Tyhras

I dag har det varit en toppendag i backen. Bra med snö och lagom kallt. Till och med solen tittade fram en stund.

På kvällen var vi till Tyhras restaurang på Tott Hotell. Vi har varit där tidigare fast då hette den Gutekällaren. Den gången blev vi väldigt nöjda med maten, vilket vi inte blev denna gång. Jag och Patric beställde in friterad kalvbräss som förrätt, eftersom vi ville pröva något nytt.

Häpet stirrade vi en lång stund på de oaptitliga klumparna på tallriken vi fick in. Kors i taket så smaklösa de var dessutom. Det var tur att det serverades tryffelmajonäs till så att det åtminstone blev lite smak på det hela. Huvudrätten som jag åt var desto bättre, jag valde rödvinsbrässerad renlägg med bakade rotfrukter och potatispuré. Till det serverades ett iskallt rödvin som antagligen hade hämtas direkt ur kylskåpet.

André beställde in kantarellsoppan som till att börja med inte hade någon medföljande sked. Den letade jag upp samtidigt som jag och Chelsie var till barnbuffén för att se om de hade lyckats fylla på buffén med mer mat, vilket inte hade skett. Allt där tog slut på en minut. André mumlade sedan något om att kantarellsoppan var långt i från lika god som min hemmagjorda. Tack för det, det värmde.

Corinne som numera är flexivegetarian (hon äter fisk och skaldjur) valde en skagen på surdegsbröd och till huvudrätt en ravioli. Hon tyckte det var gott, men efter att ha smakat på hennes ravioli höll jag inte med, den var allt annat än god.

Patric och André beställde in var sin grillbräda till huvudrätt. In kom kallt trist kött, med några sorgliga såser och grönsaker till. De var långt ifrån nöjda. Stunden innan köttet kom in placerade servitören ut deras tallrikar. När jag blickade ner på Patrics tallrik såg jag att ett stort stycke porslin fallit bort. Vem vill äta på en trasig tallrik? Vi bad om en ny och fick in en som inte längre var helt vit och hade massor med smårepor i sig i stället.

Sedan var det där med servicen…Den stackars pojken försökte nog göra sitt bästa men ack så fel det blev. Han var både förvirrad och stressad och hade en del språksvårigheter. Vi tyckte nog mest synd om honom.

Vi kommer troligtvis inte gå dit igen. Det är synd för utsikten är fantastistisk. Jag tror att restaurangen fortfarande räknas som en av Åres finkrogar, vilket efter den här kvällen är svårt att förstå.

Nix, ingen kommer undan mina pussar. Och ja, jag är nog årets pinsamaste mamma, hehe…och det kan jag nog leva med, hepp.