Helgen inleddes på bästa sätt. Jag och Patric träffade våra goda vänner Birgitta och Marie. Vi hade bokat bord på Spisa hos Helena på Kungsholmen och åt en tre rätters middag. Restaurangen är en mysig liten kvarterskrog där det inte kostar skjortan att äta. Nu när barnen är stora och när mitt arbete tillåter kan vi allt oftare lyxa till det och äta ute. I love it.
Birgitta och jag är gamla barndomskompisar och har känt varandra sedan hon började i min klass i 4:an. Herregud, vi har med andra ord känt varandra i hela 44 år, svindlande tanke.
Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina vänner❤️
Marie har jag känt varandra i snart 30 år. Förra året upptäckte jag häpet att hon har ett naturligt självlockigt hår, bara en sådan sak. Jag har alltså under alla dessa år bara sett henne i sitt fönade raka hår. Jag är fortfarande mållös. Kvinnan har ett fantastiska hårsvall, som vem som helst blir grön av avund över och det hade jag missat helt. Jag börjar undra vad jag mer har förbisett.
När jag väckte Chelsie i morse flög hon upp ur sängen och sa lyckligt: -”i kväll är det schlagerfinal, mamma. Vi måste bara titta.” Ehh, ok. Jag är dock inte helt med på noterna, men som den snälla mamma jag är sitter jag nog i soffan med en chips och dipp i näven och tittar på de sjungande bidragen. Vad gör man inte för sin schlagerintresserade dotter?
lamatrona.net 