I dag blev det en blixtsnabb in-ut situation på Sats. I godan ro började jag min tid med att värma upp mig tills hjärtat rusade i gång och jag kände mig beredd för maskinerna. Redan vid intågandet dit hör jag PT:ns hurtiga röst mala ”-Barbro, bara en gång till.” Jag rös och hastade vidare mot min hörna på gymmet. Det dröjde inte många minuter förrän jag hör PT:n och Barbro närma sig. Vore det inte för att PT:n i en och samma mening nämner klientens namn 40 gånger i varje mening hade det varit ok, men, nu händer ju inte det. Han fortsätter mala på: ”- Barbro, bra jobbat, Barbro glöm inte trycka ifrån ordentligt Barbro, kämpa nu Barbro. Barbro, ta i nu…” Detta tär verkligen på mig. Jag kan inte tänka på något annat än på den stackars Barbro som inte bara plågas bland maskinerna utan även får höra sitt namn gå på repeat under hela passet, som i runda slängar är en bra stund. Alltså, stackars Barbro och såklart… jag då. Nä, inte var jag något vidare munter när jag lämnade maskinerna alldeles för tidigt för att gå till stretch-avdelningen, men där kunde jag åtminstonne pusta ut och ligga på golvet platt som en pannkaka och göra mina ogracila övningar utan att höra något mer än att någon stönar intill mig när de tar i bland skivstängerna.
I går kväll bänkade sig jag och Patric framför tv:n. Vi såg Game of thrones på SVT. Vi har sett den säsongen men kände att det inte kunde skada att se om den. Vi är superladdade inför nästa omgång här i april, Längtar dit!
lamatrona.net 