Jag och Chelsie tog fram påskpyntet, det innebar att även dessa godingar fick lufta sina fjädrar.

I helgen tog vi en tur till Dalarö. Jösses så gulligt och pitoreskt det är. Roligt var det att både Corinne och Sofie följde med. Det kan ha varit lockelsen att vi bjöd på glass som fick dem att göra oss sällskap med det kan också ha varit för att de var jättesugna på att uppleva Dalarö.

Förundrat tittade vi på GB-glassens utbud  från 1947 och framåt. Det blev en hel del nostalgi. Åhh, Igloo, varför försvann du?

I söndags ringde min kompis och undrade om vi skulle ta en promenad. Absolut, inga problem. Jag var helt med på noterna, tills hon berättade att hon var på landet. -” Jaha,” svarade jag -”hur tänkte du nu då ?” Då svarade hon: ”- Vi går på promenad samtidigt som vi pratar i telefon.”  En rask 1 1/2 timmes pratpromenad senare la vi på luren och det kändes verkligen som vi tagit en promenad tillsammans.  Inte nog med att vi pratade, vi skickade bilder också. Den här synen ville jag inte att hon skulle missa.

Ehhh, vem har en tjur uppställd på sin villatomt? När jag sedan tittade lite mer noggrant på bilden såg jag att en buddistisk (?) staty skymta i bakrunden, den hade jag helt missat. Alltså, hur intressant blev det inte? Vem bor här? Varför ställa en gigantisk tjur i någon sorts  inhängnad? Plus tusen andra följdfrågor på det.

Jag har verkligen varit förvirrad en tid. Jag har lyckats göra saker som jag inte gjort tidigare. Häromdagen när jag, André och Chelsie satt vid köksbordet och målade påskmotiv råkade jag doppa penseln i min kaffemugg i stället för i vattenglaset. Stunden senare var jag påväg att dricka ur samma vattenglas med obestämd färg i. Innan dess hade vi fnissat hysteriskt mycket åt att jag skickat ett mail till en person som jag benämner som Gunnar, när han egentligen hade ett helt annat namn men hette Gunnarsson i efternamn. Känner mig inte som den vassaste kniven i lådan, inte heller verkar alla indianer vara ombord på den gungande kanoten eller alla hästarna i stallet. Borde jag vara orolig?

Och så är det fredag. Underbart. Fredagsfrisyren är fixad, humöret är på topp även om egget på knivbladet kanske  inte är i toppform, men jag hämtar mig sakta men säkert.

 

Trevlig helg!

Förra helgens 70-tals mat-flash-back gjorde oss inspirerade att fortsätta i samma anda. I helgen tog vi fram chokladfonduen och oj vad vi doppade i grytan.

Förra veckan tränade Sofie olika jujutsi-tekniker. Eftersom jag har en fallenhet för språk (vilket kanske inte alla håller med om) blev jag ålagd att utala de japanska slag- och låsövningar som Sofie skulle göra… jag menar, hur svårt kan japanska vara? Några tungvrickningare senare låg alla på golvet och skrattade lite för högt- och lite för länge enligt min smak.

Slagen duggade tätt. Corinne agerade slagdocka, (som jag vid det här laget vet heter uke på japanska) med sina 12 år inom jujutsin kunde hon lätt hantera situationen utan att få sig en endaste liten skråma. Den enda som fick sig en ordentlig törn var nog bara mina fantastiska språkfärdighet och det lär jag få leva med.

Under veckan har näsan runnit som en kran och har dessutom fått en släng av en röd Rudolf skiftning. Jag har haft huvudvärken från hell och en massa snörvel på det. Längtansfullt har jag tittat ut genom fönstret och önskat alla onda baciller puts väck. Mestadels har jag legat hopkrupen i sängen och inte orkat göra så mycket. Jag är definitivit inte van vid att vara dålig och är inte heller särskilt bra på det.

I går bjöd Patric på ett riktigt gott bubbelvin, som jag lätt kan rekommendera. Det var friskt, bubbligt och så gott.

För någon vecka sedan sprang jag på detta kopparkärl på en loppis, det införskaffades för 115 kr. Jag såg på direkten att den skulle bli fin som blomkruka.

Det är snart dags att gå och sätta sig på verandan med en kopp kaffe och blicka ut på alla nyplanterade blommor och njuta av att solen skiner.

Trevlig helg.

 

Corinne var ledig från jobbet i dag så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Farsta Gård. Lagom till lunch och i grevens tid hann vi dit innan alla andra invarderade stället.

Vår samanfattning av lunchen blev; gott, mycket mat och väldigt prisvärt. Nackdel; det ingick en ananas i maträtten…rys.

Med en belåten suck och två enchiladas med sallad senare bestämde vi oss för att ta en promenad i den vackra omgivningen.

Kul att se att barnasinnet är ”still going strong.” Den manövern vågade jag mig dock inte på. Jag måste helt klart tänka på mitt lårben och andra något skröppligare kroppsdelar som kommer med åldern.

Lätta på fotsulorna flanerade vi runt i vårsolen, den sken men värmde tyvärr inte särskilt mycket. Vi njöt av den härliga sjöbrisen och det var jätteskönt att bara komma ut och röra på sig. Vilken måndag.

Älskar att hänga med den här bönan❤️Ett riktigt lyckopiller.